En löpares dagbok

Äntligen blev det ett pass igen. Tyvärr ingen löpning. Ingen cykling heller för den delen. Allt sådant är strängt förbjudet för mig och min mindre samarbetsvilliga hälsena. I stället blev det lite roddmaskin. Ordentlig mjöklsyrekänning. Underbart.

Och så blev det lite allmänt gymande inne på centralbadet. Men jag fick känna på att bli svettig igen. Fick känna att arbeta lite med musklerna. Och det är bra. Det var länge sedan. Riktigt länge sedan. Och antagligen kommer jag känna av alla de där musklerna ännu mera i morgon bitti. Trots badande och bastu i relaxavdelningen.

Det blev lite extra belastning på hälsenan. Lite behböj och lite roddmaskin. Men än så länge känns den okej. Vi får se hur det blir i morgon bitti. Får hoppas att stelheten håller sig borta. Då kan träningen idag verkligen ses som ett steg framåt.

Ska försöka se dagens aktivitet som startskottet till fortsatt träning nu. Även om jag inte kan eller får springa eller cykla, så måste det bli någonting. Längre promenader eller styrka här hemma. Någonting. Någonting som stillar den enorma längtan efter att få mala km ute i skogen och på asfaltsvägarna.

I väntan på det får Håkan Hellström sjunga lite om sin ängel han håller kär. Och om fjärilen och blomman. På sånt där sätt som bara Håkan kan sjunga på.