En löpares dagbok

För tre veckor sedan höjde jag nivån ett snäpp till. Långsamt har jag ökat på distanserna fram till årsskiftet. Men nu var det dags att testa vad senan klarar av.

Började med att skriva ihop ett fyra veckors program. Med en lättare km höjning varje vecka. 50km - 53 km - 58 km - 63km. Fem löppass, en vilodag och ett lättare styrkepass.

Första veckorna flöt på bra. det kördes 12km pass utan att senan reagerade nämnvärt. Det kördes tusingar på 3.31.69 i snitt. (4st). Och allt kändes riktigt bra. Men så efter två veckor. Då kom en bakslag. Ingenting i senan dock. Utan nu kom det i huvudet och resten av kroppen. Ingenting i senan dock.

Jag var helt slutkörd. Orkade knappt röra mig på arbetet. Orkade inte tänka. Jag kände mig totalt kraftlös. Totalt tom. Satt mest bara och stirrade rakt fram. Resultatet blev sex dagars totalvila.

Långsamt började krafterna komma tillbaka. Orken fanns där igen. Och lusten till att springa var tillbaka. Så igår stack jag ut på en 10km runda. Ojämnt tempo när vägarna ser ut som de gör med all is. 46.29.49 med hyfsat pigga ben.

Idag blev det lite längre. 16km i ett riktigt lungt tempo. 1.19.47.69 och en riktigt bra känsla i senan. Tryckte på lite extra sista km för att klara under 5.00-fart. Lyckades precis efter en fin 4.29.98 avslutning.

Så det är en bra start på veckan. Målet är 58km, vilket inte ser ut att bli allt för svårt att nå. Framför allt inte om det fortsätter att kännas så här bra. Känns verkligen att jag är på väg fram nu. Som att jag är tillbaka.