En löpares dagbok

Förra veckan skulle jag köra ett cykelpass. Jag var taggad och började trampa. Första milen gick fint. Foten kändes bra så jag höjde motståndet och tempot lite. Men så hände det en sak. Det var som om något i mig bara dog. Lusten. Viljan. Den bara rann ur mig. Jag trampade lite halvhjärtat och livlöst några km till innan jag steg ner från sadeln. Efter det passet blev det fyra dagars vila.

 Men idag är det måndag. En ny vecka. En ny chans. Att sluta träna för att lusten inte finns varje gång fungerar inte. Det är bara göra det man ska ändå. Ett löppass idag på 3km. [14.08.66] Foten börjar kännas ganska bra. Kanske finns det en ljusning tids nog.

Jag försöker tvinga mig själv att springa långsamt. Mest för att få samma belastning på båda vaderna. Höjer jag tempot blir det en lättare isättning med den skadade vänsterfoten. Och så stor belastning på höger. Men så fort senan känns okej vill tempot upp. Det är svårt det där.

I morgon blir det cykling och styrka. Och kanske en koll om simhallen här i sollentuna har öppnat. Och så, inte minst, ska jag i väg och hämta min nya bil. Så jag kan åka och träna med Janne ibland också.