Den om att hålla sällskap

2008-01-09 19:07   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Jag kände lite på känslan igår. Den där speciella känslan. Det var mörkt. Halkigt. Blött. Och regnigt. Men känslan fanns där.

Janne [storebror] körde sitt intervallpass [8x1000m vila 1']. Jag följde med ut. Till den där platsen där jag också, så många gånger förr kört det passet. Ibland fler. Ibland färre. Men nu sprang jag inte. Jag satt på cykeln och höll Janne sällskap. Kollade lite tider. Lite löpteknik. Drog lite och skrek lite. Så där som coacher så fint brukar göra. Det är viktigt med sällskap. Det blir så mycket lättare då. I alla fall på såna här pass. Och det märktes tydligt på tiderna. Han fick ett snitt ner mot 3.14.

Jag ville gärna hoppas av cykeln och springa lite. Men jag höll mig. Jag kanske skulle kunnat, men jag känner samtidigt att jag borde vänta. I alla fall ett litet tag till. Några dagar. Kanske i början på nästa vecka. Då kanske jag kan ta de där första stapplande joggstegen.

I stället cyklade jag ute i regnet. Körde lite styrka. Idag var jag inne på motionscykeln. Uppe på motstånd 2. 15km [26.42.49]. Känns bra. Känns riktigt bra i senan just nu. Jag närmar mig intervall tider. Även om det är en lång väg dit.

Den om drottningen

2008-01-06 13:06   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Och där sitter jag. Utan att blinka stirrar jag på TV:n. Ser hur hon bara flyger fram. Hur benen bara pumpar. Och så det taktiska valet att sticka förbi på insidan. Och sedan inte se sig om. Glida över målinjen som vinnare. Som totalt utmattad vinnare.

Kvar sitter jag. Och bara gapar. Känner hur känslorna blandas i kroppen. Otrolig glädje. Imponerad och glad för hennes skull. Men samtidigt med en viss bitterhet. Jag vill också. Jag vill också tävla igen. Tävla och vinna. Tävla och sticka förbi i sista kurvan. Komma in på upploppet och låta benen pumpa. Känna mjölksyran spruta. Och gå in över målingen som vinnare.

Men nu är det inte så. Inte längre. Nu sitter jag med en relativt nyopererad hälsena och får nöja mig med att vara bitter. Och glad. I helgen har jag ändå lagt på lite motstånd på motionscykeln. Det har känts bra. Men än är det lång väg kvar. Lång väg kvar till de riktigt bra långa passen.

 Men i alla fall. Grattis Kalla. Du är en drottning. 

Den om norrland

2008-01-03 21:27   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Nu har jag återvänt från några dagar uppe i det vitklädda norrland. Äntligen fick jag träffa Flickan från landet i norr igen och tillsammans med henne tillbringa ett par sköna. Stressfria. Lugna dagar. Shopping. Middagar. Bubbelpool. Bastu. Grillning i grillkåta. Och ett nyårsfirande.

Kanske jag har varvat ner lite. Men snart är det dags att börja arbeta igen. Att falla in i vardagsrutinen. På måndag bär det av ner till bussen igen. Och så bussen till tåget. Tåget till en ny buss. Och så buss vidare till arbetet. Och så samma sak på hemresan. Tid att stressa upp igen.

Trots de lugna dagarna i norr så har jag fortsatt köra min styrka. Lite mage och rygg. Och en väldigt liten mängd arm. Nu blir det framöver några dagar på cykeln här hemma. Och om jag har tur. Om allt vill sig väl. Så kanske det blir några hundra meters jogg i slutet på nästa vecka. Jag får se hur den sista läkningen av hälsenan blir. Än så länge har den läkt precis som den ska. Nästan över förväntan.

Den om stygnen

2007-12-27 13:56   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Var på idrottskliniken i morse och fick stygnen borttagna. 260:- för fem minuters arbete. Skitkul.Kändes som när man är hos tandläkaren på undersökning. Ungefär. Nio stygn plockades bort. Är nu uppe i den totala mängden av 47 stygn på kroppen. Antar att jag är en bra bit efter Börje Salming fortfarande.

I alla fall är stygnen borta nu och allt eländigt bandage. Plötsligt blev det mycket lättare att lyfta foten. Såret har läkt fint. Nu är det bara köra vidare med träningen och höja allt eftersom. Dr. Gustafsson bedömde det som att jag själv fixar rehaben. Och det är inga problem.

När jag för tre år sedan opererade den högra senan. Då tog det fyra veckor innan jag satt på cykeln och trampade lätt. Nu satt jag på den efter 1,5 vecka. Löpning blev det efter sju veckor senast. Känns som att det blir klart mycket tidigare den här gången.

Så allting känns bra nu. Riktigt positivt. Blev idag ett 10km pass på cykeln och ett styrkepass. Precis som varje dag. I morgon bär det av till Umeå. Och den efterlängtade Flickan från landet i norr. Har ingen cykel där. Så det blir fortsatt styrka i stället. Ger hälen lite extra ofrivillig vila.

Längtan

2007-12-26 14:52   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Så var julen över. Skönt. Jag är ingen stor fantast av julmat. Och så behöver jag rutiner. Att bara vara ledig kan vara skönt några dagar. Men blir det för mycket känns det bara jobbigt. Ska bli skönt att börja arbeta snart igen. Och få lite struktur på dagarna.

Har under julen fortsatt med styrketräningen och kört något enstaka lätt pass på motionscykeln. Mer går inte att köra med hälsenans nuvarande tillstånd.

I morgon ska jag tillbaka till läkaren och låta Dr. Gustafsson plocka bort bandaget och stygnen. Sedan är det bara bygga på träningen eftersom.

Nu när jag åker bil förbi vägar där jag annars brukar springa fram känns det mest jobbigt. Jag tittar ut genom fönstret. Jag vill inget hellre än att dra på mig skorna och sticka ut. Steg efter steg på skogsvägar. På våt och grusig asfalt. I bostadsområden och i de ödsliga skogspartierna. Se klockan på armen ticka och känna hur benen får jobba. Bättre än så blir det inte.

Ett steg framåt

2007-12-22 13:22   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Eftersom Flickan från landet i norr åkte upp till sin familj i veckan så blev första tanken. "Nu ska jag fördriva tiden med att träna". Tyvärr kom jag tillbaka till verkligheten rätt snabbt när jag insåg att jag fortfarande inte kan gå helt obehindrat och har ett blodigt bandage runt hälsenan.

Under veckan har jag i stället fortsatt med att köra lätt styrketräning här hemma. Lagt på några repetitioner på varje övning bara. Känns skönt att vara inne i någon slags träningsrytm. Även om jag knappt kan kalla det jag gör just nu för träning. Inte om man jämför med det jag ska hålla på med. Men jag antar att man måste börja någonstans.

Idag tog jag dessutom steget och drog fram motionscykeln. Till kattungarnas stora förvirring. Hoppade upp och drog ner motståndet till noll. Trampade på lite. Utan att belasta hälsenan. Cyklade 5km [12.44.79]. I riktigt lugnt tempo. Nu kändes det att jag tog ett steg framåt. Framåt i träningen.

8 dagar efter ingreppet

2007-12-19 18:19   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Nu har det gått lite drygt en vecka sedan hälseneoperationen. Själva operationen gick bra. Och läkningen flyter på. Redan dagen efter operationen kastade jag kryckorna i väggen. Envisheten kom fram. Jag skulle bara gå av mig själv. Det har kanske straffat sig lite i och med en mindre blödning kring hälen. Men absolut inget allvarligt.

Nu går jag helt av mig själv och kryckorna kan stå där bakom dörren. Och samla damm. Medan jag försöker röra så mycket som möjligt på foten. Med blödning eller ej.

Redan dagen efter operationen började jag med lite lättare styrka. Lite backups. Situps. Lite armböj och så lite sneda situps. Mest mage och rygg. Armarna behöver inte köras så mycket. Så slipper jag onödig vikt på löpningen sen. Snart.

I slutet på veckan kanske jag ka ta steget upp på motionscykeln. Låta pedalerna snurra lite. Utan motstånd. Utan belastning.