En löpares dagbok

Slutet på förra veckan blev lite suddig. Jag åkte på något slags virus och deckade ihop ordentligt. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag är fortfarande inte frisk, men jag kan stå på benen i alla fall. Och köra mina korta små 2km pass.

Efter att ha vilat fyra dagar så kändes passet riktigt riktigt bra. 7' innan det kändes lite lite ömhet i senan. Och äntligen kändes det som att det hela var på väg åt rätt håll. Som en seger.

Men lyckan varade inte länge. Den tog slut nyss. För några minuter sedan. Då jag kom tillbaka efter ett mindre lyckat 2km pass. Ömheten kom redan efter 3' och var betydligt kraftigare än i lördags.

Jag har inte fått tag på min sjukgymnast ännu, så jag vet inte hur behandlingen kommer att se ut. Om det blir acupunctur, ström eller ultra ljud. Får se om det går att få tag på någon tid nu när de ska ha Irak-konferensen där. Men det märktes tydligt att senan blev bättre av endast fyra löpfria dagar. Så det känns inte helt främmande att köra på några veckors helvila.

Undertiden är det bara att gilla läget. Finns inte så mycket annat att göra. Försöka bli helt frisk. Arbeta lite mer på samma arbetstid. Och fundera över hur Lasse Lagerbäck egentligen tänker inför träningsmatcherna.