Lite nytt

2012-10-08 19:45   0 Likes   0 Comments   2 Images

Share

Jag är piggare än förväntat, ingen träningsvärk, efter lördagens Tjurruset. Men öm i benen är jag och full av ömmande blåmärken samt en skadad örsnibb(!).

Skippade kickboxningen idag till fördel för lite shoppande. Det blev ett par svarta träningsbyxor och en mintgrön yogatop. Sen svängde jag förbi kickboxningsklubben och köpte en av deras nya "hoodies".

Utöver dessa klädesplagg inköptes en "balansplatta/-boll" och en "skumrulle" (inte gosdiset). Balansplattan ska jag ta till jobbet och använda när jag står vid skrivbordet. Kanske kan den få mig att stå och jobba lite oftare. "Skumrullen" ska jag använda genom att lägga den tvärsan under bröstryggen för att få upp lite extra rörlighet i ryggen.

Har Du shoppat loss på träningsprylar på sistone?

Attached images

 

Tjurruset 2012

2012-10-06 21:59   0 Likes   5 Comments   1 Image

Share

Så var det avklarat! Drygt två timmar tog det mig (2.06.54) och plats 1735 av 1797 startande kvinnor (och en handfull män som sprang i tjejklassen!?!). Som jag fasade för kom tjurarna älgande förbi mig de sista två kilomentrarna när man tog sig fram i ett lerfyllt dike. 

Något jag inte riktigt kan förstå är varför det blev kö inför varje hinder? De flesta måste ju ha vetat att vi skulle stöta på lervälling och omkullvräkta träd mm. Ändå verkade varje hinder bli en överaskning och framförvarande saktade och det blev kö.

Just hindrena är min styrka medan jag är skrämmande långsam på plan mark. Jag tog mig ofta förbi (där det gick) en handfull kvinnor vid hindrena (genom kärr och lervälling) medan de, och några till, sprang om mig på de vanliga stigarna.

Konditionen höll, benen blev trötta men det som var värst var nog rumpmusklerna.  :)  Så mycket uppför som det var, och brant.

Nu vilar jag öm och med benen fulla av blåmärken. I morgon ska tvättmaskinen få jobba hårt.

Attached images

 

Jagad av femtusen tjurar

2012-09-28 08:20   0 Likes   2 Comments   1 Image

Share

Så låg den där på hallgolvet när jag kom hem från jobbet. Ordet "Tjurruset" stirrade mig rakt in i ögonen och jag insåg att det nu var på riktigt. Vad tusan har jag gett mig in på?!

Då, för drygt ett år sen, lät det som en kul utmaning när min kompis föreslog att vi skulle anmäla oss till Tjurruset. Idag känns det inte lika övertygande kul.  :p

Jag startar i sista startgrupp bland damerna och så är jag långsam som en snigel. En timme efter att jag startat kommer första start för herrarna. Jag tar _minst_ 1,5 timme på mig och de snabbaste herrarrna tar en dryg halvtimme på sig. Så jag kommer vara jagad av de femtusen herrarna som startar i Tjurruset.

Attached images

 

Jag är inte riktigt klok (eller så är det det jag är)

2012-09-26 09:28   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

I vintras blev jag kallad för "en sån där som cyklar året om". Undertonen var att jag måste vara tokig. Nu har galenskapen sträckt sig ännu längre. Jag sprang till jobbet i morse! Det är inte mer än 8 km och hastigheten var inte så imponerande. Låt oss kalla det för att jag lunkande, eventuellt joggandes. :))

Men med ryggsäck tog jag mig fram genom sta'n i småregn. Känslan var faktiskt riktigt häftig. Först känslan av att ha dagens pass gjord innan dagen börjat men även känslan av att vara "en sån där som springer till jobbet".  :)

Det lär dröja men jag kommer göra om det.

Ibland är inte kroppen med

2012-09-25 08:24   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Motivationen var på topp när jag tog mig till kickboxningen. Uppvärmningen kändes bra men när jag skulle stretcha benen kände jag att jag fortfarande var lite stel, att uppvärmningen kanske inte varit tillräcklig. Nåväl, jag lät PT-Alex köra på.

Men kanske fick jag betala för det senare under passet. Så fort det blev jobbigt så steg pulsen så högt att jag fick syrebrist. Jag var tvungen att avbryta och "hämta andan" ett flertal gånger. Ändå var inte passet jobbigare än vanligt.

Varför blir det så? Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Äntligen!

2012-09-20 20:42   0 Likes   1 Comment   1 Image

Share

Efter utvärdering av hur veckan gått fick jag tillåtelse av min sjukgymnast att börja träna igen.  :)

Han tyckte att jag skulle behålla värktabletten till natten (det ligger alltid en på nattduksbordet somjag kan ta om jag vaknar under natten och har ont). Jag ska fortsätta med de övningar jag gjort tidigare och så ska vi ses om en vecka igen. 

Det blir trots allt sakta bättre. Men jag vill att det ska bli bra NUUUU!

Den största sorgen är att jag inte alls kan göra krokar. Fast raka slag och uppercuts går bra, och alla sparkar.  :)   Nästa kickboxningspass blir på måndag med PT-Alex på Fight Club Stockholm.

Attached images

 

Utan träning i sju dagar ska jag försmäkta

2012-09-17 09:07   0 Likes   0 Comments   1 Image

Share

Att ha träningsförbud är inte lätt, det liksom kryper i kroppen. Jag är inne på fjärde dagen och i morse kunde jag inte stå still i väntan på bussen. Som ett vilt djur i bur vankade jag av och an de få minuterna innan bussen kom.

Igår tog jag med mig kameran till kickboxningen, bara för att ha en anledning att vara där.

Idag ska jag INTE träna kickboxning (det blir IKEA istället)

Imorgon ska jag INTE springa intervaller och INTE hålla ett Poweryoga-pass (kanske får jag hålla ett YinYoga-pass istället)

På torsdag ska jag INTE hålla ett Yoga-pass och jag ska INTE vara med på Latino-Intervall (men jag ska träffa sjukgymnasten)

På fredag ska jag INTE träna kickboxning (för då är min PT på till en tävling i Danmark)

Men till helgen då.... :)

Attached images

 

Träningsförbud

2012-09-14 07:41   0 Likes   0 Comments   1 Image

Share

Eftersom min axel inte blir bättre på "rätt sätt" bestämde min sjukgymnast att jag ska ha träningsförbud i en vecka. Inget boxande, ingen yoga, inte ens cykel!

Problemet är att jag får så ont nattetid att jag inte kan sova. Men på dagarna känns axeln så mycket bättre och jag har nästan full rörlighet. Den typiska läkningen ska vara precis tvärtom (och så var även min den första tiden): Först slipper man smärtan på natten så man kan sova men dagtid har man kvar problem med smärta och rörelser.

Så det blir en helomvändning där jag ska låta axeln vila så mycket som möjligt dagtid och till natten ska jag ta värktabletter så jag kan sova.

Att jag utöver detta även skadat vänster vad (typ lättare sträckning/överansträgning) gör att jag inte ens bör springa/jogga/promenera. Den enda fysiska aktivitet jag fick tillåtelse att göra var att plaska runt i en bassäng. Men simma eller vattengympa skulle jag låta bli.

Så om en vecka får vi se om detta är den rätta vägen för min axel.

Så ta det lungt och se till att hålla er skadefria, lyssna på magkänslan som Jbrixan skrev.

Attached images

 

Vikariat

2012-09-13 09:56   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Igår fick jag hoppa in och leda ett Box-pass på jobbet. Åh, vad kul det var!

Det är verkligen det här med att "sparka och slå" som ligger mig varmast om hjärtat, oavsett om det gäller egen träning eller att inspirera andra.

Jag gav dem ett svettigt pass med bl a kombinationen jabb + cross + rulla under åt höger för en vänster sving + höger krok + höger yxspark + vänster highkick.

Undrar om mitt pass skilde sig mycket från hur det brukar vara? Jag brukar inte ha möjlighet att delta själv.

Inte blev det som jag tänkt mig

2012-09-12 07:26   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

På min pulsklocka, Polar RCX5, kan jag i förväg lägga in träningspass som jag sen kan följa. T ex så hade jag skapat ett intervallpass med 15 min uppvärmning och sen 5 st snabba ruscher följt av 10 minuter nedvarvning.

Ruscherna var planerade att vara 50 meter (0,05 km) och jag skulle hålla en hastighet på mellan 8 - 5 min/km. Mellan ruscherna skulle pulsen ner till under 145 slag/min. Det var första gången jag gjorde en så detaljerad plan.

Jag bestämde mig för att köra passet innan det yogapass jag skulle leda KTH-hallen.

Uppvärmningen gick alldeles utmärkt på löpbandet. Sen pep klockan för första intervall och jag höjde hastigheten till 10 km/h (=6 min/km). Det känns riktigt bra att springa ... men så slår det mig plötsligt att klockan inte kommer vara "nöjd" förrän den får indikation om att jag tagit mig 50 meter. Stegsensorn sitter på mina andra (utomhus-)skor och även om jag har GPS:en med mig hjälper den föga på ett löpband. *suck*.

Jag avslutar intervallen och sänker hastigheten. Medan pulsen sjunker funderar jag på hur jag ska lösa detta på bästa sätt. Jag gör ett nytt försök där jag håller ett öga på tiden istället och medan fötterna ökar takten försöker hjärnan räkna ut hur lång tid 50 meter tar att springa.

Det blev för mycket för kroppen på en gång (att tänka och springa samtidigt) vänster vad krampar till. Jag sänker hastigheten ordentligt och försöker gå bort krampen men ömheten sitter i ordentligt.

Så  jag avbryter mitt intervallpass och linkar över till gymmet och stretch-hörnan istället.

Tack och lov fungerade det att leda yogan trots ömmande vad.

Hur håller ni reda på intervallerna i era intervallpass och springer ni dem helst ute eller på löpband?