Ower 
Blog
Daniels blogg
Om löpning och livet i stort
Share
RSS feed
Nya kläder
Nu är det endast 3 dagar kvar tills jag lämnar Norge för en veckas påskledigt i civilisationen. Det första jag tänker göra när jag kommer till en stad är att springa in i en löpbutik och bara på lukta på lite nya skor och kläder.
När jag flyttade hit upp till norr i november var jag inställd på att vara här under vintern, och har därför endast med mig vinterkläder. Detta gäller såklart även de vanliga kläderna. Så med en avklarad träningsvinter är det nu dax att boosta garderoben lite och skaffa nya kläder. Har en liten lista på önskemål. Får se om plånboken tillåter alla inköp på samma gång, eller om jag måste prioritera. Av autodidakt rutin vet jag att det alltid slinker med något som jag inte hade planerat i förväg.
Hur som helst, det som måste köpas är ett par nya skor. Till att börja med en mängdträningssko. Asics röda 2160 känns hur cool som helst. Har nött ut några par tidigare år och vet att den alltid fungerar. Skulle gärna köpa en snabbare sko med, för snabbdistans och intervallträning, men tror att det får vänta någon månad till.
En ny pulsklocka står på önskelistan. Börjar snegla allt mer mot Garmin Forerunner. Först var jag inne på 210-modellen, men efter att ha upptäckt nya 610-modellen är jag såld. Men ska nog ta reda på prislappen först, kanske blir en 210:a ändå. Tycker i och för sig att min Suunto T3c fungerar bra, men saknar GPS och har haft lite strul med klockan under åren, främst med låset till armlänken som inte riktigt ville hålla sig på plats hela tiden. Dock bra service från Suunto när jag lämnade in den på reparation. Men just nu är gräset ändå grönare på Garmins sida.
På klädsidan står främst en löpväst, ett par knälånga tights och en vind/vatten-avvisande jacka på listan. Här har jag inte riktigt lika bra koll, utan för lita på magkänslan och personalens omdöme på Runners store i Sthlm.
Med lite tur fixar jag vätskebälte och ett par solglasögon med. Nu tror jag inte att jag får med mig allt ut ur butiken, men man måste väl drömma!
Nu checkar jag ut för dagen. God natt!
En tröskel att kliva över
2011-04-17 15:03
 0 Likes
 0 Comments
 0 Images |
 Share |
Det 12:e löppasset de sista 11 dagarna och det 14:e de sista två veckorna. 1 pass om dagen i snitt. Inte konstigt att det sliter på kroppen.
Vaknade full av energi, ut och gick en hurtig morgonpromenad med Cäta i strålande solsken. Hem, frukost och morgonbestyr. Sedan dax för löpning runt 12-snåret. Var inställd på att ta ett rejält fartpass, typ snabbdistans eller tröskelpass på ca 8 km.
Uppvärmningen är okej. Inte fullt av energi direkt, men bra med motivation och inte helt stumma ben trots allt. Nästan så att jag bromsar mig lite för att inte sticka iväg för snabbt de första 10 min. Sedan släpper jag lite på spärren, benen jobbar, Cäta springer fritt vid sidan om mig, solen skiner och livet leker. Detta ungefär i 2 km, sen kom tröskeln. Eller snarare så att jag sprungit över den lite för länge och det var snarare väggen som nu kom emot mig. Pulsen närmare 165 och himlen upplevs helt plötsligt molnig.
Skam den som ger sig, så jag sänker tempot, tänker i min lätta förbistring att lite mjölksyra kan man skaka av sig med blodcirkulation. Upp för en rätt lång backe i kryptempo. Hade säkert gått snabbare än jag sprang, och på toppen visar pulsen 170+ slag. Ojdå, blir inte så mycket återhämtning här, så det blev till att krypa ner för backen på andra sidan med. För att inte behöva stanna av helt så tvingade jag kroppen att ta kortare, långsammare steg. Det fungerade en stund, benen var fortsatt fulla med syra, men ville framåt, hemåt.
Ska inte säg att jag ökade tempot medvetet, men efter backen skedde något och benen pinnade på igen. Inte som den första biten, men i rätt bra tempo i de förutsättningarna. Väl hemma visade ändå passet på 5:37 min/km, vilket på rundan blev ca fyra min längre än jag beräknat. Trots allt känner jag mig nöjd med en tuff träningsvecka. Den första med åtta st löppass. Nu väntar en lugnare vecka med endast fyra st pass på schemat. Förhoppningsvis kan jag trycka in dem i tre olika städer tackvare bilåkande från Lakselv till Stockholm för påskfirande nästa helg.
Nu ska jag ta mig välförtjänt vila ikväll och imorgon. Det får man inte glömma bort mitt i ivern att bli en bättre löpare. För det är under vilan man återhämtar sig och blir starkare!
Inspirationspass
|
2011-04-16 16:44
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Efter en tung vecka som hittills har innehållit 7 pass och jag har ett kvar imorgon, så var det riktigt skönt att ge sig ut på ett pass utan distanskrav, utan tidskrav och utan betongben. Jag lämnade dessutom Cäta hemma. Hon orkar säkert mera, men jag orkar inte dra med henne varje pass. Dessutom är fartväxlingar med kortare sträcka än 1000 m inte att rekomendera när man springer med hund. Så hon fick vila. Verkade inte må så dåligt över det.
Solen skiner, fåglarna kvittrar, snön smälter (ja, det är fortfarande snö här uppe, googla Lakselv så får du se var jag befinner mig). Men vägarna har varit löpbara de sista två veckorna och i onsdags började de dessutom med att ta bort allt grus som ligger ivägen för alla snabba löpare (ungefär 5 st i hela kommunen).
Sedan morgonens jogg så har jag hunnit med väldigt mycket. En produktiv dag idag! Dessutom läste jag på ren inspiration några äldre nummer av runners world. Fastnade lite för artikeln om Free running i februarinummret av RW. Eftersom passet var Fartlek och benen kändes förvånansvärt lätta under uppvärmningen, så blev det ett "free running"-inspirerat pass. Hopp hit. Akta hålet i asfalten dit. Ojdå, hästskit på vägen, bäst att ta några snabba korta. Okej, där kom skogen, se upp! Musik i öronen och Septembers tolkning av Mikrofonkåt på högsta volym. Det gick inte att göra annat än att dansa fram på vägen. Ena stunden var jag med i ett band och spelade trummor, nästa stund stod jag på scenen i SYTYCD. Tror ärligt att det var tur att jag behåller mina moves till mig själv, men inspirerad var jag av hela situationen. Grymt!
De sista dygnet har det blivit 3 pass och totalt över 3 h löpning. Känner mig lätt idag! Men imorgon är en annan dag.
Våga testa något nytt och inte alltid göra som du alltid har gjort. Ibland måste man själv skapa vägskälet som ingen annan har lagt märke till. Keep on running!
Betongben och bromsklots
Dagen börjar kl 05.00 med att solens strålar väcker mig. Jag vänder mig om och ser Cäta liggandes på rygg i soffan. Det är en väldigt avslappnad hund i sina bästa stunder! Jag har planerad morgonjogg idag innan kl 9, när jag har möte. Så upp och iväg. Trots solen, så visar termometern inte mer än 2 gr, så halv vinterutrustning på. Dessutom är kläderna från gårdagens långpass fortfarande fuktiga.
Iväg bär det, tänker att 8 km jogg på morgonen är ett bra sätt att starta helgen. Om man gör det innan alla andra vaknat så kan Cäta springa fritt. Behöver jag ens ta med mig koppel börjar jag tänka. Sedan kommer minnet tillbaka från gårdagen när jag berättat på jobbet att jag sprang med hunden fritt i vissa områden. Då sa Trine att samerna har rätt att skjuta hunden om hon jagar ren. Och ren finns det gott om nu. Så kopplet togs med.
Vi börjar lite trevande, försöker finna rytmen i steget. Blir inte riktigt som vanligt eftersom tempot är långsamt. Benen vill inte riktigt hänga med. Känns nästan som att jag har avjutigt betongkopior av låren och att jag fick med mig kopiorna ut på rundan. Det blir nog bättre när jag blir varm, tänker jag. Men ack vad jag bedrog mig. Det var en av årets tryngsta rundor, med 6:32 min/km-tempo. Tempot har jag inget att säga om, skulle vara lugn jogg, men responsen från låren var inte någon dröm. Kanske finns en förklaring i att det är 10:e träningsdagen på rad och dessutom endast 14 h sedan avslutat långpass?!
Hur som helst så får Cäta koppel på sig den första biten, ut genom villaområdet. Hon däremot verkar alldelses för pigg idag, men det varar inte länge. Efter mindre än 10 min är det jag som släpar fram henne trots allt (har varit så sista 8-9 månaderna. Är det jag som har för högt tempo? eller är det någon typ av hierarki och rangordning? Tror mer på det första, eftersom hon ligger framför och drar under vanliga promenader). Att springa med betongben och dessutom släpa fram en hund är allt annat än lätt. Så kopplet åkte av så fort vi passerat sista huset. Sedan kunde vi springa sida vid sida genom slingan innan det åter var dax för koppel den sista biten hem.
Nu står gröttallriken varm framför mig och uppladdningen för dagens andra pass har börjat. Intervaller står på schemat. Blir spännande med de här benen.
Sluta inte kämpa!
Attached images
Löpa med hund
Att löpa med en hund som löper skapar ibland konstiga situationer, speciellt när hundarna i allmänhet och ägarna i synnerhet, inte riktigt har kontroll och tror att det alltid är okej att hälsa när det kommer en ny hund förbi. Jag vill inte att hundar ska hälsa på min hund utan jag vill att min hund ska kunna passera andra hundar utan att bli överdrivet nyfiken. Detta är det tyvärr inte många som förstår. Problemet just nu är dessutom att vår schäfertik, Cäta, är i löpet och hanhundarna som först vill hälsa blir sedan helt tokiga. Är man då samtidigt ute och springer med hunden så kan det blir tvärstopp, axeln ur led och valpar till på köpet. För även om jag för det mesta har full koll på Cäta, så är hon inte riktigt sig själv dessa tre veckor, utan intresserar sig för det mesta.
Har passat på att springa mycket med henne den senate veckan. Dels för att jag tycker om det. Hon ska ändå ut och motioneras och jag ska löpträna. Sen är det otroligt bra sällskap och folk tittar storsint på oss när vi kommer löpandes. Tror knappt att de sett en löpare tidigare och än mindre i sällskap med en hund.
Pressade igenom nära 90 min idag, inget monstertempo, men det stod inte heller på schemat, utan mest mil på kontot, en skön naturupplevelse och som sagt dubbel motion för oss två.
Om ett par dagar mister jag mitt löpsällskap och får återgå till hörlurarna. Tror att jag generellt håller högre tempo med dem än med Cäta, men allt handlar inte om tempo heller. Hur som helst så blir det bilfärd ner genom Sverige för hela familjen lagom till påsk. Utan godkänt rabiesprov på hundarna så blir omvägen via Narvik ca 60 mil längre än om vi fått köra raka spåret. Sedan stannar resten av familjen i Stockholm medans jag vänder upp till kylan igen. Blir ett par dagar med minskad löpning med andra ord. Tur att den här veckan innehåller 8 pass så att jag ligger lite på plus!
Ska ta och torka svetten nu innan det vankas middag för mig och mitt löpsällskap. Keep it up!
70 grader nord
|
2011-04-15 06:56
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Hur hamnar man som svensk i Lakselv? Jo, för att ta reda på det så backar jag bandet ca 1 år tillbaka. Våren 2010 var sista terminen på sjukgymnastprogrammet i Umeå. Jobb letades förbrilt av alla, men bara ett fåtal blev utvalda, främst de som redan hade kontakter på sina hemorter. Patrik i klassen över oss hade fått jobb under våren i Kjöllefjord, längst upp i Norge. Allt eftersom sommaren gick och inga sjukgymnastjobb syntes till, eller inga där de ville ta in en nyeximinerad, så blev läget mer och mer desperat. Samtidigt trivdes inte Patrik med det långa avståndet hem till Sverige och sa upp sig från sin tjänst. Den tjänsten sökte sedan min flickvän.
Flyttlasset för henne gick i slutet av september. Jag hade lovat att komma och hälsa på, men hade det rätt så bra i Stockholm med mycket fritid men även rätt mycket jobb (dock inte sjukgymnast). Rosanna jobbade därför på att få en anställning för mig där uppe, och lyckades tillslut övertala hälsochefen att vi kunde dela på hennes anställning och samtidigt ta extrapass på hemtjänsten och på sjukavdelningen. Sagt och gjort, jag flyttade upp och började min anställning i början av november.
Under tiden jag fortfarande var i Sverige så hann jag söka en tjänst på 100 % som låg i närheten (med Finnmarksmått mätt). Det är ju bara 24 mil mellan oss, vi kan lätt ses på helgerna tänkte jag. Det lutade mer och mer åt att jag skulle få det andra jobbet, och i mitten av december fick jag erbjudande om 6 månaders vikariat, från mitten av februari till mitten av augusti. Efter mycket diskuterande tackade jag ja till tjänsten och flyttade de 24 milen söderut, till Lakselv. Har nu jobbat 9 veckor här uppe.
Nu ska jag frukostladda med gröt innan det är dax för fredag på jobbet. Det blir en helg med dubbelpass på lördag och långpass på söndag, eller tvärt om. Ha det gött!
Tusingar
|
2011-04-14 20:22
0 Likes
0 Comments
0 Images |
Share |
Hej
Eftersom jag vägrat blogga fram till idag, så skrivs detta med ett stort kors i taket över mig. Här på bloggen kommer jag att följa upp min träning, som just nu siktar in sig på debut i Stockholm halvmaraton i september. Dessutom är det tävlingsdebut. Har aldrig sprungit ett lopp tidigare. Eller jo, 60 m på mellanstadiet, men det räknas inte riktigt.
Jag ger inte mig själv de bästa förutsättningarna för loppet, eftersom jag bedriver träningen på 70 grader Nord, i Lakselv, Norge. Inför påsken som är en vecka bort, pratar invånarna om hur skoterföret är, om man kan ishavsfiska och vilka flaskor man ska köpa in innan vinmonopolet tar påskstängt.
Hur som helst så driver jag på träningen ändå. Dagens pass skedde på bana och tusingar stod på programmet. Var ett tag sedan sist, så jag tänkte ge mig själv 3x1000 m i 4:40 min/km plus 2x1000 m i 4:20-tempo. Nu ville benen annorlunda. Redan den första intervallen hamnade tiden på 4:25, och jag undrade nästan var det här skulle sluta. Fortsatte sedan på samma sätt och placerade 5 tusingar inom 5 sekunders marginal. Kändes riktigt bra!
Nu är det vila och laddning inför veckans restrerande pass. Siktar på snabbdistans imorgon, morgonjogg + intervallpass på lördag och långdistans på söndag. Har lärt mig en sak under de 6 månader jag varit här uppe, nämligen att inte planera för mycket när det gäller träningen. Man får helt enkelt passa på att springa när vädret tillåter det. Med plusgrader de senaste veckorna, så har dock förutsättningarna dramatiskt förbättrats, men jag håller koll på yr.no varje dag för att veta om och när jag kan springa den närmaste tiden.
Nu löper jag vidare! Tja
