En löpares dagbok

Sju dagar till har passerat. Vilket innebär att träningsveckan är klar. Vilodagen idag känns inte helt nödvändig. Men samtidigt vill jag inte stressa för mycket. Det är bara februari.

Efter måndagens härliga långpass i snömodden så var det dags för handbollsträningen med tjejerna. Körde lite minutintervaller med dem och gav mig sen iväg på en egen runda. Magen kändes inte helt okej så efter två kräkpauser så var det bara att avbryta passet.

Revanchlusten var stor när jag på onsdagen hoppade upp på bandet. Intervalldags och veckans plan var på 2000+3000+2000 med 500m joggvila. De snabba loppen gick i snitt kring 3.54 och benen kändes riktigt pigga. Utan att egentligen behöva slita genomfördes passet och jag fick lite mera gott mod.

På torsdagen kom det tyngsta passet. Inte fysiskt, utan för huvudet. Hade verkligen ingen lust att sticka ut i kylan och springa. Men det är bara försöka att inte fundera så mycket. 12km avverkades i lugnt tempo. Återhämtning efter intervallerna och lite uppladdning inför tempopasset på fredagen.

Hela fredagen går jag runt och längtar. Inte till att det ska bli helg. Eller. Jo, det också. Men för att få skutta upp på det där bandet och bränna av 10km i lite högre tempo. Det känns bra att få sträcka ut steget och pinna på ordentligt. Målet var att komma ner under 41.30. Och redan efter 5km kände jag att det skulle gå vägen. Benen var överraskande pigga och jag bara studsade fram. Efter en avslutning på 3.49 så stannade klockan på 41.10.64. Riktigt bra känsla! Nu är det bara 70 sekunder kvar att kapa i sommar.

Avslutade veckan med ett lugnare 12km pass på bandet i går. Lekte runt lite med lutningen. Ökade 1% var fjärde km ungefär. Blir lite roligare och tiden går lite snabbare då. Totalt blev det 82km den här veckan och det är en bra mängd. Kommande två veckorna vet jag inte riktigt hur det bli eftersom jag befinner mig i Thailand. Men förhoppningsvis finns det ett gym på hotellet och kanske lite fins vägar att avverka en handfull pass på.