En löpares dagbok

Den senaste veckan har senan ömmat lite mer än att jag ska tycka det är okej. Men idag kanske det vände tillbaka åt rätt håll. Lyckades få med mig en positiv känsla efter ett pass i den mörka skogen. 6.3km blev det på en enormt låg snittfart på 5.03/km.

Tänkte att jag skulle passa på att byta till vinterdäcken idag också. Första gången på den nya bilen. Och det var inte det lättaste. Efter närmare två timmar, med det ena struulet efter det andra, så blev det klart. Då hade mörkret fallit över parkeringen och i gatlampornas sken kunde man urskilja lite snöflingor. Snöflingor som hann smälta bort och försvinna ut i tomma intet innan de hann landa på marken.

Till slut hoppade Janne och jag in i bilen och gasade i väg upp till skogen. Och stack iväg på rundan. Tre varv i ett 2.1km spår. Varje varv gick snabbare. Intresssant att det alltid blir så. Även om man försöker hålla tillbaka de osynliga fartökningarna.

Regn och snö. Mörkt. Blåsigt och kallt. Men det är okej då senan kändes okej. Och jag fick värma upp mig en bastu efter. Farten var inte mycket att skryta med, men det kanske är den farten jag ska försöka hålla. Om det vore så lätt.