Daniels blogg

Inledde veckan med distans tillsammans med clubben, TBRC. Efter ett uppehåll på ett par pass, då jag haft annat för mig (vila, inskolning samt bortrest), så var det äntligen dax att mäta mig med de andra. Ingen tävling, men väl träning. Att springa med andra sporrar verkligen. Man kan inte gärna ge vika och om/när man gör det, så har man verkligen tagit ut allt man har. Väggen har aldrig varit närmare.

Vi sprang en lite längre runda än jag har hunnit vänja mig vid. Jag vek dock av när vi passerade utanför min dörr. Då var jag mör och gav vika. Nästa gång ska jag palla hela vägen i mål.

Förutsättningarna var annars väldigt bra. 13 plusgrader, praktiskt taget vindstilla, bar asfalt. Det enda lilla frågetecknet var nog att cykelbanorna fortfarande är grusbeklädda, men det gjorde inte så mycket.

Missade milen med ca 300 m, men gjorde det i 4:50-tempo. Då ingick uppvärmningen i ca 5:20-tempo, så vi måste ha avverkat restrerande knappa 7 km i bra tempo (för att vara mig).

Kanske är det så att jag måste uppgradera målet för nästa helg?

Helgen var annars fylld av annan club. Kanske inte det bästa för en löpare, men vad gör man inte för lite euphoria? Trevligt sällskap med :)

Heja tempo!