En löpares dagbok

Högt där uppe bland molnen gick vi runt. Först på en tunn tunn lina med bara några få rep att hålla oss i. Sedan kastade vi oss ut. Rakt ut i luften för att störta mot marken. Och till sist. Hänga på en tunn lina och bara susa fram mellan topparna på de höga tallarna.

Så fort jag kom igång med träningen och kommit in i någon slags planerad rytm. Och samtidigt som jag kommit tillbaka till arbetet efter semestern. Så blir jag attackerad av barnens baciller. Givetvis är jag så här i början helt försvarslös. Så jag blir efter några dagar på halvfart hemtvingad av chefen för att kurera mig. Ungefär samtidigt som jag smäller igen ytterdörren ramlar jag i hop i en hög och sover i 14 timmar.

Nu har det gått ett par dagar till. En svensexa är avklarad. Där vi besökt för mig otäckt höga höjder. Och otrevliga fall. Kroppen börjar återhämta sig. Och det börjar så småningom bli dags att dra på sig skorna igen. För att följa planeringen som är lagd för framtiden innan senan känna tillräckligt stark för hårda löppass. Löpning. Cykling. Styrka. Löpning. Cykling. Styrka. Det är så det är.