En löpares dagbok

A winner never quits - A quiter never wins

Den här veckan var det strömbehandling både tisdag och torsdag. På tisdagen hade jag en strömstyrka på 2.0 på den övre och 2.2 på den nedre. Det var verkligen på gränsen till smärta. Morgonen efter var det lite stelt i senan igen. Och den där positiva känslan jag hade i början på veckan började långsamt förtvina.

På torsdagen var det dags igen. Ingrid höjde och höjde strömstyrkan. Men ingen obehagskänsla kom. Ingen smärta. Och så plötsligt låg både övre och undre på 4.0. Mer vågade hon inte höja.
Och allting kändes sådär positivt och bra igen.

Men så kom fredagsmorgonen. Och stelheten infann sig igen. Kanske blev det för mycket ström. För nära inpå varandra. Nu är det lite mer än en vecka innan nästa behandling. Och sedan några dagar till den sista. Efter det är det dags att dra på sig skorna igen. Allt för många veckor sedan sist. Nästan sex veckor. Och sticka ut på vägarna. Livrädd.