En löpares dagbok

Senast jag skrev var i september. Sommaren och början på hösten hade varit tung. Fylld med skador och förkylningar. Ett arbete som inte var ett jävla dugg roligt. Med andra ord. Allt var skit.

Men så kom vändningen. Efter att av chefen blivit rekomenderad att gå till kyrkan och prata med någon av deras psykologer (vilket jag aldrig gjorde eftersom jag är övertygad om att jag kan fixa allt på egen hand.)

Lusten och moralen på arbetet vände. Och så det där med träningen. Plötsligt radades det upp löppass. Längre och längre. Hårdare och hårdare. Vaderna känns perfekta. Knäna likaså. Hälsenorna är lite stela ibland, men det släpper snabbt. Till en början var det lite blandat med löppass och cykelpass, men allt eftersom så byttes cykelpassen ut och blev till löppass.

Senaste sex veckorna har det flytit på riktigt riktigt bra. Jag har t.o.m fått till några intervallpass så som 3x2000m med 500m jogg vila på en snitt kring 3.55/km. Och 6x1000m med 1' vila på snittet 3.40/km. Formen är med andra ord på väg.

Nu ligger jag på sex löppass i veckan och varje pass är en glädje. Hoppas bara att kroppen håller ett bra tag nu och att vader och hälsenor håller sig så hela som nu. Då kanske formen blir riktigt god till våren och fler kg kan rasa. Förra hösten gifte sig min bror. Jag låg på en lagom rolig vikt på 93kg. För någon vecka sedan vägde jag mig igen. 82.7kg. Och ett leende tog plats.

Idag blev det löpbandet igen. Skönt att kunna variera löppassen mellan vinterunderlaget och bandet. 16km idag. Där tempot var riktigt bra sista milen. Målet den här veckan är 70km. Men eftersom det är julvecka, och det ska bilas upp till norrland till helgen, så vet man aldrig.