En löpares dagbok

Var på idrottskliniken i morse och fick stygnen borttagna. 260:- för fem minuters arbete. Skitkul.Kändes som när man är hos tandläkaren på undersökning. Ungefär. Nio stygn plockades bort. Är nu uppe i den totala mängden av 47 stygn på kroppen. Antar att jag är en bra bit efter Börje Salming fortfarande.

I alla fall är stygnen borta nu och allt eländigt bandage. Plötsligt blev det mycket lättare att lyfta foten. Såret har läkt fint. Nu är det bara köra vidare med träningen och höja allt eftersom. Dr. Gustafsson bedömde det som att jag själv fixar rehaben. Och det är inga problem.

När jag för tre år sedan opererade den högra senan. Då tog det fyra veckor innan jag satt på cykeln och trampade lätt. Nu satt jag på den efter 1,5 vecka. Löpning blev det efter sju veckor senast. Känns som att det blir klart mycket tidigare den här gången.

Så allting känns bra nu. Riktigt positivt. Blev idag ett 10km pass på cykeln och ett styrkepass. Precis som varje dag. I morgon bär det av till Umeå. Och den efterlängtade Flickan från landet i norr. Har ingen cykel där. Så det blir fortsatt styrka i stället. Ger hälen lite extra ofrivillig vila.