En löpares dagbok

Förra veckan blev till slut en av de bästa träningsveckorna på många år. Nästan ända tillbaka till glansdagarna. Fast ändå inte. Veckan efter blev betydligt sämre. Redan på måndagen kände jag mig hängig och seg. Och på tisdagen, gick jag hem, eller blev hemskickad, eftersom jag är så envis och tror mig kunna arbeta normalt ändå.

Låg hemma med feber hela onsdagen. Innan jag repade mig och kom upp på benen på torsdag. Och så stack jag iväg till arbetet på fredagen. Blev en kort arbetsvecka det här. Men tyvärr blev det inte så mycket träning i helgen ändå. För jag har haft något konstant illamående. Kräkfärdig. Huvudvärk. Yr. Som om jag skulle vara bakis utan att dricka alkohol. Tror nästan att jag har någon obotlig sjukdom.

Kanske bara är brist på någonting. Senaste tiden har kilona rasat av mig och det börjar bli väldigt lite att ta av på kroppen nu. Rikitgt bra på ett sätt. Men kanske mindre bra på andra. Vi får se vart det hela slutar.

Idag är det söndag. Söndagsångest dagen. Den är sällan rolig. Tvingade mig ut nyss för en kortare joggtur. 5km i Rösjöspåret på en onödigt ojämnt underlag. Men nu fick jag väcka kroppen lite i alla fall. Förbereda den på tuffare pass nästa vecka. Förhoppningsvis. Byta ut det gamla syret mott nytt i lungorna. Andas friskt i stället för instängt. Känns som att jag har setat instängd i lägenheten i snart en vecka. Är kanske inte så konstigt att jag är illamående.