Tillbaka till vintern

2010-03-16 18:46   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Jag vaknade till dagens första solstrålar som försökte kämpa sig in genom det fördragna fönstret. Det är fortfarande tidigt men det är nu eller aldrig. Jag kliver ur sängen och drar på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag vet att t-shirten egentligen är för mycket. Men det känns ändå bäst så. Jag snörar skorna och stänger tyst dörren bakom mig.

Det är barmark. Stum asfalt för den som senaste tiden bara sprungit på snö och is. Vägarna leder uppför. Genom en liten by. Upp mot bergen. Palmer och andra exotiska träd växer höga längs sidorna. Här och där står några vakter. De enda människorna jag möter är de som är på väg till arbetet. På sin lite vespa.

Det är tungt att springa. Förbannat tungt. Stum asfalt. Hög luftfuktighet och kvav luft. Värmen suger ut all energi. Det är hopplöst att ens försöka ta sig runt längre än 6-8km. Efteråt svettas jag i flera timmar. Men jag är nöjd. Att ha börjat dagen med lite springa. Och samtidigt möte de övriga som just stigit upp och kommit ner till frukosten.

Så var det i två veckor. Men nu har jag lämnat Thailand. Och åter landat i Sverige. Kanske hade jag hoppats på att våren skulle ha dragit in över landet vid det här laget. Men jag hade visst förbannat fel. Så jag har återigen få dra på mig fjorton lager kläder. Och halkat runt på isbanorna där ute på vägarna. Den här veckan får bli lite starta-upp vecka. Utan intervallpass. Bara lugnare distans så benen får komma igång igen. Eller. Hela kroppen egentligen. För den senaste tiden har den inte gjort många knop. Mest intagit vattenmelon shakes och singha. Och en förbannat massa räkor av olika slag.

Men nu är det bara tagga igång igen. Komma in i rytmen och mala km. Det är kul. När man är igång på riktigt. Det fösöker jag intala mig i alla fall.

En riktigt bra vecka

2010-02-21 09:55   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Sju dagar till har passerat. Vilket innebär att träningsveckan är klar. Vilodagen idag känns inte helt nödvändig. Men samtidigt vill jag inte stressa för mycket. Det är bara februari.

Efter måndagens härliga långpass i snömodden så var det dags för handbollsträningen med tjejerna. Körde lite minutintervaller med dem och gav mig sen iväg på en egen runda. Magen kändes inte helt okej så efter två kräkpauser så var det bara att avbryta passet.

Revanchlusten var stor när jag på onsdagen hoppade upp på bandet. Intervalldags och veckans plan var på 2000+3000+2000 med 500m joggvila. De snabba loppen gick i snitt kring 3.54 och benen kändes riktigt pigga. Utan att egentligen behöva slita genomfördes passet och jag fick lite mera gott mod.

På torsdagen kom det tyngsta passet. Inte fysiskt, utan för huvudet. Hade verkligen ingen lust att sticka ut i kylan och springa. Men det är bara försöka att inte fundera så mycket. 12km avverkades i lugnt tempo. Återhämtning efter intervallerna och lite uppladdning inför tempopasset på fredagen.

Hela fredagen går jag runt och längtar. Inte till att det ska bli helg. Eller. Jo, det också. Men för att få skutta upp på det där bandet och bränna av 10km i lite högre tempo. Det känns bra att få sträcka ut steget och pinna på ordentligt. Målet var att komma ner under 41.30. Och redan efter 5km kände jag att det skulle gå vägen. Benen var överraskande pigga och jag bara studsade fram. Efter en avslutning på 3.49 så stannade klockan på 41.10.64. Riktigt bra känsla! Nu är det bara 70 sekunder kvar att kapa i sommar.

Avslutade veckan med ett lugnare 12km pass på bandet i går. Lekte runt lite med lutningen. Ökade 1% var fjärde km ungefär. Blir lite roligare och tiden går lite snabbare då. Totalt blev det 82km den här veckan och det är en bra mängd. Kommande två veckorna vet jag inte riktigt hur det bli eftersom jag befinner mig i Thailand. Men förhoppningsvis finns det ett gym på hotellet och kanske lite fins vägar att avverka en handfull pass på.

Bra mängd - sämre känsla

2010-02-15 19:14   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Förra veckan var det en del tunga pass. Det var några luncher som uteblev. Vilket ledde till pass där benen var stumma och energin minimal. Men trots det. Så genomfördes intervallpasset och efterkommande distanspass. På fredagen var det dags för tempopass. Som vanligt. Denna lycka. Kort uppvärmning och så iväg.

Hade en plan att försöka snitta 4.10 per km. Men efter de tre första km låg jag långt efter. Jag började tvivla. Samtidigt som jag tänkte att det ändå är sju km kvar. Och på sju km kan mycket hända. Så jag höjde farten på bandet. Efter ytterligare några km närmade jag mig snittet. Jag låg runt 4.05/km och tog igen sekund efter sekund.

Plötsligt var det bara en km kvar och jag låg 15 sekunder efter. Fanns inte så mycket att göra än att skruva upp ännu mer. 4.54/km och benen trampade på rätt bra nu. Håller jag det här sista km så är det lugnt. Då är jag i hamn. Packat och klart. När visaren slog om till 10.00km stannade klockan på 41.39.23. Alltså 77 hundradelar under 4.10 farten. Benen var inte pigga längre. Men inte direkt döda heller. Så det finns mer att ta av. Tur att det bara är februari.

Förra veckan i sin helhet slutade på 78km på sex löppass. Bra mängd. Mindre bra känsla på passen. Förutom tempopasset. Den här veckan höjer jag målet ytterligare några km. Sista veckan innan värmen kommer. Innan snön byts ut mot sand. 82km ligger planen på. Tempopass på fredagen. Varför bryta traditionen? Intervaller på onsdagen. Just nu ser det ut som 2000-3000-2000 med 500m joggvila. Och så långpass idag. 19km. [1.32.06.83] Pigga ben och pigga lungor. Att det kan vara så härligt att springa 19km i snömodd och en hel bunt minusgrader. Någonting är inte riktigt som det ska då. Men helvete. Vad skönt det är. Under passet. Och efter. Nu är det dags för Fröken Kalla. Kämpa!

1-2-3-4-5-4-3-2-1

2010-02-10 19:19   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Jag är ingen morgonmänniska. Jag hatar mornar. De är vidriga. Jag är ovän med allt och alla. Jag hatar hela världen. Dessutom får jag aldrig ner någon frukost tidigt på morgonen. Kanske hör det ihop, vad vet jag.

Senaste tiden har det varit lite strul och ekonomiska indragningar på arbetet. Vilket ligger till grund till att maten blivit sämre och mindre. Knappt att den räcker till barnen vid bordet. Idag fick jag i mig två knäckebrödsmackor med smör på. That's it.

De där två mackorna var det jag hade att ta av när jag stod där. På löpbandet. Klockan 15.30. Och hade ett planerat intervallpass framför mig. Jag värmde upp 3km. Benen var rätt tunga efter 17km i måndags och 14km igår.  Det ska jag inte ljuga om. Men oftast brukar det släppa när tempot höjs. Inte idag.

Jag drog iväg. Planen var 1'-2'-3'-4'-5'-4'-3'-2'-1'. Vilan var lagd samma tid som intervallen. De snabba loppen skulle gå på 4.00/km och joggen på runt 5.15/km.

De första tre loppen gick helt okej. Men sen började det redan ta emot. Och det borde det inte göra i den formen jag är i dagsläget. I slutet på 5 minutaren funderade jag allvarligt på att stanna bandet. Kasta in handuken. Gräva ner mig. Men jag malde vidare. Fyra minuter. Kallsvettning. Och så jogg. Tre minuter. Frusen. Och jogg. Sen var det nästan klart. Två minuter. Jogg. En minut. Och så klart. Och nåt så djävulskt skönt.

Jag tvingade mig själv att jogga ner 1.5km. I löjligt lågt tempo. Men det gick inte mer. Jag var helt tom. Jag frös. Jag kallsvettades. Jag stapplade av bandet och bort mot mattorna. Ramlade ihop i en hög. En svetthög.

Nu. Efter att ha fått i mig lite mat. Och cola. Så känns det bättre i kroppen. Men huvudvärken är på väg. Jag frös till och med när jag satt i bastun. Nu är det bara benen som är möra. Slutkörda. Men jag klarade av passet trots energibristen. Det kanske var mer psyke som fick jobba idag.

Resterande dagar i veckan blir lite lugnare. Jogg 10km i morgon. Lite tempo på fredag. Och så lugn lätt 10km jogg på lördag. Och så dags för vilodagen på söndagen. Precis som Herren själv. Ha! Vilken liknelse. Men allra först. GE Galan. Inte illa.

Feber och allmänt illamående

2010-02-07 10:53   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Förra veckan blev till slut en av de bästa träningsveckorna på många år. Nästan ända tillbaka till glansdagarna. Fast ändå inte. Veckan efter blev betydligt sämre. Redan på måndagen kände jag mig hängig och seg. Och på tisdagen, gick jag hem, eller blev hemskickad, eftersom jag är så envis och tror mig kunna arbeta normalt ändå.

Låg hemma med feber hela onsdagen. Innan jag repade mig och kom upp på benen på torsdag. Och så stack jag iväg till arbetet på fredagen. Blev en kort arbetsvecka det här. Men tyvärr blev det inte så mycket träning i helgen ändå. För jag har haft något konstant illamående. Kräkfärdig. Huvudvärk. Yr. Som om jag skulle vara bakis utan att dricka alkohol. Tror nästan att jag har någon obotlig sjukdom.

Kanske bara är brist på någonting. Senaste tiden har kilona rasat av mig och det börjar bli väldigt lite att ta av på kroppen nu. Rikitgt bra på ett sätt. Men kanske mindre bra på andra. Vi får se vart det hela slutar.

Idag är det söndag. Söndagsångest dagen. Den är sällan rolig. Tvingade mig ut nyss för en kortare joggtur. 5km i Rösjöspåret på en onödigt ojämnt underlag. Men nu fick jag väcka kroppen lite i alla fall. Förbereda den på tuffare pass nästa vecka. Förhoppningsvis. Byta ut det gamla syret mott nytt i lungorna. Andas friskt i stället för instängt. Känns som att jag har setat instängd i lägenheten i snart en vecka. Är kanske inte så konstigt att jag är illamående.

3x2 blev 4x2

2010-01-27 18:11   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Senaste dagarna har jag mest kännt mig som ett tomt skal. Lusten till träning har varit noll. Ja, egentligen har lusten till allting varit noll. Dagdrömmar om att ligga med täcket i soffan och se på film. Mörkt i rummer. Bara televisionens sken. Kanske tända ett ljus. Kanske sluta ett öga.

Men nu är visst inte livet så jävla lätt. Det ska det inte vara. Utan man ska dansa på de där rosorna med taggar på. Dansa med de där svåra stegen. Och det innebär upp i ottan och arbeta. Det innebär att hoppa upp på löpbandet eller sticka ut och springa i snön. Vare sig man har lust eller inte.

Igår sprang jag intervaller med handbollstjejerna. Svårt att motivera dem i snön och kylan. Svårt att motivera sig själv. Men de leder sin upplandsserie och ligger två i sin stockholmsserie. Så de kanske kan få ta det lite lugnt. Efter intervallerna med dem sticker jag ut på en egen runda.

Idag var lusten för träning på minus. Men plötsligt stod jag där på gymmets löpband. Vid kö fick man bara springa i 15 minuter stod det på bandet. Skitsnack. Vad är det för träning? Jag hade funderingar på att köra något hårdare idag. Förra veckan blev det tusingar, men det gav mest en klump i magen när jag tänkte på dem idag. Det var först efter 3km uppvärmning jag hade bestämt mig för vad jag skulle köra. Planen var 3x2000m med 500m joggvila i 5.00/km fart.

Stack iväg på första3.58 och 3.55. Pigga och lätt ben. Konstigt vore det annars. 3.55 och 3.54 på andra. Och fortfarande inga som helst problem. Tredje gick på 3.53 och 3.51. Konstigt nog var jag fortfarande riktigt pigg. Så det fick bli en till. 3.55 och 3.48. Även den utan att egentligen behöva slita något. Överraskande lätta ben. Nästan så jag blir orolig att en sjukdom är på intågande.

Efter en kort nerjogg på löjliga 500m och lite stretching, så började jag att traska hem i snöyran. Konstigt att det ska vara motvind hela vägen. Men det kanske jag förtjänade, efter att haft någon slags medvind på intervallpasset.

I morgon blir det en lugn mil ute i snön, innan det slår om till fredag och blir dags för en snabbare mil på bandet igen. Ha ett mål att komma ner under 43 på den, men det återstår att se.

Det gick bra, trots magsjuka

2010-01-25 17:13   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Jag började veckan med att kräkas. Gång på gång. Och tanken att komma upp i de planerade 70km den här veckan var lika avlägsen som värmen är. Men så började jag må bättre och bättre. Stannade hemma från arbetet både måndag och tisdag, men på tisdagen var jag ändå tvungen att rasta benen lite.

Sen flöt det på. Långpasset på 17km avverkades utan större bekymmer på onsdagen. Torsdagen fick jag sällskap av Janne och det blev en 12:a. Och så bokade vi in en date på gymmet till fredagen. Planen var tusingar på bandet. Han har gått runt och pratat om vilken dålig form han var i, men det var motbevisat två timmar senare.

Vi steg upp på banden bredvid varandra. Värmde upp och försökte prata så gått det gick. Jag kände hur nervositeten ökade för varje steg jag tog. När det är tusingar. Då är det allvar. Då är det full fokucering. Och så stack vi iväg.

3.45 och 3.42 på de två första. Nu var jag inne i det. Andning och ben var igång. 3.41 och 3.38 på de kommande två. Fortfarande inga direkta symptom på att falla av bandet. Femte gick på 3.39. Nu började det ta emot. Och det blev bara värre när brorsan såg pigg ut på bandet bredvid.

Till sista loppet höjde jag upp farten. Tänkte att jag kör tills det tar stopp. Men det gjorde det aldrig. Inte helt i alla fall. 3.32 på den sista. Vilket gav ett snitt på 3.39.99. En sänkning med nästan två sekunder per lopp från förra veckan. Och med en bättre känsla.

Efter nerjoggen började jag återhämta mig. Och på kvällen var kroppen pigg igen. Så pass pigg att vi bestämde oss för att ta ett morgonpass på lördagen. 06.45 stack vi iväg i 10 minus. Iväg till Väsby (grannkomunen) för att vara funktionärer på en tävling. Vi kom dit i tid. 12.5km senare. Frusna och stela. Men nöjda. Och alla andra skakade på huvudet. Ibland krävs det galanskap.

Avrundade veckan med ett lugnt 10km pass på bandet. Och vips, 70,5km den här veckan. Målet uppfyllt! Nu är det ny vecka och nya pass. Personalmöte och planeringsdag och en träff med polisen och födelsedagsmiddag. Hur ska det här gå ihop.

När allt gick så bra

2010-01-19 17:44   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Förra veckan var en av de bästa träningsveckorna på över ett år. Jag fick in intervallpasset, långpass och ett tempopass på milen. Benen var tunga på tusingarna, men svarade ordentligt när det gick lite snabbare på milen. Nöjd med veckans träning slog jag till och kröp upp i biosoffan och kollade på snabba cash.

Men som allt gott måste det ta slut någon gång. I vanliga fall brukar det handla om någon skada efter några bra veckors träning. Men så illa är det inte nu. Nu vaknade jag på söndagen och kände mig konstig. Illamående. Och ett halvt dygn senare. Låg jag på badrumsgolvet (tur att det finns golvvärme) och bjöd toaletten på tacos.

Nu är det tisdag och jag har varit tvungen att håll amig hemma från arbetet idag också. Inte roligt när man är på fel sida om den där 48-timmars regeln. Men nu när kvällen kryper fram passar jag på att rasta benen lite. En kort och lugn 7km runda i snömodden. Löparens värsta underlag.

Kommande vecka är lite oklar. Mycket att göra på fritiden. Lite tid att få ihop många km. Vi får se hur det går. Tanken med det hela var ändå att jag inte skulle få ångest om jag missade några pass. Nu är jag i alla fall frisk från magsjukan. Vi får börja där.

Nya svarta

2010-01-16 11:10   0 Likes   1 Comment   1 Image

Share

Öppnade lördagen med att ta en tur till löplabbet. Har börjat känna att mina gamla Saucony har gjort sitt, vilket gick fort nu när jag verkligen kommit upp i riktigt hyggliga milmängder varje vecka. Så det kändes lika bra att dra iväg på en gång och föröka investera i ett par nya.

Resultatet blev ett par Asics 2140 Black. Fantastiskt skön och välsittande sko. Det var den första av alla de 5-6 par olika jag provade och jag kände direkt att ingen kommer att kännas lika bra som den på foten.

Kanske är det lite av en chansing också. Tidigare har jag haft ett par Asics 1140, som inte alls var speciellt roliga att springa med. Klumpiga och de gjorde att min ena vad inte riktigt ville vara med och leka längre. Men förhoppningsvis var det kanske andra omständigheter än de skorna som gjorde att vaden gav upp, samt att den här uppföljaren passar mig bättre.

I kväll bär det av ut till Viksjö och storebrors hus. Givetvis passar vi på att köra ett pass tillsammans, och då passar det kanske bra att inviga de nya små svarta kompisarna.

Attached images

 

Bra start på veckan

2010-01-13 20:50   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Sista 500m på den sista intervallen idag var jag mer plågad än jag varit på väldigt länge. Många kanske skulle tycka det är onödigt att hålla på att plåga sig så, men vad vet egentligen de? Själv tycker jag det var underbart. I alla fall efteråt. När farten trappas ner och jag inte behöver trycka på fler lopp. Men first thing first.

Veckan har börjat strålande. 18km på löpbandet i måndags. Inga problem alls för benen. Kanske var det mest huvudet som fick jobba lite extra när man maler längre pass på löpband, och vara stirrar på sig själv i spegeln framför. I slutet, med 5-6km kvar, köm en "riktig" löpare upp på bandet bredvid och körde ett lite snabbare 5km pass. Givetvis hetsade det och jag höjde mitt tempo successivt. Hm. Som vanligt.

Igår var det intervaller ute med handbollstjejerna. Kanske var de inte jättepeppade på att gå ut i minusgraderna och springa. Men ska de ha mig som löptränare så är det bara vänja sig. Ha. Här finns inte plats för meserier.

Och så var vi framme vid dagens pass. 6x1000m med 1' vila stod på programmet. Och så skulle det bli. Det blev löpbandet för att skona luftrören. 4km uppvärmning och så iväg. 3.49 och 3.47 på de två första loppen. Kroppen kändes rätt tung och ansträngd redan på uppvärmningen, men jag tyckte ändå att jag kunde trycka på lite till. 3.40 och 3.37 på de kommande. Och nu fick jag redan börja slita. inte bra alls. Femte loppet gick på 3.35 och de sista 400m var riktigt tunga. Kort kom tanken att bryta där. Men jag slog bort den tanken lika snabbt som den kom.

Sista loppet gick jag ut i samma tempo som på femte, men efter halva tog det emot så mycket att jag var tvungen att dra ner på tempot. Klockade km på 3.40. Och var riktigt jävla slut. Snittet blev ca. 7 tiondelar sämre än för några veckor sedan. Men samtidigt, den här gången var loppen jämnare.

Så det har varit en riktigt bra start på veckan. Trots slitna ben och plågsamma intervaller. För det är så det ska vara. Väl hemma ramlade jag ihop på sängen. Trött. Iförd mössa och jacka. Och somnade visst. Så kan det gå.