En löpares dagbok

Och så var det äntligen dags igen. Att dra på sig skorna och sticka ut på de mörka gatorna. Eftersom jag bara får springa två gånger per vecka just nu, så gäller det att njuta extra mycket varje gång. Och det blir samtidigt svårt att stanna när man måste.

Janne malde intervaller som vanligt idag (12x1000m med vila 1'. på ett snitt på 3.08) Han börjar komma i riktigt bra form. Om det sen beror på min coachning, det kan man diskutera.

Jag höjde nivån lite jag också. Upp på 5km. Måste våga testa vad foten går för. Första km (5.04.51) var ärret lite stelt. Andra km (4.43.99) flöt på bra. Tredje km (4.43.35) likaså. På fjärde (4.42.22) börjar jag känna efter i foten. Tankarna går hela tiden ner dit och jag känner efter om det finns någon ömhet. På sista km (4.27.24) gick tempot upp lite. Även om det egentligen inte kändes så.

Det som nu efter passet oroar lite är en liten liten svullnad ovanför hälsenefästet. När jag klämmer försiktigt på senan så finns det en viss ömhet. Det var där jag hade ont innan operationen. Där Dr. Gustafsson brände bort blodkärlen och slemhinnan. Men jag vet inte om det är en del av läkningen. Om det var så på den högra senan efter förra operationen.

Jag får vänta några veckor. Se vad som händer. Försöka att inte känna efter för mycket. Utan bara flyta på. Två pass i veckan. Dessutom. Jag måste hålla tillbaka farten lite. Jag måste hålla tillbaka ivern att köra på som vanligt.