Cykelpass, fitnesstävling och styrketräning

2009-09-13 19:28   0 Likes   9 Comments   5 Images

Share

Fredag blev det styrka för mig, var på gymet tidigt och körde ett pass med fokus på bålen och ryggen. Latsdrag, sittande rodd, ryggrullningar, sittande hantelpress och knäböj på balansboll. Dessutom körde jag en nyfunnen favoritövning-man ligger med övre delen av ryggen på en pilatesboll och en hantel som man håller med båda händerna. Sen sträcker man armarna rakt, dvs mot taket, och tippar dem sedan långsamt åt sidan, samtidigt som hela överkroppen roterar till sidan. Upp till mitten och tippa åt andra hållet. Förstår ni hur jag menar? Är det nån som har ett namn på den övningen?  

Igår spenderade jag hela dagen i Säffle på SM i Athletic fitness, samt öppna klasser i Bodyfitness och byggning. Jag har en klient som ska tävla i december så hon ville se en tävling live innan för att få lite mer inblick. Så man kan säga att jag åkte dit i tjänsten. :) Det var kul och väckte en del minnen från den tiden jag själv tävlade, men jag blev inte speciellt sugen på at ta upp den karriären igen.

Dåliga bilder, men vi satt sjukt långt ifrån scenen...

Idag har jag fixat och dolat på här hemma, byt gardiner, städat, putsat fönster. Jag kände mig superduktig, men tålamodet varade bara en stund, sen tröttnade jag. :) De nya pedalerna åkte på cykeln och sen gav jag mig iväg på en cykeltur istället. Planen var att cykla 2 h och det var inga problem, klockan stannade på 125 min. Försökte rita upp banan på google men det blev inte så exakt, dock skulle jag säga att det var nånstans kring 43-45 km. Så himla roligt det var, jag hade lätt kunat trampa en timme till men jag sansade mig med tanke på att jag inte är så väldigt van långcyklist. Men man blir ju inte alls trött på samma sätt som när man springer, så två timmar var inga problem. Jag ska verkligen försöka få in det som rutin, två timmars cykling varje söndag.

Jag har nu vilat en vecka från löpning efter tävlingen och musklerna är helt återställda. Dock är jag fortfarande svullen och öm på framsidan av vaden och det gör ont bara att gå. Jag drar slutsatsen att det är en inflammation och kommer därför att äta antiinflammatoriskt några dagar. Om inte det funkar får jag nog uppsöka en läkare, men troligtvis är det en inflammation och går då över snart.

Håll tummarna för mig!

Attached images

 

Att följa sin lust

2009-09-10 08:42   0 Likes   14 Comments   1 Image

Share

Jag funderade en del över det här med träning igår. Jag brukar ju alltid säga att jag älskar löpnigen så mycket att jag skulle kunna springa flera timmar varje dag om kroppen bara orkade. I lördags fick jag dock springa sålänge jag ville, och lite till, och sen ett par timmar till efter det. Bara EN enda gång under hela dagen tänkte jag att "det här gör jag aldrig igen". Det tycker jag är väldigt lite!! Direkt efteråt, innan jag ens satt mig i bilen för att åka hem, var jag helt säker på att jag kommer att göra det igen. Jag har liksom en grundkärlek för löpningen som gör att även om vi har lite konflikter ibland (jag blir skadad eller som i lördags väldigt trött av den) så vet vi var vi har varandra.

Dock tycks jag ha blivit lite bränd av lördagens äventyr. Jag är naturligtvis otroligt stolt över vad jag klarade av, och min självkänsla blev ännu starkare, tillsammans med min övertygelse att det inte finns några som helst gränser för vad vi klarar av, förutom de vi sätter upp för oss själva. MEN- jag har inget som helst sug efter att springa, trots att det nu gått 5 dagar sen jag sprang sist. Jag är träningssugen hela tiden, ungefär på normalnivå, gym och cykling känns just nu himla skoj, men jag är helt ok med att vänta lite till med löpningen. Ingen abstinens what so ever. Varför??

Jag tror att det är en kombination av att jag fortfarande har ont i fotleden och att jag känner att kroppen är väldigt trött på själva löpningen. Jag vill inte springa när jag har ont, och jag vill att kroppen ska vara helt återhämtad när jag ger mig ut igen. Lusten kommer säkert smygande igen, men jag känner inte någon stress över att komma igång igen. Jag planerar att springa i helgen, och tror att lusten är tillbaka tills dess. Annars springer jag inte. Min träning är lustsyrd, inte tvångmässig, så det finns inget syfte med att träna på annat sätt.

Nu till något som jag faktiskt känner lust inför, cykling!! Jag var, som jag berättade, på ett annat gym och provtränade igår. Klassen var nästan fullsatt och det var skönt tryck. Tjo och tjim, bra musik och en mycket (ibland nästan för) pratsam instruktör. Jag fick iaf ut det jag ville av passet, svettas och rensa huvudet. Nya spinningskorna var på och förutom att vara sjuuukt snygga så var det också bekväma. En strl större än jag brukar ha på skor, och än jag hade på de förra skorna, vilket visade sig vara ett bra val, nu fanns lite utrymme för tårna.

Ledsen att bilden är så suddig...

I helgen ska nya pedalerna på cykeln och sen ska jag testa skorna utomhus. Det ser jag framemot jättemycket!! Ett riktigt långpass skulle jag vilja ha till, eller ja, i mitt huvud betyder det typ två timmar. Jag tänker ju fortfarande på tid och distans som en löpare... ;)

Attached images

 

Roligt roligt, men farligt farligt

2009-09-09 12:46   0 Likes   9 Comments   0 Images

Share

Ja, gårdagens MRL-pass var ingen lek för mina stackars ben. De krampade sådär trevligt emellanåt, bara för att tala om att "hallå, vi har fortfarande inte vilat klart". Ok, jag vet det, men ni måste försöka nu iaf... Men åh så fantastiskt roligt vi hade på passet och deltagarna kämpade verkligen, så jag peppade mig med att om de kan så kan jag. :) Ibland får man vända det åt andra hållet och ta inspirationen från dem. Fast jag tror jag skickade en hel del tillbaka till dem också. :)

Dock känns det tydligt att kroppen behöver mer tid. Jag läser avundsjukt hur Håkan redan känner sig fräsch i kroppen, och inser att jag tyvärr tycks återhämta mig lite långsammare. Ikväll ska jag på ett cykelpass på en nya anläggning, roligt att provträna på olika ställen, alltid lär man sig något bra av instruktören som man kan applicera på sina egna pass. Dock får jag ta det som det blir, inget maxpass utan mer fokus på blodcirkulation och lätt aktivering. Nya snygga skorna ska med såklart!! Provade dem lite igår kväll, blid kommer när jag invigt dem på riktigt ikväll.

Löpningen får vänta några dagar till, tror jag försöker mig på ett pass i helgen men knappast innan om inte något väldigt drastiskt inträffar och benen plötsligt känns superfräscha och nya. Man ska aldrig säga aldrig. :)

Börjar återhämta mig

2009-09-08 08:06   0 Likes   14 Comments   0 Images

Share

Kroppen börjar så smått återhämta sig från helgen. Hela söndagen låg jag bara på soffan och det var en långdragen historia varje gång jag skulle ta mig ut till köket eller toaletten. Benen löd mig inte, sålänge jag stod upp gick det bra men själva förflyttningen från sittande till stående tog ungefär en minut, och sambon fick ofta hjälpa till att lyfta lite. Framförallt har det varit höftböjaren på vänster ben och framsidan av vaden på höger sida som smärtat. Höftböjaren fungerade inte alls i början, jag kunde helt enkelt inte lyfta benet framåt, jag fick hjälpa till med armarna. Vaden har varit ganska svullen och muskeln som lyfter tårna (tibialis anterior) var helt klart överansträngd, så jag lyfte och satte i hela foten samtidigt, det gick inte att rulla på steget om jag säger så... :)

Igår morse fick jag massage av snälla kollegan naprapaten, och det gjorde nog mycket för återhämtningen. Jag har även legat på spikmattan två gånger per dag och behandlat olika delar av kroppen, ffa benen och vaderna. Inatt har jag legat med benen högt för att bli av med svullnaden, och när jag reste mig ur sängen i morse kändes det mycket bättre. ONT gör det ju fortfarande men nu kan jag gå normalt och för en utomstående syns inga men av ultra-äventyret. Träningsvärken i låren är i princip borta, även vaderna, ryggen, armarna och axlarna håller på att hämta sig.

Att cykla till jobbet igår var en lustig historia, det tog vääääldigt lång tid... Fick skjuts hem som tur var, Göta Älvbron är inte att leka med för slitna löparben. I dag ska det nog gå bättre men något riktigt tryck i steget kommer jag nog inte att ha.

Jag skulle helst vilja vila en dag till från träning men ikväll har jag min MRL och jag ser framemot den väldigt mycket ändå. Jag kanske inte kommer att kunna köra på max men jag gör mitt bästa och lägger det mesta av min energi på att peppa deltagarna. Imorgon kväll tänkte jag cykla en timme och tidigast på torsdag ska jag prova på några löpsteg. Det ska bli spännande att se hur kroppen känns då.

Idag bör jag få hem mina nya cykelskor och SPD-pedaler från Cyclecomponents. Jag beställde de skor jag visade bild på, och tänkte samtidigt fixa riktiga pedaler till min cykel. Om jag ska börja använda den för träning lite mer och inte bara transport så måste den bli lite anpassad för det. Skulle vilja ha smalare däck också, mountain bikedäck är hyfsat trögtrampat på asfalt... Jag ser framemot lite utomhuscykling efter alla år i cykelsalen.

Mitt första 12 h lopp genomfört

2009-09-06 09:37   0 Likes   41 Comments   10 Images

Share

Sitter här i soffan, har sovit alldeles för lite men kroppen vill inte koppla av, och magen skriker, samtidigt som jag får tvinga ner varje tugga. Fortfarande i chock tänkte jag iaf försöka sammanfatta min gårdag.

Eftersom loppet inte började förrän kl 12 unnade jag mig en skön sovmorgon. Åt sedan pannkakor till frukost, med mycket grädde. ;) Vet inte hur mycket det gör men det känns iaf bra att starta loppet med mätt mage. Vi åkte iväg till Slottsskogen i god tid, jag blir alltid så orolig att komma försent, vilket resulterar i att jag alltid är för tidigt på plats överallt.

När starten gick var vi 7 tappra själar som gav oss av, varav en skulle springa 6 h, 4 st 12 h och 2 st  24 h. Vi följdes åt första varvet runt banan, som var 730 m lång, gick genom en vacker park (Slottsskogsparken) och var alldeles plan (tills ungefär halvvägs genom loppet då den lilla lilla uppförslutningen på kanske tio steg växte sig allt brantare). Jag hittade en bra rytm redan från början och hade hela tiden Marcus visdomsord i huvudet "de första tre timmarna ska inte kännas av alls". Så jag sprang på i lätt tempo och så fort andningen ökade så drog jag ner tempot. Jag hade bestämt två regler för mig själv.

1.Andningen skulle gå på två-två hela tiden, dvs andas in två steg och ut två. Aldrig andas in två och ut ett, då gick det för fort.

2. Jag skulle springa 50 min per timme och sen gå 10.

Jag höll båda, fast sista timmarna gick jag såklart mer.

Det var två tjejer och två killar som sprang 12 h och den ena killen (som var tillsammans med den tjejen som inte var jag) drog iväg i full fart direkt. Jag sneglade på honom när han varvade mig varje kvart och tänkte att det där kan aldrig hålla. Hans tjej lunkade på en bra bit efter mig. Mycket riktigt, efter drygt två timmar såg jag att han började gå och sen gick de tillsammans mest hela tiden. Efter 6 h hade de "sprungit" en marathon och då lade de av, dvs gav upp. Det känns helt sjukt att se det som att ge upp när man faktiskt sprungit ett marathon (det är ju en respektabel sträcka), men det var ju faktiskt så. Då var vi bara två kvar i 12 h och den andra låg ungefär 3 km före mig. Jag hade inga planer på att komma ikapp, jag var nöjd med att bli tvåa. :)

Efter tre timmar började benen kännas stumma. Jag ignorerade att tänkta glada tankar som Håkan sagt åt mig, vilket funkade bra i två timmar till. Kl 17 kom min sambo dit, jag försökte ligga en stund på spikmattan men det kändes inget igenom byxorna. Han masserade iaf vaderna lite och sen gav jag mig ut igen. En stund senare dök min kollega naprapaten upp, hon tog sig an låren i två omgångar vilket gjorde stor skillnad, iaf för stunden.

Kollegan och sambon stannade till kl 19, så de två timmarna gick väldigt bra, kul att få så mycket hejarop och peppning, då kändes allt lätt även om låren för det mesta skrek att jag var en idiot och minsann skulle få ångra detta imorgon. Tänk att de skulle uppfylla det hotet så noga...

Sambon gav sig av hem kl 19 för att äta middag och byta om, han skulle komma tillbaka kl 21 för att springa med mig. Jag stretade på men luften gick ur mig något nu när jag var "ensam" igen. Halvåtta fattade jag besultet att jag skulle gå en timme mellan åtta och nio. Den halvtimmen som återstod innan kl 20 var den absolut längsta på hela dagen!!!

Gick en timme, åt, drack, pratade med mamma i telefonen. Jag hade inte berättat innan att jag skulle springa det här loppet, men hon blev inte så förvånad. Hon har slutat bli det när det gäller mig. Hon pratade iaf på så att tiden igck, och snart var klockan nio och sambon var på plats.

Just då ringde Infrva, och jag hade precis klarat av 7 mil. Jag sade då till henne att jag skulle försöka sikta på nio mil, och hon peppade mig massor, tack! Jag lade över ansvaret på sambon "få mig två mil på tre timmar" och han antog utmaningen med stort engagemang, räknade varv, tider och hur ofta jag kunde få gå ett varv. Inombords grät jag vid det här laget, menn jag vägrade släppa ut det då det skulle ta för mycket energi från mig. Var sak har sin tid.

När det var en timme kvar talade sambon om att jag hade nio varv kvar till nio mil, dvs 6570 meter. Jag började då räkna ner varv för varv, och räknade hela tiden på hur lång tid ett varv tog om jag sprang och om jag gick. I teorin skulle jag hinna, men fasiken, i praktiken då? Man vet ju aldrig vad kroppen hittar på 23.30 på natten, med 11,5 h löpning och 8,5 mil i benen. Med 20 min kvar och två varv att klara bestämde jag mig för att gå de sista två, det skulle ta ca 8 min per varv så det fanns marginaler. Ett bra beslut, jag gick i mål efter 11 h 53 min, och tavlan slog om till 90 km och 500 meter. Alla applåderade och såg hur fantastiskt lycklig jag var.

Det ska sägas att innan loppet var mitt mål att klara 8 mil, 9 kunde jag inte ens drömma om.

Här kan ni se resultatlistan: http://results.mikatiming.de/2009/slottsskogen/index.php?content=leaderboard

Att gå de 100 meterna till bilen tog sen en anmärkningsvärd tid, men benen hade totalt lagt av och jag såg ut som typ Frankenstein. Att sätta sig i bilen var ett ännu värre projekt. För att inte tala om när jag skulle ur bilen och gå de trettio stegen till dörren. I bilen lät jag tårarna komma, men visste inte riktigt om de kom av smärtan eller lyckan. Men jag behövde helt klart lätta på trycket.

Knäet kändes knappt av på hela tiden, men framsida lår, baksida lår, höftböjarna (fruktansvärt!!) och första decimetern på framsidan av vaden (värst av allt!) gjorde så ont, och gör det fortfarande. Vet ni- det gör inget, jag lovade kroppen att få skrika allt den kunde bara den tog mig runt och uppfyllde min dröm. Så jag ler bara åt smärtan.

Jag lyckades uppbringa energi och mod till att lägga låren på spikmattan när jag kom hem, vilket faktiskt gjorde mycket för dem, de funkar hyfsat redan nu. Dock var det nästintill omöjligt att få ner någon mat, trots att jag levt på bröd, godis och coca cola hela dagen. Försökte med en köttbit m potatis som de serverade på loppet, men att tugga kött var typ omöjligt, så potatisen var det enda som gick ner. Drack iaf en Vitargo-drink när jag kom hem, åt en näve jordnötter och ett gäng ostskivor, bättre än inget. Nu på morgonen var jag som sagt superhungrig men yoghurten med musli som jag hällde upp innan jag började skriva detta inlägg står halväten på bordet. Men jag kämpar, tugga för tugga!!

Nu blir det vila några dagar, massage, spikmatta och tigerbalsam.

Författarens tack

Ni bör alla ta åt er en del av äran, utan alla fina SMS hade jag inte nått mitt mål, och slagit det med en mil!!

Tinypaws: Japp, jag VAR lätt som en fjäder, och flög fram! Iaf ibland. ;)

Petter Larsson: Wow, du kan skriva! Läste nog ditt SMS fyra fem gånger under de sista timmarna. Löpglädje, yes!!

Marcus: Tack, kändes som du var där hela tiden!

Göran 44, Håkan Larsson, Waagard, Hilda, Infrva (och tack för samtalet!), och någon som inte skrev under med sitt namn. Tusen tusen tusen tack alla!! 

Men framförallt: All världens tacksamhet och kärlek till min sambo som var MIN hjälte för dagen. Han är ingen långlöpare i vanliga fall men tog sig an utmaningen ooch guidade mig igenom mina tvivel och smärtor med lika del kärlek och besultsamhet. Ord kan inte beskriva vad du betyder för mig, och hur fantasisk du är. Hoppas att jag nån gång får chansen att återgälda dig. När jag hörde andra berätta hur lite stöd de hade hemifrån, och hur "frugan släpat sig dit tio minuter" fylldes jag med sån lycka och tacksamhet över att min livskamrat förstår och stöttar mina passioner i livet. Jag kunde aldrig tro att jag skulle hitta en sån fantastisk människa att dela mitt liv med.

Attached images

 

Tankar dagen innan mitt första 12 h lopp

2009-09-04 08:52   0 Likes   17 Comments   0 Images

Share

Nu börjar jag bli lite nervös. Men framförallt är jag väldigt väldigt laddad. Sista dagarnas vila har gjort nytta både fysiskt och mentalt, jag längtar efter att få springa, jag längtar efter att få bli trött, jag längtar efter att få känna stumheten i benen och bemöta dem med ett lugnt konstaterande att jag känner hur de mår, men be dem fortästta ändå. Påminn mig gärna om det imorgon vid 22-23 tiden. :)

Ultralöpning har en viss magi kring sig, det går inte att förklara med ord, men det handlar om kampen mellan kroppen och psyket, där den som bemästrar sin kropp med sitt psyke kommer att vara en vinnare.

Jag har tänkt ta med mig tre ombyten och tre par skor, det ser ut att bli regn. Det gör mig ingenting. Jag ser framemot den svalka regnet sommer att ge oss som kämpar och svettas. Det kommer att bli fantastiskt.

Jag tänker göra en "Shapelinkare" och lämna ut mitt mobilnummer här, och hoppas på stöd från er.

070-5254844. Kl 12-24 håller vi på.

Jag kommer att uppskatta det mycket, att veta att jag inte springer ensam utan har er där med mig i tankarna. I de svackor som säkerligen kommer att komma, tänker jag vila mig emot den tanken.

Håll nu alla era tummar och tår!!

Mer bilder från Spanien

2009-09-03 07:31   0 Likes   6 Comments   12 Images

Share

Jag kom på att jag har lite bilder kvar som ni inte fått se, så här kommer de.

Attached images

 

Sista passet innan uppladdningsvilan

2009-09-02 11:18   0 Likes   12 Comments   0 Images

Share

Imorse satte jag mig på spinningcykeln 07.25. Planen var att köra ett ganska tufft pass och 90 min hade jag tänkt mig att hålla på. I början var jag lite segstartad, gröten hade väl knappt landat i magen. :) Men jag vaknade till och rockade loss på cykeln till alla mina favoritlåtar. Det är ju fördelen med att gå dit ensam, utan kunder, att man kan spela precis vilka låtar man vill, och även trampa ur takt om man någon gång känner för det.

Efter dryga timmen började benen bli sega och när jag klev av cykeln för att fylla på vattenflaskan fick jag slita lite för att starta upp dem igen. Någon minuts siraptramp, sen var de med mig igen inför slutklämmen. Och 90 min blev det och jag blev precis sådär skönt trött i kroppen som jag har saknat. Den typen av trötthet kommer oftast bara efter långa löppass, men cykling funkade bra som substitut idag. Man taget vad man haver.

Nu blir det totalvila till lördag. Jag har sålunda tre dygn på mig att vila och återhämta mig inför 12 timmars löpning på lördag mellan kl 12-24. Det räcker. Jag tror inte på att vila flera veckor innan ett lopp, man kan inte återhämta sig mer än till 100% och tre dagar ska räcka till det.

Jag kommer att äta lite extra på fredag, men jag tror inte heller att en stor laddning gör så mycket nytta, man får se till att fylla på regelbundet under löpningen istället. Jag kommer också se till att ligga på spikmattan en stund varje kväll, och kavla lårmusklerna en stund, för att få genomblödning och hjälpa knäeländet på traven. I min värld kommer jag att må kanon på lördag och inte känna av knäet alls. Jag kommer att mala runt i ett jämnt och fint tempo, med lugn andning, lätta ben och ett leende på läpparna. Jag vill inte ens tänka på alternativet. Det kommer att gå bra. Punkt slut.

Sammanfattning augusti

2009-09-01 10:06   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Augusti har slagit alla rekord i antal träningstimmar, naturligtvis pga vår två veckor långa vandring i Spanien.

Total träningstid 82 h 20 min

Träningspass 40 st

Av detta är 12 pass vandring, totalt 53 h 20 min.

Löpningen har inte blivit vad jag ville, så här några veckor innan Lidingö, men man kan inte göra något åt skador, de kommer ibland. Jag hoppas bara att september ska bjuda på mer löpning. :)

Jag har kommit igång med styrketräning för benen igen, efter flera månader utan. Jag har ju bara kört överkropp och bål i gymet hela våren och sommaren. Bra, men smärtsam träningsvärk nu i början...

Jag har även fått smak för utomhuscykling och kommer lägga en del tid på det under hösten. Bra komplement till löpningen! Även simning ska få några timmar är det tänkt. Jag måste lära mig crawla utan att drunkna.

Imorse körde jag ben på gymet, det kan ni läsa mer om i min träningsdagbok. :)

Litet bakslag igen

2009-08-31 12:28   0 Likes   14 Comments   0 Images

Share

Igår morse skulle jag testa knäet igen, den här gången ute. Planen var såhär:

10 km löpning

Hem, äta frukost

Läsa bloggar en timme (dvs smälta maten)

Cykla en timme järnet!

Hmm, det blev såhär:

5 km löpning, ont ont, gå lite, jogga lite, inget hjälpte

Hem, sura, ta ett glas juice

Fylla vätskebältet, dra på sig hjälmen

Ut och cykla en timme järnet!

Frukost, lite gladare

Fasiken... att det inte blir bättre. Det kändes ju så lovande i fredags, men nu är det alltså ömt igen. Tror inte det blir någon mer löpning innan lördagens tävling, måste ju vara bättre att inte ha ont, så mycket hinner jag nog inte tappa på en vecka. Men cyklingen var kul iaf! :)

Imorse cyklade jag till gymet och körde en timmes styrka för bålen och alxarna. Jag älskar att träna axlar, medan mage är ganska trist. Så jag bestämde mig för att köra alla övningar jag kom på för ryggen (som är ganska skoj också) och alla jag kom på för magen, innan jag fick belöna mig med att köra axlar.

Det blev sittande rodd, stående stångrodd, marklyft, latsdrag och en övning utan namn där man kör som en triceps pushdown fast med raka armar. Sen körde jag situps, situps med 90 grader i knäna, bencykling, lutande situps på bänk, diagonaldrag på bänk, u-situps på bänk. Sen blev det axlar, där jag valde att köra sittande hantelpressar och hantellyft till sidan.

Skönt pass och jag diggar verkligen morgonträning mest av allt!! Imorgon bitti blir det gymet igen, ben tänkte jag köra då. På kvällen är det MRL, håll tummarna att knäet klarar det i alla fall. Det är ju lite svårt att avbryta mitt i passet då det är man själv som instruerar... :)