En löpares dagbok

Det är alltid svårast att ta sig ut de dagarna man är ledig. Har jag arbetat hela dagen är kroppen och inte minst hälsenan igång redan. Då är det lätt att dra på sig skorna och sticka iväg på passen. Men idag. Lördag. Inga som helst planer och det är plötsligt väldigt svårt att ta det där steget att dra på sig träningskläderna och avverka dagens pass. Dagens. Och veckans, sista.

Det tog till 14.30 innan jag bemödade mig att resa mig från Fifa spelandet och ta mig ut. Skillnaden från tidigare pass var dock att jag idag fick nöjet att njuta. Jag kunde lugnt och avslappnat jogga igenom veckans sista 10km. Valde små stigar som gick kors och tvärs genom det vanliga spåret. Kroppen och benen kändes pigga. Det var länge sedan. Säkert två-tre veckor sedan jag kunde känna så.

65km är nu avklarade. Och det känns som att den lätta veckan fick den verkan på kroppen som den skulle ha. Fem löppass varav ett kvalitetspass (backe). Det som är lite smått oroväckande är att jag igår, på 20km passet fick lite lätta känningar på insidan av höger lår. Det ömmade till lite sista 5-6km och under resterande tid av fredagskvällen. Idag känndes det bättre, men inte 100%. Jag hoppas inte det är något allvarligt, utan bara någon mindre reaktion till det lite snabbare backpasset i torsdags. Som tur är är det ändå vilodag i morgon och kanske passar det riktigt bra.

Nästa vecka är en medelvecka. 86km är planen. På sex löppass. Får se om kroppen har återhämtat sig tillräckligt för att få till några fina pass. Två kvalitetspass är inplanerade. Backe som den här veckan och så ett intervallpass (6x800m).

Nu tar jag helg på riktigt. Tar en tur till Kista och slår mig ner i biomörkret. Och känner mig rätt tillfreds med den tredje raka veckan som gått som planerat. Och om den Djurgården vinner derbyt i morgon är allt som det ska.