En löpares dagbok

Efter förra passet. Det där monsterpasset på 1,5km. Så blev det inte värre i senan. Varken på kvällen eller morgonen efter. Så det blev lite konstigt att gå till Dr. Gustafsson på torsdagen.

Men nu var tiden bokad. Och det kändes ändå bra att få gå dit och få saken kontrollerad ordentligt. Han kände lite och vi pratade en stund om utvecklingen sedan senaste besöket. Det har börjat klia en hel del kring ärret, vilket betyder att vävnader börjar läka som de ska.

Svullnaden är kvar, men det var visst inget att oroa sig över. Och i stället för att vila ännu mera, så kom en oväntad order av Herr Gustafsson. "Spring mer!" I stället för att jogga 4-5km en gång i veckan, så ska jag jogga 1-2km varannan dag. Och bara en sån sak. Det låter väldigt bra. Om det nu går som det ska. Men det vet man aldrig. Men det ska påskynda läkningen i kring senan. Vävnader ska bindas ihop. Snabbare med hjälp av regelbunden blodcirkulation i foten.

Kanske är 1-2km varannan dag för mycket för min sena just nu. Men har Dr. Gustafsson sagt så, så är det bara att göra det. Tills något händer.

Idag blev det alltså 1km jogg. [5.21.20] Det känns fruktansvärt fånigt att dra på sig kläderna för att sticka ut på 1km. Men jag antar att det bara är att göra det. Innan man får köra de riktiga passen.

På söndag blir det mera jogg. Då ute i Sumpan. När Janne har sin tävlingspremiär på Två Sjöar Runt. Ska bli ruskigt spännande att se hur det går för han. Och för mig. Även om vi har olika förutsättningar och olika pass. Tävling 11,3km. Eller rehab 1,5km.