En löpares dagbok

Som så många gånger förr. Jag lyfte telefonen och slog nummret. Nummret till Dr. Gustafsson. Med en inre önskan om att jag skulle få en lösning till svar. Men som så många gånger förr kunde jag berätta att senan inte mådde bra. Att den inte vill läka som den ska. Och att jag vill veta vad jag ska göra.

2km varannan dag i två månader. Det fungerade inte. Senhelvetet vill inte vara med och leka. Dr. Gustafsson tyckte vi skulle slänga in lite sjukgymnastik för att få igång senan ordentligt. Lite retström eller ultraljud. Eller kanske lite acupunktur. Vad nu sjukgymnasten föredrar att arbeta med.

Så. Det är läget just nu. Sjukgymnastik. Och en fortsatt förhoppning om att någonsin i livet bli bra i senan. Just nu känns det inte speciellt troligt. Melissa Horn får eka ur högtalarna den här kvällen. Humöret dalar för varje låt. För varje tanke om senan. Om hur senan fått uppleva tuffa träningspass och härliga tävlingar. Hur den nu inte ens klarar 2km. Jag antar att det är livets gång. Jag antar att det bara är att svälja och ser glad ut. Men det är inte alltid så jävla lätt. Tur att det är en ny dag i morgon. Och att Melissa finns här i kväll.

                                                 Melissa Horn - "Sen en tid tillbaka"