En löpares dagbok

Varje fot sattes inte ner på blött grus. Inte i några leriga vattenpölar eller geggiga vägkanter. I stället slog varje steg ner i nyfallen mjuk snö. Träden hängde vita ner över vägen och snön låg på en del ställen helt orörd.

Nu hade det gått några dagar sedan senaste löppasset. Foten blev inte svullen, men det skadar inte med lite försiktighet. I stället har det blivit lite styrka. Samtidigt drar jag på någon snvis förkylning som inte riktigt vill släppa taget om mig.

Idag blev det däremot 3.5km ute i snön. Det var milt i luften. Ren och skön luft. Foten kändes lite småstel första 3-4'. Sen flöt det på riktigt bra. Nu känns det verkligen som att det går åt rätt håll. Förra gången, med den högra senan, tog det närmare sex månader innan jag var uppe på milpassen. Nu känns det som att det ska gå mycket snabbare. För det är först när jag börjar komma över milpass som det börjar bli lite träning för mig. De passen jag kör nu är mest för att få igång senan och foten ordentligt. Farten idag var lite lägre än senast. Vilket var helt rätt. Det är nog närmare 5' fart jag bör ligga, innan allt har läkt färdigt. 

Annars känns det som att jag ska börja pressa foten lite snart. Se vad han tål. Det är en svår balans det där. Vara försiktig och ta det långsamt. Samtidigt som jag ska testa och se hur långt jag kan köra i dagens läge. Nästa löppass blir på onsdag, då ska jag försöka komma upp i 4-5km.