En löpares dagbok

Sista 500m på den sista intervallen idag var jag mer plågad än jag varit på väldigt länge. Många kanske skulle tycka det är onödigt att hålla på att plåga sig så, men vad vet egentligen de? Själv tycker jag det var underbart. I alla fall efteråt. När farten trappas ner och jag inte behöver trycka på fler lopp. Men first thing first.

Veckan har börjat strålande. 18km på löpbandet i måndags. Inga problem alls för benen. Kanske var det mest huvudet som fick jobba lite extra när man maler längre pass på löpband, och vara stirrar på sig själv i spegeln framför. I slutet, med 5-6km kvar, köm en "riktig" löpare upp på bandet bredvid och körde ett lite snabbare 5km pass. Givetvis hetsade det och jag höjde mitt tempo successivt. Hm. Som vanligt.

Igår var det intervaller ute med handbollstjejerna. Kanske var de inte jättepeppade på att gå ut i minusgraderna och springa. Men ska de ha mig som löptränare så är det bara vänja sig. Ha. Här finns inte plats för meserier.

Och så var vi framme vid dagens pass. 6x1000m med 1' vila stod på programmet. Och så skulle det bli. Det blev löpbandet för att skona luftrören. 4km uppvärmning och så iväg. 3.49 och 3.47 på de två första loppen. Kroppen kändes rätt tung och ansträngd redan på uppvärmningen, men jag tyckte ändå att jag kunde trycka på lite till. 3.40 och 3.37 på de kommande. Och nu fick jag redan börja slita. inte bra alls. Femte loppet gick på 3.35 och de sista 400m var riktigt tunga. Kort kom tanken att bryta där. Men jag slog bort den tanken lika snabbt som den kom.

Sista loppet gick jag ut i samma tempo som på femte, men efter halva tog det emot så mycket att jag var tvungen att dra ner på tempot. Klockade km på 3.40. Och var riktigt jävla slut. Snittet blev ca. 7 tiondelar sämre än för några veckor sedan. Men samtidigt, den här gången var loppen jämnare.

Så det har varit en riktigt bra start på veckan. Trots slitna ben och plågsamma intervaller. För det är så det ska vara. Väl hemma ramlade jag ihop på sängen. Trött. Iförd mössa och jacka. Och somnade visst. Så kan det gå.