En löpares dagbok

Hoppade upp på mammas gamla korgcykel idag igen. Och följde med Janne ut på sitt intervallpass. (9x1000m Vila 1'. Snitt på 3.09) Han imponerade. Och jag var som vanligt allt för sugen på att kasta cykeln ner i diket och hänga på. Jag har visserligen en del att ta igen, som jag missat nu i och med operationen.

Men jag satt kvar på cykeln. Trampade på och funderade i stället på att ställa i från mig cykeln och prova jogga några meter. Men jag vågade inte. Jag fegade ut. Och kanske var det tur. Jag vet inte. Men under veckan svullnar foten upp igen. Så det är styrka som gäller ett tag framöver också. Jag får snällt vänta. Sitta och vara frustrerad i några veckor till.

Undertiden Janne körde. malde steg för steg. Och jag skrek och coachade. Så tänkte jag på några citat. Jag tänkte på våran förra tränare. Innan varje pass vi körde med honom kom några väl valda ord. Oftast i form av "Det blir inte roligare än så här."

På ett pass där vi skulle köra 15x200m med 30'' vila så påstod jag att jag inte skulle orka 15st. Och vad hände då. Han svar kom direkt: "Då blir det 18st i stället" Och så log han.

Klagade man på motvinden på ett intervallpass så löd svaret: "Det kan vara motvind på tävling också"

Och visst fan har han rätt. Han hade rätt i allt. faktiskt. Och jag önskar man kunde spola tillbaka tiden lite. Då jag var hel. Då Janne och jag var i form. Då Coach Lasse skrek sina klassiska citat.