En löpares dagbok

Det onödigt höga tempot på passet i fredags satte sina spår i senan. Dagen efter var den fruktansvärt stel. Inte diret öm, men stelheten var enorm. Men det var inget som höll i sig länge. På lördagskvällen kändes den redan bättre och på söndagen var det som vanligt.

Eftersom det blev så betydligt mycket bättre så beslutade jag mig för att vila några extra dagar. Och idag, känns senan riktigt bra. Nästan så jag vill gå ut och dra av ett 15km pass, bara sådär. Men det ska jag inte. Kanske blir det ett 2km pass, eller så blir det ytterligare en dags vila för senan. Och försöker plugga på hur man håller ett långsamt tempo.

Nu går bussen till arbeit snart. 05.41. Sådär läskigt tidigt. Tyvärr har jag ingen musik att lyssna på idag. Min mp3-spelare sitter i diskbänken med en kniv rakt igenom sig på arbetet. Den strulade igår. Hängde sig konstant. Så...ja, jag kanske överreagerade lite när det gäller kniven. Men så kan det gå.