En löpares dagbok

Blev tvungen att köra något jag i vanliga fall gör vad som helst för att slippa. Jag blev tvungen att stiga upp och hoppa in i träningskläderna på en gång. Min kropp vill inte fungera så tidigt. Morgonpass måste vara djävulens påfund. Men tyvärr är man ändå tvungen att köra dem.

I vilket fall som helst. Jag kände mig riktigt osäker på om senan skulle kännas bra så tidigt på morgonen. Och det utan att ha gått igång den hemma först. Men jag började lite långsamt rulla igång stegen. Kändes okej. Och det blev egentligen bara bättre och bättre. Och någonstans mitt där inne i rösjöskogen så kändes det nästan som att steget var på väg upp. Höften höjdes. Nedslaget blev inte så rullande.

Likaväl kan det ha varit en synvilla. En känsla. Men som på riktigt inte fanns där. Det blev 5km i morse. På lite lagom heta 24.02. 89. Men det var morgonpass. Och det kändes över förväntan. Samt att träningen var klar tidigt. Även om man senare kände sig sugen på ett pass till.

Tidigare i veckan har det blivit rekord. 8km på 38.18. 76. Och i torsdags fick jag in ett 7km pass med Janne. Bra känsla i foten där också. En härlig kvällsvy över edsviken. Snabba steg genom vallen och upp mot simhallen.

Känns verkligen positivt just nu med löpningen. Längden ökar och senan är stabil. Men det är fortfarande en bra bit innan den är som den ska. Men fortsätter det åt samma håll så ska det nog bli bra till slut. Och först då. Blir det dags att fila på formen.