Wii Fit Plus
Vidstige 
Blog
Annas blogg
Jag har aldrig varit så vältränad som nu.
Share
RSS feed
Springa långsamt
Det tar sig det där med att springa med låg puls. Polars färdiga "endurance program" för pulsträning vill att man ska springa vissa pass i pulszon 2 (du ska kunna föra ett samtal eller sjunga med i musiken).
Första sommaren med klockan (tre år sen) tyckte jag att detta borde vara omöjligt. Så fort jag satte på mig träningsskorna var ju pulsen uppe i pulszon 3. Men jag kämpade på med att lunka och stå still. Jag bet ihop när pensionärer passerade mig och när andra joggare tittade undrande.
Andra sommaren (jag löptränar bara under sommarhalvåret) kändes lika illa men jag hade hittat ett lunkande som höll pulsen på låg nivå. Jag kunde lunka hela passet utan att stanna för att sänka pulsen. Men fortfarande blev jag passerad av promenerande pensionärer.
Men i år hände något! Det går fortfarande väldigt långsamt men snabbare än när jag går. Jag börjar förstå principen att lära sig hålla pulsen låg, jag har ju blivit snabbare i de högre pulszonerna också.
Så jag gjorde ett försök att introducera denna forma av träningspass för min maratonlöpare. La in pulsgränser på hans pulsklocka så att han skulle hålla sig i pulszon 3. Att utmana honom med pulszon 2 vågade jag inte.
Det passet gillades INTE! Att inte få springa sig riktigt trött var ju inget riktigt pass, tyckte han. Så den typ av pass ströks tillsvidare. Kanske introducerar jag det lite smygande längre fram för det har ju visat sig fungera.
Under dagens "lunk" hade jag mig själv som sällskap.
Attached images
På egen hand i nästan fyra veckor
2013-08-02 08:50
 0 Likes
 0 Comments
 1 Image |
 Share |
Nu dröjer det nästan fyra veckor innan jag ska träffa sjukgymnasten Martin igen. Först ska jag iväg på semester och sen är han bortrest. Martin har stort förtroende att det ska gå bra men jag känner mig lite övergiven.
Jag har 14 olika övningar för axeln att göra under dessa veckor. Det är allt från att (försöka) lyfta armen i olika varianter till att stå på alla fyra. Om det mot slutet av dessa veckor känns bra, kan jag få lägga på lätt motstånd eller använda mycket lätta vikter. Kanske kan jag t.o.m. simma lite grand.
Den senaste övningen för axeln är att jag ska aktivera den mer i det vardagliga livet. Om jag t ex ska ta ned ett dricksglas kan jag göra det med vänster arm. Dock måste jag kontrollera axelns läge och se till att skulderbladen är aktiva, m.m. Så det kommer ta lite längre tid att få ner glaset än om jag bara slänger upp höger arm som jag brukar.
Så medan axlarna kör med sjukgymnastik under dessa fyra veckor så kommer resten av kroppen att få köra lite hårdare. Jag har lagt in ett "endurance program" på min Polar pulsklocka och tänker komplettera med extra ben- och bålstyrka under min semester.
... eller blir det hängmattan istället?
Attached images
Det går för bra
Av sjukgymnasten Martin fick jag höra om en annan axelopererad. Hon har gjort en enklare(?) operation än mig men har haft ont i 1½ månad nu. Jag, däremot, har ingen smärta och blir allt rörligare och starkare i vänster axel.
Det går för lätt. Så jag förbereder mig mentalt för att det under kommande år kommer bli någon typ av "bakslag".
Idag fick jag första övningen med "träningsredskap" = gummiband av lättaste typen (röd). Med armbågarna utmed sidan och underarmarna rakt fram ska jag hålla bandet och sen dra isär händerna. Än en gång förvånas jag över hur en så lätt övning kan kännas så tung i min nyopererade muskel. Axeln får vila resten av kvällen.
Men resten av kroppen (axeln också) gav sig ut på en joggingtur i ett regnigt Stockholm. Det var riktigt skönt jämfört med söndagens pass som jag sprang mitt under dagens varmaste timmar. Något jag alltid förundras över när jag springer under lite sämre väderförhållande är att så många av de "vanliga" löparna saknas och att de man ser är de lite mer abmitiösa löparna. Det är synd att så många missar upplevelsen av att springa i regn, blåst eller senare på säsongen i kyla och nysnö.
Finns det något väder som hindrar dig från att träna?
Attached images
Första rörelsen med vänster arm
|
2013-07-24 21:00
0 Likes
0 Comments
1 Image |
Share |
Igår var jag hos Martin, min sjukgymnast på Rehabtjänst. Det var dags att röra på vänster arm nu 8½ vecka efter axeloperationen. Den allra första rörelsen var att lyfta armen framåt/uppåt. Jag fick upp armen i vågrätt läge sen orkade den inte av helt egen kraft. Snacka om att man blivit svag. :p
Under de senaste två veckorna då jag bara fick göra avlastande rörelser har jag i alla fall kunnat jogga lite. Det blev ett par joggingturer under semestern och då såg jag hur ena sonen sprang i samma skor som han haft sen 2008!!!!
Så idag blev det ett besök hos Löplabbet på S:t Eriksgatan. Ganska snabbt valde min son ett par Saucony. Men även jag fick mig ett par nya skor, helt oplanerat. Men de var så perfekta, breda över tåpartiet, tunna och nästan helt utan "dropp".
Sprang in dem direkt på en lugn 4,5 km-runda. Så nöjd!
Attached images
Äntligen befriad
|
2013-07-03 18:49
0 Likes
3 Comments
1 Image |
Share |
Klockan 14:00 tog jag av axellåset. Vilken befrielse!
Jag var hos sjukgymnasten för att få instruktioner för nästkommande två veckor. Enligt ortopedens ordination ska det vara "avlastande rörelser".
Så jag fick lägga mig på rygg på britsen. Ta tag om vänster hand med min högra och sen lyfta min vänstra arm så högt jag kunde. Wow! Jag kom så långt så att vänsterarmen var vinkelrätt ut från kroppen. Vilken härlig känsla att få röra armen igen.
Sen fick jag ställa mig upp och med en kort stav (typ 1 m långt kvastskaft) mellan händerna liksom trycka min vänstra arm utåt med hjälp av högerarmen. Det här var mycket svårare, jag kom bara knappt 45 grader ut från kroppen innan det kändes "fel".
Sista övningen var en gammal bekanting. Med hjälp av en anordning med linor fastsatta i dörren kan jag lyfta vänsterarmen genom att sänka högerarmen.
Sen tyckte sjukgymnasten att det räckte, att dessa tre övningar ska räcka tills vi ses nästa gång. Jaha, jag får väl stå ut med att jabbar och krokar dröjer ett tag. ;p
Dessutom bör jag ha axellåset de första nätterna eftersom jag ofta vill sova med armarna ovanför huvudet.
Med armen befriad gick jag till frissan och klippte håret samt färgade ögonfransarna.
Passa er där ute nu är jag på G. :)
Attached images
Tur att jag skötte mig
|
2013-06-29 20:35
0 Likes
2 Comments
1 Image |
Share |
Idag var planen att ta en rejäl promenad på cirka 2 mil. Solen sken så jag satte på mig shorts och ett linne samt det svarta värmande axellåset. Men hur skulle jag få med mig nyckelknippan, mobilen och plånboken? Alternativet stod mellan att ta en liten axelremsväska eller att pressa ner allt i byxfickorna.
Minsta lilla snedbelastning med den lättaste av väskor så riskerar jag att få ont i ryggen. Jag har ju ingen möjligghet att hänga väskan över andra axeln. Så jag tog mitt förnuft till fånga och tog med enbart betalkort (istället för hela plånboken), enbart nycklarna hem (istället för hela nyckelknippan med hänge och allt) samt hela mobilen.
Så när jag går där i mina egna tankar möter jag en cyklist, som saktar in.
- Hej! säger cyklisten
- Hej! svarar jag artigt
- Jag kände igen dig på axellåset, inte många som har ett sånt, säger cyklisten
Och då ser jag att det är Martin, min sjukgymnast, som är cyklisten. Han brukar ju inte vara klädd i cykelbyxor, cykelhjälm och solglasögon när jag besöker honom på Rehabtjänst.
Efter ett kort samtal fortsätter vi åt var sitt håll. Jag sänder en tacksamhetstanke till att jag inte hade någon väska över axeln. Det hade Martin inte gillat som sjukgymnast och jag hade fått "äta upp det" på onsdag när jag har avtalad tid med honom.
Nu ser jag fram emot onsdag då det gått sex veckor sen operationen och jag ska äntligen få komma loss ur mitt axellås.
Attached images
Nu börjar rehabiliteringen av axeln
Två veckor efter operationen var det dags att träffa min sjukgymnast, Martin på Rehabtjänst. Snart har vi "umgåtts" i ett år och det lär bli ytterligare ett år.
Jag fick en ny övning att utföra utöver öppna och slut handen samt sträck och böj i armbågen. Jag ska dingla med armen lite lätt genom att sittandes luta överkroppen fram och tillbaka. Dessa övningar är nog så långt från ett hårt kickboxningspass man kan komma. ;p
Sen var det dags att ta bort bandaget/plåstret på axeln. Kvar är fyra små röda sår, som ska täckas av kirurgtejp. Kirurgtejpen ser till att ärret blir så snyggt som möjligt och fungerar samtidigt lite som solskyddsfaktor.
Idag var jag tillbaks på mitt arbete på halvtid juni ut. Efter arbetet besökte jag gymmet för att se vad jag trots allt kan träna. Axeln får jag inte röra alls men från midjan och nedåt är det OK att träna.
Så iklädd mitt axellås entrade jag gymmet.
Cykla var svårt då jag inte kan hålla i styret och för att sadeln sluttar lite framåt så att jag åker av efter ett tag.
Benpress fungerade efter att jag minskat med 10 kg. Innan så tog jag i så att även axeln blev engagerad. Bencurl och bensträck fungerade också om jag minskade vikten något.
Däremot var det svårt att träna magen, och rygg går inte alls att träna.
Det blir en lång väg tillbaka.
Attached images
Att coacha en marathonlöpare, del 3
Trots lite mindre träning än planerat klarade han hela Stockholm Marathon. Ingen imponerande tid men det blir nästa års mål. :)
Visst är det imponerande att springa ett maraton men jag vill lyfta fram oss som coachar och servar dig som löpare under loppet. Då syftar jag inte enbart på alla funktionärer utan i första på oss nära och kära som finns på plats. Vi som hjälper dig innan start, vi som hejar på och erbjuder extra dryck under loppet och som tar emot dig efter målgång samt ser till att du kommer hem ordentligt. Kanske finns vi även där dagen efter när benen värker och hungern är stor.
Vi finns som stöd genom hela loppet, i ur och skur. Vi arbetar i bakgrunden och låter dina krav gå före våra egna. Vi står ut med dina tävlingsnerver före loppet (nervositet, klagomål och udda beteende). Vi trängs på gator och i T-banan för att hinna mellan lämpliga publikpunkter på banan.
Men vi gör det så gärna för att kunna dela din glädje efter ett lyckat lopp. :)
Så ett stort TACK till oss. :)
---------------------------------------------------------------
Att springa i 2½ timme, som de bästa på maraton gör,
är väl inte lika imponerande som att kämpa i över 6 timmar
som de allra sista tappra i maraton gör.
---------------------------------------------------------------
Attached images
Jag mår oförskämt bra...
|
2013-05-29 21:47
0 Likes
3 Comments
1 Image |
Share |
...för att vara nyopererad. Jag har inte ont alls i den opererade axeln, så smärtfri att jag var tvungen att ringa till ortopeden och fråga om det var "normalt". :p
Det är antagligen för att jag förberett mig så bra, sa han. Jag har ju tränat ordentligt inför operationen och nu får jag riktig glädje av det. Däremot ska jag INTE träna nu, kroppen behöver all energi till att läka. Först om två veckor får jag träffa min sjukgymnast, och först då kan jag få börja träna (hoppas jag).
Men det är svårt att inte träna, att öka pulsen och känna svetten pressas fram. Så istället går jag - tramp, tramp, tramp. Och så vilar jag mycket, sover 10-11 timmar varje natt samt någon timme mitt på dagen.
Och ibland gör jag några rumplyft och situps i sängen, innan jag går upp och innan jag somnar. Men ni skvallrar väl inte. ;)
Attached images
Nu vänder det
|
2013-05-24 13:11
0 Likes
2 Comments
1 Image |
Share |
Operationen av axeln är genomförd. "Du var helt söndertrasad" var ortopedens/kirurgens ord efter operationen, enligt operationsberättelsen är "Supraspinatus suturerad".
Plåstrena ska sitta kvar i 10-14 dagar.
De närmaste 6 veckorna kommer "dagens outfit" vara Axellås.
Så smickrande och moderiktigt. ;p Passar bra till alla plagg med stora ärmöppningar så som linnen och skjortor (de enda jag lyckas klä på mig). Passar sämre med tighta toppar som jag inte kan få på mig) eller figursydda kavajer (som inte kan hänga löst över vänster axel).
Axellåset och det faktum att det är svårt att tvätta hela kroppen med bara en hand, gör att träningen blir lidande. Vi får se vad jag kan hitta på förutom promenader och de obligatoriska öppna och slut handen, sträck och böj i armbågsleden samt dra upp axlarna och släpp ned dem med en suck.
Om 6 veckor kommer jag få göra avlastande rörelser i axeln och om 8 veckor ska jag få börja lyfta armen med aktiva rörelser. Sen tar det "bara" något år av sjukgymnastik innan axelns muskler är klara för ett vanligt aktivt liv.
Så till nästa sommar, då...
Attached images
