En löpares dagbok

Glassplitter låg över hela rummet. De övriga i rummet fick ducka för att inte bli träffade. Lite vätska droppade långsamt från bordets kant. Den var förstörd. Den gick i tusen bitar.

Ytterligare några dagar har gått. Hälsenan blir inte bättre. Tabletterna är väl kanske ute ur mitt system nu. Och det återstår några dagar vila innan det ska vara bra. Enligt Dr. Gustafsson i alla fall. Själv är jag skeptisk. Jävligt septisk. Men det finns inte så mycket jag kan göra de närmsta dagarna. Så det är bara snällt köra vidare sin styrka. Coacha Janne. Och vila foten. Så mycket det bara går. Dålig tajming bara att det pågår en stegräknar tävling på arbetet. Om jag bara hade fått köra mina vanliga 15-20km pass. Jag hade sopat rent. Ingen av kollegorna hade ens varit nära.

I personalrummet har . Eller hade. Vi en glaslampa ovanför bordet. Idag reste jag mig ur soffan. Och drömde huvudet rakt in i lampan. Den gick i tusen bitar. Lampskärmen och glödlampan. Allting spack då huvudet träffade lampan. Innan den hann slå ner i golvet. Innan den spred ut sig över hela rummet. Huvudet höll. Men Ha. Det gjorde fan inte lampan.