Glenns Blog
En löpares dagbok
A winner never quits - A quiter never winsEtt snett leende
Bredvid maskinerna på konditionsdelen på vårt gym står det en våg. Jag brukar sällan ställa mig på den. Jag menar. Så roligt är det inte att veta hur många kilo som sitter på kroppen. Men för några dagar sedan ställde jag mig på den.
Om jag nu ska gå tillbaka en tid. Kanske till hösten 2008. Det var bröllop för min bror. Och jag köper ny kostym. En kostym som är anpassad efter mina 93 jävla kilo. Samma kostym skulle jag ha nu på farmors begravning. Men det var en 93 kilos kostym som inte ens nära att sitta bra.
Kilona har rasat. Jag stod på den där vågen för några veckor sedan. Såg att den visade 80 kilo. Det är helt okej. Jag vet att jag fortfarande har ett skeft synsätt på min vikt efter de tidigare åren med problemen och sjukdomen. Men 80kg kändes rätt bra ändå.
Nu stod jag alltså där igen. Men det kom inte upp några 80 kilo på displayen. I stället kom det upp 76.9. Och ett snett leende på mina läppar. För även om jag fortfarande blir glad när vikt försvinner. Så blev 76.9 ändå ganska lite. Och kanske är en sådan reaktion ändå ganska frisk.
Det är inte så att jag försöker gå ner mer i vikt. Det gjorde jag bara första månaderna efter det där stora feta bröllopet. Med 93 kilos kostymen. Men jag springer. Jag springer förbannat mycket just nu. Och det går bra. Kilon rasar och kroppen omformas. Men jag måste vara ärlig också. För även om jag inte försöker gå ner i vikt mer. Så blir jag ändå rätt glad när det står 76.9 på vågen. Än dock med ett snett leende.
Glenns
Heartfire: Jag håller egentligen med, man ska inte stirra sig blind på siffrorna utan vara nöjd med det man ser. Men ibland kan det bli fel ändå, om den vikten man själv anser är bra, egentligen är alldeles för låg. Det hela kanske mest handlar om självkänsla än om ett par siffror./en/profile
Kan knappt föreställa mig hur svårt det är att få bort såna tankar när de väl rotat sig... Det är väl ändå positivt att du kan se din reaktion objektivt, och att du inte har vägt dig på några veckor? :)Glenns
Lampfot: Jo, de sitter kvar ganska bra de där tankarna. Men som du säger, men får se att det ändå är rätt positivt att man kan se det hela på lite andra sätt ibland också. Och känna själv att reaktionen är lite frisk ändå.