En löpares dagbok

Efter arbetsdagens slut hade mina kollegor och jag bokat in ett avdelningsmöte. Och eftersom jag vet att det är svårt att komma ut och köra passet om jag först åker hem och sen ska ut. Så hade jag väskan packad och var inställd på att springa hem i stället.

När vi vid 18 tiden ansåg att vi var klara med mötet började jag dra på mig de lagom godluktande träningskläderna. Mina två kollegor skakade på huvudet och tyckte jag var knäpp som skulle springa hem. Själv förstod jag inte vad det konstiga var, det är bara 13km om jag springer längs gångvägarna.

Så 13km var alltså dagens plan. Men när jag kom fram till rondellerna i sollentuna kände jag mig het oberörd. Hade väl malt på i 10km ungefär. Så jag bestämde mig för att köra igenom vallen och därmed lägga till någon km. Där började jag frysa lite så jag höjde tempot för att få upp värmen igen.

När jag kom fram till sollentunavallen var jag fortfarande oberörd. Så jag rundade sjukhuset också. Och fick till några km till. När jag var klar, efter 1.23.40.78 kändes det fortfarande bra i kroppen. Andningen är oberörd. Benen lite stumma sista km men helt okej. Och senan hade lite känningar första 20' men var bra efter det.

Steget tycker jag blir lite lidande när man springer med ryggsäck. Får inte upp höften lika bra som vanligt och hela steget blir lite sittande. Men det får man stå ut med ibland.

Nu sitter jag framför datorn. Ser på Simon & Tomas med ena ögat. Har återhämtat mig med ett stort glas cola. Och tycker att veckan fick en riktigt bra start med fina 17km.