Det är visst nån som är tillbaka

2009-01-27 18:57   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

För tre veckor sedan höjde jag nivån ett snäpp till. Långsamt har jag ökat på distanserna fram till årsskiftet. Men nu var det dags att testa vad senan klarar av.

Började med att skriva ihop ett fyra veckors program. Med en lättare km höjning varje vecka. 50km - 53 km - 58 km - 63km. Fem löppass, en vilodag och ett lättare styrkepass.

Första veckorna flöt på bra. det kördes 12km pass utan att senan reagerade nämnvärt. Det kördes tusingar på 3.31.69 i snitt. (4st). Och allt kändes riktigt bra. Men så efter två veckor. Då kom en bakslag. Ingenting i senan dock. Utan nu kom det i huvudet och resten av kroppen. Ingenting i senan dock.

Jag var helt slutkörd. Orkade knappt röra mig på arbetet. Orkade inte tänka. Jag kände mig totalt kraftlös. Totalt tom. Satt mest bara och stirrade rakt fram. Resultatet blev sex dagars totalvila.

Långsamt började krafterna komma tillbaka. Orken fanns där igen. Och lusten till att springa var tillbaka. Så igår stack jag ut på en 10km runda. Ojämnt tempo när vägarna ser ut som de gör med all is. 46.29.49 med hyfsat pigga ben.

Idag blev det lite längre. 16km i ett riktigt lungt tempo. 1.19.47.69 och en riktigt bra känsla i senan. Tryckte på lite extra sista km för att klara under 5.00-fart. Lyckades precis efter en fin 4.29.98 avslutning.

Så det är en bra start på veckan. Målet är 58km, vilket inte ser ut att bli allt för svårt att nå. Framför allt inte om det fortsätter att kännas så här bra. Känns verkligen att jag är på väg fram nu. Som att jag är tillbaka.

Den om en fin avslutning

2008-12-07 18:55   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Idag har det gått exakt ett år sedan jag opererade hälsenan. Det gick blixtsnabbt framåt med ett första löppass 2 veckor efter operationen. Men efter en för snabb höjning tog det stopp och jag fick långsamt börja om från början.

Vecka efter veckan. Månad efter månad. Har jag höjt distanserna och tempot. Sådär förbannat jävla klokt. Långsamt och förskitigt. Gå tillbaka ett steg om det känns för mycket.

I onsdags sprang jag hem från jobbet. 12km med ryggsäck. Senan kändes bra i 11km. I fredags var det dags igen. 10km på schemat. Orolig över att senan skulle börja göra ont igen efter ett tag. Men det kom aldrig något. Och efter att ha klockat rundan på 44.29.51 så blev leendet ännu större. Nu kändes det verkligen som att jag var på gång. Benen pinnar på bra i under 4.30-fart. Pulsen sjunker snabbt efter de tyngre partierna och efter passet. Och senan kändes riktigt bra. Att göra tider ner mot 40' känns inte långt borta.

I dag var det dags igen. Samma pass. Sällskap av Janne. Vi beslöt oss för att hålla nere tempot lite för att inte riskera något. Men när vi stannas utanför föräldrarnas hus och tittade på klockan stod den på 45.14.89. Bara 45'' långsammare än i fredags.

Men idag kändes kroppen lättare. Jag fick slita betydligt mindre idag. Benen kändes lättare. Lungorna kändes bra. Och senan kändes nästan lika perfekt som i fredags. Det enda som kändes lite var i vristen som jag stukade till lite under passet i fredags.

Så nu har jag avverkat två riktigt fina pass. Och framtiden ser ljus ut. Planer smids. Drömmar dröms. På nätterna och under dagtid. Guldmedlemskapet går nog ut här i veckan. Och jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta skriva här. Det enda jag vet är att det blir fler löppass. Fler och fler och fler. Så får vi se vart det leder.

Den om elva bra och en dålig

2008-12-03 17:16   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

14 timmars arbetsdag igår. Och så öppning och tidig uppstigning idag. Men så slog klockan äntligen 15.00. Och det var dags att smita in på toaletten och komma ut iförd löparkläder. Vinka adjö till barnen som var kvar och börja vandringen hem.

Flickan från landet i norr behövde ha bilen idag. Hon skulle i väg på handboll. Så jag fick skjuts i morse till arbetet. Med packad ryggsäck. Mörkret började lägga sig, och eftersom de första 25-30' är mycket skog. Längs norrviken och bakom jästfabriken. Så ville jag komma iväg snabbt och hålla ett hyfsat temp den första halvan. De första 25' kändes senan sådär. Inte jättebra, men samtidigt inte dåligt. Och jag hann igenom skogspartierna innan mörkret hade lagt sig helt.

Efter 25' försvann alla små oroligheter kring senan och steget kändes riktigt bra. Mer och mer upp på tårna. Vilket är positivt. Och vägen hem kändes kort och behaglig. Men så kom jag fram till de där 30-skyltarna som visar vart sista km börjar. Den som går uppför. Och ungefär kring de skyltarna kom en stickande känsla kring nedre fästet av senan. Jag försökte sänka tempot lite, men det hjälpte inte. Stickandet fanns kvar.

Så länge det bara är ett pass där det ömmar lite, och inte flera i rad, så är jag inte spceiellt orolig. Det kan vara dagsformen som avgör. Nu kändes det ändå relativt bra i 11 km. Och sämre under en km. Samt att det ändå var en höjning med 2 km. Rent orkmässigt så var 12 km inga problem. Knappt ansträngd i precis under 5.00-fart. Jag får hålla kvar vid det och sista km på förra passet. Som klockades på fina 4.13 i uppförsbacke och på tår.

Den om ofrivillig fartlek

2008-11-26 18:11   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

10 km. Det är på den nivån jag lagt träningen just nu. Och så kommer det att fortsätta resten av veckan och troligtvis nästa också. Efter det får jag utvärdera vad senan säger och förhoppningsvis lägga på nån km på varje pass. Eller flera.

Idag i alla fall. Vädret är mildare och snön har börjat smälta. Vilket på ett sätt är förbannat tråkigt. Rikligt med snö och ordentligt med vinter är härligt. Nästan så jag längtar till en flytt till norrland. Men rent löpmässigt är det ändå okej med vägar utan snö. Men just nu, när det är lite halvslask så är det nästan värst. Inte bara är det blött. Det är är lös modd som man bara halkar omkring i.

I sånt väder så innehåller passet till och med lite fartlek. Bitvis har snön smält och asfalten visar sig. Och då blir fästet bättre, vilket gör att farten höjs lite ofrivilligt. Om man nu inte vill leka lite och trycka på lite extra där det går. Vilket man givetvis vill. Ha! Så småningom måste det ändå vara dags för lite högre farter. Så det är lika bra att känna lite på dem nu.

Och på tal om fart. 46.02.67 var tiden idag. 4.36 fart. Sista 2km var riktigt tunga. Kändes som att jag stod stilla i sörjan på vägen. Men ändå en fin avslutning på 4.40 på sista km. Allt pekar verkligen åt rätt håll just nu. För inte bara kändes senan bra idag. Jag hade dessutom ingen stelhet efter förra passet, då jag inte la upp foten i högläge.

Den om snöpulsningen

2008-11-22 13:06   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Blev tvungen att köra ett sånt där helvetiskt morgonpass idag igen. Förstår inte varför jag ens utsätter mig för dessa plågsamma moment i träningen. Men nu vafr jag tvungen för att ens hinna träna under dagen. Så efter att ha sovit i en herrans massa timmar rullade jag ur sängen och ner i träningskläderna. Träningskläderna som luktar lite lagom gott. Det har blivit en hel del pass i dem och det är dags att tvätta dem nu. Men det är inte alltid lätt att få ihop det med tvättid mellan passen.

Testade de nyare skorna idag. De som sitter lite hårdare kring hälbenet. Samtidigt är de lite hårdare i bakre sulan så jag nästan tvingas att gå upp mera på tå för att inte klampa ner på en hård sula.

Jag fick på mig allt och gick ner för trappen. Öppnade dörren och. Ja, där väntade inte det jag trodde. Det fanns inga gångvägar eller vattenpölar. I stället låg det 15cm snö. Snabbt tänkte jag om gällande dagens pass. Skogen var idén från början, men där skulle det inte vara plogat. I stället blev det gångvägar. Men snabbt insåg jag mitt misstag. Missberäkningen. Det var inte plogat någonstans. Inte på gångvägar. Inte på bilvägar. Det var 15cm snö överallt.

Till slut tog jag mig i alla fall igenom 6.2km. I riktigt långsamt tempo. Svårt att trycka på när man glider runt och får köra med höga knän. Ren snöpulsning alltså. Kändes som 12km. Men det kanske var effektiv träning utan längre belastning. Jag vet inte. I vilket fall som helst så är passet kört och det käns bra.

Senan kändes lite i början. Men jag tror det beror på ovana skor samt mycket snömodd och upptrampas så fötterna sätts ner i olika vinklar varje steg. Ömheten släppte efter 7-8' och det kändes bra efter det.

När de plogar får snön gärna ligga kvar. Det blir lite mjukare att springa på, nu när mörkret tvingar ut en på gatorna i stället för skogen. Vila i morgon och sedan pass med Janne på måndag. Ska försöka komma upp emot 35km nästa vecka. På fyra pass. Målet att kunna köra för fullt vid årsskiftet står kvar. Men jag tycker det börjar bli dags för senan att ta det där sista steget och bli helt bra nu.

Den om två funderingar

2008-11-16 16:44   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

28km fick jag ihop den här veckan. Ingen direkt mängd att skryta med. Men jämfört med de senaste månaderna är det helt okej. Nu är det bara att fortsätta bygga på och hoppas att hälen håller för det också.

Efter 10km passet i onsdags kändes senan fortfarande okej. Vila på torsdagen och sen ett lite kortare pass på fredagskvällen. Man känner sig alltid lite extra duktig och seriös när man är ute och kör i regnet en fredagskväll. 6 km avverkades genom edsbergsparken och sollentunas gångvärgar. Benen och lungorna kändes pigga även under det passet.

I dag fick jag sällskap av Janne. Hans fot börjar också kännas bättre och hans pass byggs på de med. Vi körde 7 km i rösjöspåret i 4.38 fart. Men idag var det inte skönt. Benen och kroppen kändes blytung och allt var bara segt. Det var ett sånt pass där man helst av allt bara ville stanns. Kasta av sig skorna och sätta sig på en stenjävel och vägra springa. Som tur är så gör man inte så. Stenarna är kalla. Och dessutom skulle se rätt dumt ut. Men för att leta efter något psitivt under passet så måste det ändå sägas att senan kändes bra. Lite lite ömhet mellan 24.30 och 25.30.

Nu har funderingarna för framtiden i stället börjat dra igång. Tre veckor har nu gått ungefär där senan har känts okej. Och det på löppass varannan dag och upp till 10km. Några km i 4.15 fart. Och hela pass i 4.30 fart. Så tänkte jag fortsätta november ut. Frågan är hur det ska gå vidare sen.

Första funderingen är att fortsätta bygga på passen. 12-14km. Varannan dag. Och göra det genom december månad. Låta senan byggas upp sakta men säkert. Och låta senan belastas längre perioder.

Den andra funderingen är att börja lägga in kortare pass mellan de längre. Så det blir fler pass varje vecka. Exempelvis: 12km-vila-10km-5km-8km-vila-8km. För att se om senan klarar belastning vid fler tillfällen.

Jag har två veckor på mig att fundera på hur det ska se ut. Det jag vet säkert just nu är att det känns bra. Kroppen börjar reagera olika på passen. Kul att känna skillnad. Uppleva lätta pass. Och tunga pass. Och att drömma om långpass och intervaller. 

Den om att höja ett steg till

2008-11-12 18:47   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Arbetsdagen kommer inte att gå till historien som en av min karriärs bästa. Återigen, precis som måndag och tisdag, så var båda mina avdelningskollegor borta. Sjuka och hemma med sjukt barn. Själv är jag nästan aldrig sjuk. Utan går runt med en läskigt hög närvaro. Antar att jag får betala för det också ibland.

En förälder var med i verksamheten idag och ärligt talat hade det varit lättare att ha varit helt ensam. Mamman är kaotisk i hela sitt sätt.
Men precis som alla andra dagar så tog även den här arbetsdagen slut. Efter en stunds övertidsarbete.

Till slut stod jag i alla fall där ute på gatan. Vid stolpen där nästan alla rundor börjar. Men tung andning och ett hjärta som hugger och sticker. Taggad. Eller inte det minsta sugen.
Det var skönt att få komma ut. Andas lite frisk luft och få upp pulsen på ett behagligt sätt. Och att slå ytterligare ett rekord.

Visste först inte riktigt hur långt det skulle bli, utan avvaktar senan lite. Första 3-4km kändes sådär. Inte ömt, men inte heller jättebra som senast. Stannade för att tömma blåsan efter 17'. Efter det kändes jag inte av någon ömhet längre. Km efter km rullade på. Och så plötsligt så hade jag passerat brandstationen och rundade till slut simhallen för att vända tillbaka hemmåt. För att börja klättra de där sista 1500m uppför.

Sista km gick på 4.26.71. Ett tempo som kändes behagligt. Hela passet blev på 10km. 46.45.60. Och både lungor och ben kändes riktigt bra. Inte speciellt ansträngt. Och det bästa av allt kanske ändå är att senan kändes helt okej. Nu har jag haft foten i högläge ett tag. Förhoppningsvis känns den bra i morgon bitti också. För då. Då mina damer och herrar. Då är jag på gång.

Den om djävulens påfund

2008-11-08 17:14   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Blev tvungen att köra något jag i vanliga fall gör vad som helst för att slippa. Jag blev tvungen att stiga upp och hoppa in i träningskläderna på en gång. Min kropp vill inte fungera så tidigt. Morgonpass måste vara djävulens påfund. Men tyvärr är man ändå tvungen att köra dem.

I vilket fall som helst. Jag kände mig riktigt osäker på om senan skulle kännas bra så tidigt på morgonen. Och det utan att ha gått igång den hemma först. Men jag började lite långsamt rulla igång stegen. Kändes okej. Och det blev egentligen bara bättre och bättre. Och någonstans mitt där inne i rösjöskogen så kändes det nästan som att steget var på väg upp. Höften höjdes. Nedslaget blev inte så rullande.

Likaväl kan det ha varit en synvilla. En känsla. Men som på riktigt inte fanns där. Det blev 5km i morse. På lite lagom heta 24.02. 89. Men det var morgonpass. Och det kändes över förväntan. Samt att träningen var klar tidigt. Även om man senare kände sig sugen på ett pass till.

Tidigare i veckan har det blivit rekord. 8km på 38.18. 76. Och i torsdags fick jag in ett 7km pass med Janne. Bra känsla i foten där också. En härlig kvällsvy över edsviken. Snabba steg genom vallen och upp mot simhallen.

Känns verkligen positivt just nu med löpningen. Längden ökar och senan är stabil. Men det är fortfarande en bra bit innan den är som den ska. Men fortsätter det åt samma håll så ska det nog bli bra till slut. Och först då. Blir det dags att fila på formen.

Den om ängsjöminnen

2008-11-02 14:48   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Förr körde vi rätt ofta där. Både Janne och jag, och med den grupp vi körde med på den gamla goda tiden. Steffen, Roy och Jeppe. Och med inhopp av Wagge och Ristat. Jag saknar den den tiden något enormt ibland. Då handlade det om 15-20km pass. Nu endast 5km.

Ängsjö ligger nästan mellan där Janne bor och där jag bor. Så det passar bra för oss nu när båda har bil. Dessutom är det ett fruktansvärt lättsprunget spår. Så vill man har bra tider utan att behöva slita så passar det fint. Och så finns det variationsmöjligheter på varven.

För att återgå till nutid. Några enstaka plusgrader i luften. En hel del folk i spåret. Brukar bli så fina helgdagar. Första två km kändes riktigt bra i senan. Klockade en snittid på 4.46/km. Helt okej tempo.

Efter de första två km blir banan lättare. Riktigt lätt. Det går nästan lätt utför hela vägen. Och i och med det, samtidigt som kroppen börjar bli varm, så ökade steglängden och tempot trissades upp. Meningarna mellan oss blev kortare och kortare. Samtidigt som ingen av oss vill verka trött.

Ytterligare tre km senare fick jag stanna klockan. På stabila 22.00.90. En bra snitfart på 4.24/km, utan att känna sig direkt slut.

Ska fortsätta med varannan dag löpning kommande vecka också. På 5-7km. Känns hälen bra efter det kanske det blir dags att höja upp något pass på 8-9km.

Den om byta däck i snöfall

2008-10-31 19:55   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Den senaste veckan har senan ömmat lite mer än att jag ska tycka det är okej. Men idag kanske det vände tillbaka åt rätt håll. Lyckades få med mig en positiv känsla efter ett pass i den mörka skogen. 6.3km blev det på en enormt låg snittfart på 5.03/km.

Tänkte att jag skulle passa på att byta till vinterdäcken idag också. Första gången på den nya bilen. Och det var inte det lättaste. Efter närmare två timmar, med det ena struulet efter det andra, så blev det klart. Då hade mörkret fallit över parkeringen och i gatlampornas sken kunde man urskilja lite snöflingor. Snöflingor som hann smälta bort och försvinna ut i tomma intet innan de hann landa på marken.

Till slut hoppade Janne och jag in i bilen och gasade i väg upp till skogen. Och stack iväg på rundan. Tre varv i ett 2.1km spår. Varje varv gick snabbare. Intresssant att det alltid blir så. Även om man försöker hålla tillbaka de osynliga fartökningarna.

Regn och snö. Mörkt. Blåsigt och kallt. Men det är okej då senan kändes okej. Och jag fick värma upp mig en bastu efter. Farten var inte mycket att skryta med, men det kanske är den farten jag ska försöka hålla. Om det vore så lätt.