En löpares dagbok

Nu har jag vilat i ett par dagar. Ingen löpning sedan passet som gick för fort. Och även om senan blev bättre snabbt så har jag medvetet vilat några dagar extra. Sådär klokt tänkt, som man ofta brukar kunna tänka när det är för sent.

Svullnaderna kring senan har blivit betydligt mindre på de här dagarna jag vilat. Och morgonstelheten är försvunnen. Ibland kan det kännas lite ömt när jag känner på senan, men i det hela är det riktigt positivt.

I kväll är det dags att coacha janne på 200:ingarna nere på vallen igen. Spikskorna på den här gången. Och jag undrar om jag ska jogga några km där. På uppvärmningen. Eller nerjoggen.

Om då svullnaderna kommer tillbaka i den grad de var i slutet på förra veckan, då kan det nog mycket väl bli en viloperiod på någon vecka. För att få bort dem helt. Även om Dr. Gustafsson sa att jag skulle springa varannan dag. det har jag nu gjort i nästan två månader. Och även om det inte blivit sämre, så har det heller inte övertygat mig så mycket så att jag vill fortsätta med det.

2-3km i kväll alltså. Sedan får det visa sig om det blir viloperiod eller om det blir fortsatt jogg. Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp. Precis som Herr Winnerbäck brukar säga.