En löpares dagbok

En slags ilande känsla uppenbarade sig i hältrakten igår. Det var efter gårdagens morgonpass där senan ömmade en del. Resten av dagen kom den där ilande ömheten i senan. Den varade bara i några korta sekunder varje gång. Men den var där. Hela dagen.

Idag är den känslan borta. Men morgonens första steg ur sängen påminde allt för väl om de åren jag gick med smärtan i den andra hälsenan innan operationen. Nu ska jag inte dra några förhastade slutsatser här. Dr. Gustafsson har ändå fixat till den vänstra precis likadant som den högra. Så egentligen borde den bli lika bra. Men faktum är, att de första stegen är stela. Riktigt stela. Innan det släpper och kroppen är igång med dagen.

Jag avvaktar till onsdag med mer löpning. Och jag väntar ett tag till efter det innan jag lyfter luren och ringer Dr. Gustafsson om råd. Undertiden kan jag bara gräma mig över att jag inte antecknade efter den högra senans operation. Då hade jag vetat hur det ska kännas såhär nio veckor efter operationen.