Semesterträning

2009-07-19 17:05   0 Likes   13 Comments   0 Images

Share

Vilken bra start på semestern. Efter att ha spenderat natten på ett tåg fullt med Gotiha cup-ungar som sjöng, grät, skrek och skrattade om vartannat var jag allt annat än utsövd när jag klev av i morse. Stupade i säng och sov två timmar, sen var jag människa igen.

Eftersom jag skulle spendera kvällen hos syster med familj så gjorde jag bort träningen innan lunch. Långpass hade jag tänkt mig och enligt programmet skulle det bli 22 km. Strålande sol och 15 grader varmt var verkligen idealiskt. Valde att springa två varv runt sjön här intill och sen en liten extra sväng för att samla de sista tre kilometerna.

Mötte Anna Rahm första varvet, sög i mig allt jag kunde av hennes teknik och försökte memorera alla rörelser, så som det ska se ut. Det såg väldigt lätt ut! :)

Efter ett varv agerade systeryster energistation när hon levererade en kanelbulle och vatten för att fylla upp bältet med. Lyxigt! Andra varvet gick en minut snabbare än det första och jag kände mig oförskämt pigg! Tre extra kilometer gick av bara farten och jag kände mig fortfarande fräsch och full av energi när jag saktade ner utanför huset efter exakt 22 km. Jag hade nog kunnat ta en mil till utan problem! Något trött kring knäna dock, även om rundan gick på 50% asfalt 50% grus. Spolade med iskallt vatten för säkerhets skull. Nu efteråt känns det ingenting.

Flera gånger under passet överväldigades jag av den härliga känslan av att vara ledig. Givetvis älskar jag mitt jobb (eller båda, labbet och gymet) men att vara ledig ger ju en helt annan möjlighet till träning. Jag hade hela dagen på mig, ingen stress inget att komma hem till, förutom mera ledighet, och det var så underbart! Jag kunde verkligen springa och njuta, bara finnas, ta in alla intryck, känna dofterna i skogen, låta solen värma mig. Semester!!

Vill ni veta nåt roligt?!

2009-07-18 14:39   0 Likes   7 Comments   3 Images

Share

Om 20 minuter går jag på semester... Gissa hur underbart det ska bli?!

Så häääär!!! *måttar som en riktig storfiskare*

Attached images

 

Återhämtningsjogg i slutet av sömnen

2009-07-17 08:21   0 Likes   12 Comments   0 Images

Share

Jag gillar att följa ett program. Jag får bättre översikt på min träning och ser tydligare syftet med de olika passen. Tror det var Lisa Blommé som skrev om det i Runners för ett tag sen, om hur träningen ibland bara blir en grå massa och om nyttan med att ha en coach som ger passen olika syften. Mycket sant!

Idag stod det 8 km lugn jogg på programmet, perfekt som återhämtning från gårdagens intervallpass, så jag valde att lägga passet innan frukost. Det finns en finess med återhämtningspass, det är att man i princip inte behöver springa. Det enda man måste klara av är att kliva ur sägen och ta sig utanför dörren (helst med kläder o skor på...) och sen sköter kroppen resten. Pulsen ska vara låg, tempot ska vara lågt, ingenting ska vara direkt jobbigt. Vid minsta motstånd har man rätt att (eller ska...)  lugna ner tempot. Pannbenet kan lugnt stanna hemma, det har ingen funktion alls dessa pass. Jag gillar den kontrasten, mot andra pass då man (jag) ofta vill pressa på mer, ska jag här istället behålla känslan från sömnen så länge som möjligt, och hålla ansträngningen på samma nivå som när man ligger på soffan, typ. :)

Därmed inte sagt att jag skulle vilja fjösa omkring så jämt, gud nej, då skulle jag nog somna springandes. Men ibland, bara som omväxling. Och jag tror det är supernyttigt, både för kroppen (blodcirkulationen gör underverk) och för huvudet (tålamodet...).

Just idag är jag stark!

2009-07-16 14:14   0 Likes   11 Comments   0 Images

Share

Åh, vilken fantastisk dag! Men först ska jag berätta lite om igår.

Jag körde ju mitt allra sista spin/corepass på min "gamla" anläggning igår. Natruligtvis tuffare än nånsin och jag hade valt ut alla favoritlåtarna, det var tunga backar och snabba intervaller om vartannat. Efter passet kom det fram flera stammisar och tackade så mycket, och sade att de kommer sakna mig. Jag blev nästan lite rörd, så himla söta! En äldre kvinna som alltid går på mitt pass var fram, hon är en sån kämpe, har det lite tufft med balansen på coren, och kämpar på spinningen, men hon ger aldrig upp. Åh, jag kommer definitivt att sakna mina kunder!

Idag då, ledig från jobbet och backintervaller på schemat. Enligt det program jag nu följer (hyfsat iaf) skulle det vara 2-3 km upppvärmning, 8-9 intervaller á 45 sek, 2-3 km nedvarvning. Men eftersom jag körde 10 intervaller förra veckan ville jag inte vara sämre nu, så jag bestämde att det skulle bli 10 idag också. När jag klev ut genom dörren trängde solen igenom de mörka molnen och gav en härlig värme!

Igår träffade jag en god vän på eftermiddagen, vi pratade om en del allvarsamma saker och hon sa många kloka ord. Under uppvärmningen kom hennes ord tillbaka till mig, saker som att leva för stunden, njuta av det man har istället för att sakna det man inte har, uppskatta livet, saker som låter som clichéer men som i det sammanhanget var väldigt viktiga. Med Daughtrys skönsång i öronen flöt jag därför igenom uppvärmningen, log mot världen och njöt av att jag har en fantastiskt stark kropp som med lätta steg tar sig fram nästan hur långt som helst. Jag kände mig som världens starkaste och bästa, och jag tillät mig att känna så. Det var liksom bäddat för ett bra pass.

Framme vid backen lade jag ifrån mig vätskebältet, som idag var laddat med Vitargo, och satte av uppför backen. Höll koll på klockan första svängen, för att mäta upp en lagom sträcka för 45 sekunder. Sen struntade jag i klockan och kikade istället på pulsen varje gång jag nådde toppen av backen.

Jag delade upp intervallerna två och två, så efter varannan fick jag stanna och ta en klunk dricka. På så sätt kändes det som att jag bara sprang 5, och då blev det ju busenkelt! Överlag var det ganska busenkelt idag. Inte för att jag mesade på, nej jag gasade för fullt, men jag kände mig stark och pigg, och kroppen var helt med mig. Maxpuls blev två slag högre denna gång mot förra torsdagen och jag släppte bara ner pulsen ca 35 slag mellan varje, mot 60 sist.

Totalt blev sträckan denna gång 9 km, på 50 minuter. Jag tycker det känns mer lagom, 70 min sist var nog lite i överkant för ett så pass intensivt pass. När jag klev in efter en lång noggrann stretch (jo då, ibland känner jag för att strecha) hörde jag regnet smattra mot fönstret. Ibland ler alla gudar åt en på samma dag...

Ett gott försök

2009-07-14 21:21   0 Likes   6 Comments   2 Images

Share

Gav mig iväg på den planerade milen direkt efter jobbet, bytte bara om, krängde på mig kompressionsstrumporna (finns det nåt sätt att få på sig dem utan att det börjar droppa svett från pannan???), pluggade in mp3n, och ut. Garmin hade lämpligt nog slut batteri i poden, så jag fick gissa mig till när jag var halvvägs och skulle öka tempot.

Tyckte det gick halvsegt idag också, stegen kändes tunga och jag tyckte det klunsade i marken där jag for fram. Fortfarande ganska varmt ute vilket inte gjorde saken bättre. Hade som sagt ingen koll på vilket tempo jag höll, men jag försökte hålla igen lite i början för att orka öka på slutet. När jag sprungit 29 min drygt så ökade jag farten något, trodde att jag hade ungefär halva sträckan kvar. Då släppte segheten och äntligen kände jag mig som en löpare igen. Underbart! Bra fart, bra tekniki, bra steg, kändes det som iaf. Jag försöker alltid snegla i fönster jag springer förbi för att hålla lite koll på tekniken och jag tyckte nog att det såg ganska bra ut. Sista tio minuterna började jag vara ganska törstig och torr i munnen, men jag försökte iaf hålla uppe tempot. Stannade klockan på 57.30, gick in, mätte upp sträckan på google och fick följande resultat:

Total tid: 57.30

Total sträcka: 10.8 km

Varv 1: 5.5 km på 29.30 (5.22/km)

Varv 2: 5.3 km på 28 min (5.17/km)

Snittpuls 153

Maxpuls 168

Ja, men då var det ju inte så tokigt ändå! Fast ökningen andra halvan var väl lite väl löjlig va?!  5 sek per kilometer... det borde ha varit 10-15 iaf. Jaja, om jag tagit det lugnare första delen (dvs om jag haft en fungerande hastighetsmätare) så hade jag nog orkat öka mer sista halvan.

Men men, jag är nöjd.

Invigde nyinköpt tisha från Salomon, ljuvligt tunn och skön, samt Löplabbets egna kompressionsstrumpor, som vi fick in igår. Tröjan får definitivt 5 löpare av 5 möjliga, medan strumporna får nöja sig med 4. Inte alls lika tighta som Nike. Å andra sidan kan nog en del uppleva Nike som för tighta, dessa upplevs nog som bekväma av de flesta.

Attached images

 

Träningsprogram

2009-07-14 17:57   0 Likes   10 Comments   2 Images

Share

Åh vad fint det har blivit här nu! Snyggt som tusan!

Har surfat på lidingöloppets hemsida idag, drömt mig bort, blivit sjukt löpsugen. Hittade också ett träningsprogram för att klara Lidingö på 3 h, som jag skrev ut. Med lite modifiering ska det nog passa mig, det är ju ungefär den tiden jag kommer sikta på. :) Enligt programmet ska dagens pass bli 10 km, varav den sista halvan i lite högre tempo än den första. Japp, ska bli!!

Har aldrig följt någon annans program förut, och är väl egentligen för självständig för att göra det, men det här såg ut att passa mitt tänkande väldigt bra, så det ska användas som grund iaf. 11 veckor kvar nu, bara att gasa på!

Attached images

 

Svettig måndag

2009-07-14 08:07   0 Likes   5 Comments   0 Images

Share

Ja! Jag fick ett bonusspinningpass innan semestern!

Planen för igår var att gå till gymet, köra igenom överkroppen och sen sitta en stund på cykeln för att försöka hjälpa mina lår med återhämtningen, de var fortfarande stumma som stockar. På eftermiddagen ringde de dock från ett av gymen (ett som jag nästan aldrig kör på) och behövde vikarie för kvällens pass. 45 min spinning och 30 min core skulle det vara. Självklart tackade jag ja, utan en tanke på mina stela ben. Jag vill köra så mycket spinning som jag får chansen till innan hösten, då det kanske inte blir nån alls.

Det blev ett svettigt och fantastiskt roligt pass, jag hann inte ägna låren en tanke! Antingen var det väldigt varmt i salen eller så hade jag mycket skit i kroppen som skulle ut, för det bara droppade från näsan... :) I like!

Efter passet kändes benen aningen bättre än innan och nu på morgonen känns de kanonbra. Skönt! De behövde helt klart lite blodcirkulation.

Jag diskuterade min upplevelse efter långpasset med en kollega igår och hennes teori var att jag på något sätt förstört återhämtningen efter intervallerna i torsdags. Men frågan är hur?

-Ordentlig uppvärmning CHECK

-Ordentlig nedvarvning CHECK

- Tillräckligt med vätska innan och under passet CHECK

- Mat direkt efter passet CHECK

-Ordentligt med sömn CHECK

Vad kan det då vara? Hon tyckte att jag skulle haft sportdryck med mig, då ett 70 min intervallpass inte går att jämföra med att 70 min distanspass. Hon har såklart rätt, jag förbrukade nog en hel del energi och middagen efteråt räckte tydligen inte. Bra, nästa gång provar jag sportdryck under långa intervallpass.

We live and we learn.

Nu känns iaf benen pigga igen, så ikväll blir det ett distanspass, kring 10 km. Solen strålar idag så det ska bli mysigt att få komma ut.

Har ni andra teorier om vad som gick fel eftersom jag inte återhämtade mig tillräckligt???

Inte många rätt idag

2009-07-12 21:00   0 Likes   10 Comments   0 Images

Share

Har vilat fredag och lördag, intervallpasset sliter alltid ganska ordentligt så jag väljer att lägga vila efter för att (förhoppningsvis) hålla mig skadefri. I morse förväntade jag mig därför pigga ben på långpasset.

Frukost, en timmes vila i soffan, och sen iväg. Efter fyra minuter tittade jag på klockan och funderade på att vända hemåt. På allvar. Jag hade ont i vänster knä (har aldrig hänt innan), ont i baksida lår, benen kändes stumma, pulsen sköt i taket och allt kändes kantigt. Men jag tjurade på, 15 km skulle jag göra, så bara tig, bit ihop och utför. 1 h och 27 min tog det, och den i lilla trappan till lägenheten kändes det som att jag sprungit tre mil ungefär. Så otroligt stumma lår!!

Några gånger under rundan hörde jag min egen andning, när musiken tystnade, och jag undrade om jag plötsligt förvandlats till en totalt otränad överviktig människa med noll löpteknik? Frust, stön, klamp klamp lät det. Folk vände sig om flera hundra meter framför mig och undrade vem i helvete som lät så ansträngd. (Så kändes det i alla fall).

Konstaterade när jag kom hem att 5.40 tempo är helt ok på långpass, men att den subjektiva upplevelsen var något helt annat. Jaja, alla ska vi ha sådana dagar. Hoppas stumheten släpper till imorgon iaf...

Håkan!!!!

2009-07-10 10:24   0 Likes   6 Comments   0 Images

Share

NU FINNS GARMIN 310XT I BUTIK!! Packade upp dem för två minuter sen, rykande färska. Dock utan puls, så om du vill ha med puls får du avvakta lite till.. :)

Backintervaller i spöregn

2009-07-10 07:38   0 Likes   10 Comments   0 Images

Share

Igår kväll hade jag planerat för intervaller. Backintervaller skulle det bli, och jag hade redan i början av veckan bestämt att det skulle bli 10 st, och äve vilken backe det skulle bli. Att det sen behagade regna kunde jag tyvärr inte ta någon hänsyn till, min kropp var superladdad för backintervaller. Jag joggade bort till den tilltänkta backen, kastade av mig vätskebältet i gräset och satte fart uppför. Jag hade uppskattat att backen skulle ta ca en minut per gång men det visade sig att den tog 1,5 min. Bra, ännu bättre!!

10 vändor känns mentalt ganska tufft, när man redan efter två börjar kippa efter luft. Men efter varje intervall fick jag ju jogga lugnt nerför, och konstigt nog så kände jag mig full av energi igen så fort jag kom till början av backen. Så jag matade på, vända efter vända. Pulsen sjönk ungefär 60 slag från toppen tills jag påbörjade nästa sväng, och steg till exakt samma pulsslag varje gång. När man har gjort fem känns det ganska lugnt, då får man ju börja räkna ner. Så nummer sex och sju gick av bara farten. Sen började det komma tankar om att jag inte borde orka alla. Rent logiskt borde jag ju börja vara trött snart... Snabbt som tusan slog jag bort de tankarna, och koncentrerade mig bara på att påbörja varje intervall, när jag väl var igång så var det ju lugnt, jag skulle ju knappast stanna halvvägs upp...

Den fina kommentaren jag lämnade sist när jag sprungit långa intervaller, att jag inte dragit på min mjölksyra, gäller dock inte för backintervaller. Tro mig!!

När jag skulle ge mg iväg på den allra sista sjöng 50 cent i mina öron " I pay the play if It´s worth it". Just då, just där, handlade det om något helt annat än en strippklubb, då handlade det om att påminna mig om att jag gjorde det jag gjorde av en anledning, och att det var värt det för att få känna mig stark och i form i september. Så sista vändan var den absolut bästa, och löpsteget var det bästa för dagen. Hjärnan är lättlurad när den är trött, kom ihåg det!!

Joggade hem, stretchade lite, åt en god middag, drack ett halvt glas vin i soffan, och stupade i säng. Värmen har gett mig lite sömnproblem sista veckorna, men inatt var det inga problem, jag sov som en stock. Ah, hård träning var vad jag behövde!