En löpares dagbok

05.17 står klockan på. Det känns lite sådär lagom roligt att sitta och vänta på en buss som ska ta mig till arbetet. Drömmarna går till en bil. 50 minuter skulle jag spara in. Enkel resa. Om jag ändå hade en...

Igår var jag tillbaka hos Dr. Gustafsson. Mannen som skar i min hälsena för ganska exakt 10 veckor sedan. Först gick allting perfekt. Över förväntan. Sedan tog det stopp. Tvärstopp. Senan började ömma ordentligt. En svullnad uppenbarade sig ovanför det nedre senfästet. Jag bröt ihop.

Igår kollade Dr. Gustafsson in det. Kände lite. Frågade lite. Och konstaterade egentligen det jag redan antog. Det hade gått för bra. Ökningen av distansen kom för fort. Passen gick lite för snabbt. Så det har blivit en överansträgning och en lättare inflamation.

Med recept på antiinflamatoriska tabletter i fickan gick jag därifrån. Vila i två veckor till. Och knapra piller. Härligt. Det var verkligen inte det jag ville. Men samtidigt, det är bra mycket bättre än att få göra om operationen. Antar jag.

Så nu blir det att ta det lugnt. Belasta foten så lite så möjligt. Och försöka hitta några slantar att kunna hämta ut de där tabletterna. 05.25. Eller vila. Frågan vad som känns värst.