En löpares dagbok

Ett par gånger i veckan ligger jag nu där på britsen. Får känslan att det skulle kunna vara en bår. Nålar en bit instuckna kring den vänstra hälsenan. En nål i höger. Tunna små elledningar kopplade till några av nålarna. Där ligger jag. Och försöker tänka på annat.

Accupunktur med strömbehandling är tydligen det som ska lösa den mindre lyckade läkningen av senan. Om det fungerar vet jag inte. Jag är t.o.m lite tveksam till det. I två veckor till ska jag få samma behandling. Samtidigt är det stängt förbjudet att belasta senan. Inte springa och inte cykla. Och det blir svårare och svårare för varje dag. Tyvärr har jag bara mig själv att skylla.

För att testa mig mer så bestämde sig den ena katten att hoppa ner tre våningar från våran belkong en natt. Poff! Och den har inte synts till sedan dess. Jag antar att den var trött på att höga klagovisan om hälsenan.

Nu är det alltså helt vila i minst två veckor till. Efter det kanske jag får smyga igång med lite korta joggpass igen. Men som det känns just nu, efter två behandlingar, så blir det inte bättre. Antar att jag får ha tålamod, det tålamodet jag inte hade direkt efter operationen.