En löpares dagbok

Igår gjorde jag debut. På handbollsplanen. Flickan från landet i norr och hennes damlag hade säsongsavslutning och hade utmanat alla repektive. Dessvärre verkade det inte vara allt för många som antag utmaningen. Men några tappra ställde upp och det blev dags för match.

Jag vet inte vad man ska säga om eländet. Men nu har jag spelat handboll för första gången i mitt liv. Jag sprang. Jag sprang lite mer. Och så fortsatte jag springa. Fram och tillbaka. Först upp i anfallet och först ner i försvaret. Men det hjälte inte så mycket. Allting kändes bara fel. Och jag förstod varför jag håller på med en individuell idrott och inte en lagsport.

Trots att det skulle vara vilodag igår så tog alla snabba löpningar över planen lite i benen. Nog om handboll. Idag var det dags för löpning. Någonting jag kan. Det var dags för lite tempolöpning igen. Och eftersom jag har haft lite onödigt stela baksidor sedan backpasset i tisdags så valde jag att springa på löpband för att inte behöva anstränga baksidorna i onödan i motlut.

Jag värmde upp lite kort. 2km i lugn fart. Innan jag satte av. Första två km gick i lugnoch behaglig fart. 4.32 och 4.17. Följt av 4.12 och 4.07. Både ben och lungor kändes bra. Och jag satte ett mål kring 41.30. På femte km höjde jag farten lite till 4.05 och på sjätte 4.02. Fortfarande inga problem. Och nu kände ag att jag var på väg att ta mig ner under 41.30 efter 10km.

Men för att vara på den säkra sidan. Och för att testa lite högre tempo så drog jag upp farten lite till. 3.58 på km sju. Nu väntade jag bara på att kraften skulle ta slut. Men det kändes fortfarande relativt lätt. 3.57 och 3.54 på de kommande två km. Och plötsligt insåg jag att jag kunde komme ner under 41.00. Sp jag tryckte på ännu lite mer på  den sista km. 3.48 på den och en sluttild på 40.57.

Målet för iår var att komma ner under 40 minuter igen. Och det känns som att det skulle kunna vara mycket möjligt. Det är ändå bara slutet på maj. Och det finns gått om tid att kapa 58 sekunder.