En löpares dagbok

Klockan ringde strax innan 06.00. Det är förbannat tidigt. Egentligen borde det finnas någon slags lag att man inte får stiga upp innan kl 08.00. Nu sitter jag och väntar på att få gå till bussen. Som tar mig till tåget. Som tar mig till en annan buss. En timmes resväg till arbetet. En timme som skulle kunna vara 10 minuter. Om jag hade haft en bil.

I veckan blev det två löppass i rad. Både måndag och tisdag. 2km och 2.5km. På onsdags morgonen kändes senan inte alls bra. Men efter någon timme var den som vanligt och jag har inte kännt något speciellt i den sedan dess. Men i fortsättningen blir det nog löppass endast varannan dag. Precis som ordern var.

En av km tiderna var nere på 4.21 ockå. Och även om det är en fart som känns lätt så är den nog inte optimal för senan. Inte i dagsläget.

Nu blir det två vilodagar i stället. Personalmöte och utvecklingssamtal tog upp tiden igår. Plötsligt var jag hemma och klockan var 22. Och idag är det China teatern som tar upp hela kvällen. Men kanske är det inte så farligt ändå. Kanske är det bra med en extra dag.

Nu är det bara några minuter kvar innan bussen går. Och jag måste nästan jogga dit. Ska man räkna det som ett pass? Kanske inte. Jag får vänta till i morgon innan det blir fler löpsteg.