En löpares dagbok

I vanliga fall. Brukar jag bara ösa på. Känns skadan bra så är det bara köra. Höja distanserna snabbt. 3km blir 5km. Som blir 10km. Som plötsligt blir 20km. Farten blir allt högre. 5.00/km blir 4.40/km. Och så blir det 4.20/km. Och 4.00/km. Och det läggs in allt fler pass. Och så är jag där. Löpning varje dag

Den senaste veckan har jag fortsatt köra löpning varannan dag. I fredags blev det ett 7.5km pass i 4.37-fart. Lite tungt i benen första 5-6', men sen lossnade det och flöt på riktigt bra. Ett annat pass avslutade jag sista km på 4.13.

Den här veckan däremot. Tänkte jag gå tillbaka till att bara springa var tredje dag. Inte alls för att det börjar kännas i senna igen. För den känns riktigt bra just nu. Utan mest som en försiktighetsåtgärd. För första gången försöker jag tänka lite klokare.

Jag vill inte stressa upp och köra på för hårt och för mycket nu när det äntligen går åt rätt håll. Det får ta den tid det tar. Nya mål är uppsatta. Och det finns tid till att långsamt bygga upp senan. Nu låter jag så där riktigt träningsklok. Det brukar jag inte vara. Men till slut ska väl även jag lära mig.

Idag fick jag till ett fint cykelpass. 5x2' med 1' lugn cykelvila mellan. Förutom ett lätt knastrande i ena knät kändes det fint. Och skönt att för en gång skull bli sådär förbannat skönt sliten i kroppen.