Tillbaka i rutinerna

2010-08-27 10:18   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Så var sommarvilan från kickboxningen slut. I början av veckan kändes det lite motigt bara vid tanken på att börja träna kickboxning igen. Så igår eftermiddag besökte jag träningen under ett pass. Jag sa hej till några jag kände och så tittade jag på när de tränade.

Ganska snabbt kom suget. Jag ville också slå och sparka, det började liksom rycka i musklerna. Efter 20 minuters tittande var träningslabstinensen så stor. Jag funderar på om det bara var mentalt eller om endorfinnarkomanen i mig som fick återfall.  ;)

Planen var att börja träningen på måndag morgon men nu var träningslusten väckt. Så i morse kom jag iväg utan problem.

Det blev ett stenhårt pass nästan helt utan vila. Det förvånade mig att jag inte tappat mer i kondition och styrka. Fast jag sitter nu med en kropp som känns lite sliten, det gör lite ont här och där. Så jag får se om det blir träningsvärk och var den i så fall sätter sig.

Lika skönt andra gången

2010-08-18 20:01   0 Likes   2 Comments   0 Images

Share

Jag gjorde det igen - sprang barfota.

Lika underbart som första gången och denna gång behövde jag inte "känna efter" och fundera på om det skulle fungera. Istället bara njöt jag och mina fötter, detta är något som passar mig perfekt.

Intressant var också att jag får samma tid på 5 km barfota på denna kuperade bana som jag får i sta'n med skor på en mycket flack bana.

Planen är att hinna med en barfota-löptur till här i Småland.

Finns det en liknande sågspånsslinga i Stockholm? Någon som vet och kan rekommendera?

Blodigt mellan benen (nej, inte *sånt* blod)

2010-08-03 20:25   0 Likes   4 Comments   0 Images

Share

Min löparkjol fungerar inte optimalt. Precis som jag nämt i utrustningsdatabasen för Puma Run Skirt så har benen på shortsen under en benägenhet att glida upp. Jag får alltså skavsår på lårens insida. :/

Så idag kom jag på den (vad jag trodde) geniala idén att sätta på lite kirurgtejp just där skavsåren brukar vara. Tja, det sved inte som när skavsåren skapas men jag kände av tejpen lite när jag sprang.

När jag avslutat min runda och står och stretchar ser jag en kille (som också står och stretchar en bit bort) som stirrar mellan benen på mig. Självklart lyfter jag upp kjolen diskret och försöker titta efter vad han stirrar på. Vad jag får syn på är blodig kirurgtejp! Pinsamt! Jag avslutar snabbt min stretch och går hastigt hem. Och här kunde historien slutat.

Men det gör den inte.  :(

Det känns inget lockande att börja dra bort kirurgtejpen, det blir nog lättare i duschen. Jag kliver in i duschen och får en chock - det svider, och inte lite. Det tar ett bra tag innan jag lyckas duscha och ännu längre innan jag får loss kirurgtejpen.

Men väl nyduschad och utan tejp så ser det ändå inte så illa ut, faktiskt något bättre än de vanliga "skavsåren". Men jag gör aldrig om det igen. ;)

Nu får jag se mig om efter ett par bra löparshorts istället.

Hoppas ni lyckas bättre med era förebyggande handlingar.

Barfota löpning

2010-07-29 18:34   0 Likes   2 Comments   2 Images

Share

Jag gjorde det! :)

Jag är ett "barfotabarn" och går barfota så fort det är möjligt. En barfota promenad på skogsstig är inga problem och framåt sensommaren går jag utan problem över grusgångar barfota.

I många år har jag drömt om att springa/jogga barfota. När jag berättat om detta har jag fram tills nu alltid möts av "herregud, du är ju inte klok! Det kan man inte göra." Men nu är det "inne" med barfotalöpning och jag tog chansen.  ;)   Skulle jag bli ifrågasatt så kunde jag hänvisa till alla nya rön och artiklar om barfotalöpning.

Det blev 5 km på en mycket mjuk, och blöt, sågsånsslinga. Jag fick samma tid som jag brukar med skorna på men det var en mycket härligare känsla. Detta kommer jag fortsätta med när det finns lämpliga slingor att springa på.

För er som funderat på barfotalöpning kan jag meddela att det tar lite mer på vaden, ev också framsidan av underbenet. Fotsulorna blir lite slitna och framdelen av foten är lite tröttare (aningens öm om jag böjer upp tårna). Vristen fick jobba mer för att kompensera för ojämnt underlag. Jag märkte att uppförsbackarna blev enklare att springa medan nerförsbackarna blev lite jobbigare. Blicken höll jag bara en till två meter framför mig för att kunna se ojämnheter i marken.

Jag behövde inte ändra mitt löpsteg då jag redan med skor på springer som om jag är barfota, d v s landar på främre delen av foten eller hela foten, aldrig på hälen. Springer (eller går) man barfota sätter man inte ner hälen först, det gör för ont då den inte kan svikta.

Tips om ni vill börja:

• Om du har problem med vrister eller vader bör du låta bli, se till att stärka upp dem först.


• Är du inte van att gå barfota bör du "härda" fotsulan genom att gå mycket barfota innan du börjar springa.


• Är du inte van att gå barfota bör du börja med att gå för att lära dig att inte sätta ned hälen först. Gå den löpslinga du vill kunna springa.


• Vill du pröva en längre sträcka så spring (eller gå) barfota i början och ha med dig skorna. När man blir trött är det lätt hänt att antingen börja sätta i hälen eller inte se stenar/kottar/pinnar som man istället sätter foten på.

Men ingenting går upp mot den närkontakt man har med underlaget och naturen man springer på.

Attached images

 

Springa på landet

2010-07-19 20:36   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Så här under semestern så har jag bytt ut min ordinarie joggingtur mot mer lantlig miljö. Jag sprang idag 10 km fördelade på 6 km asfaltsväg, 1 km skogsstig och resten på gator/trottoarer i det lilla samhället där jag firar semestern.

Så oerhört mer inspirerande att springa i naturen än i innersta'n i Stockholm. Visserligen vet jag att några av er springer ännu mer "i naturen" än utmed 70-vägar men som stadsbo verkar skogen skrämmande. Om jag lämnar vägen kan jag springa vilse och möta allt från älgar till fästingar eller andra farliga djur.  ;)

Jag ser redan fram emot nästa joggingtur.

Springa med vikter

2010-07-09 08:42   0 Likes   3 Comments   1 Image

Share

Att 2 x ½ kilo kan göra så stor skillnad. :p

Köpte två par viktmanchetter för att ha när jag kickboxas, 2 x ½ kg och 2 x 1 kg. Planen är att börja med ½ kg vikterna, ibland på armarna och ibland på fötterna.

Efter att ha vandrat runt med dem hemma, bara på kul, så satte jag ½ kg-vikterna på mina fötter och stack ut för att springa i helgen. För att ha något att jämföra med kan jag tala om att jag brukar orka jogga 6 km utan större besvär. Med vikterna var jag helt slut efter 3 km!

Jag märkte dock en skillnad i steget redan i tisdags så igår la jag upp passet lite mer genomtänkt. Började med uppvärmningsjogg i 2 km och hade då vikterna på handlederna. Flyttade vikterna till fotlederna och sprang (Nåja, joggade) 3 km. Flyttade därefter tillbaka vikterna till händerna och joggade lungt den sista km.

Det blev totalt 6 km men guuud var jag var slut, tog flera minuter innan jag var mig själv igen.

Hoppas det är nyttigt att springa med vikter.  ;p

Ha det gott i sommarvärmen och glöm inte att dricka mycket (vatten).  ;)

Attached images

 

Snö, sol och inaktivitet

2010-01-24 21:22   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Vilken underbar vinter vi har i Stockholm! Snön har legat kvar i flera veckor och när solen väl tar sig igenom molntäcket glittrar det så vackert. Det är, och har varit i flera veckor, läge för härliga långpromenader, galna pulkaåk och snöbollskrig.

Men jag sitter i en bil på min "lediga" tid och ser längtansfullt ut på alla de som njuter av snön. Allt för att mina söner bestämt sig för att ta körkort. Vi övningskör både lördagar, söndagar samt en kväll i veckan.

Det har gått bra rätt länge, men nu längtar jag ut. Jag vill vara ute i vintervädret, vandra tills benen är helt slut, leka i snön tills vantarna är genomblöta och jag är trött och kall. Att sen komma in i värmen, byta om till torra kläder och äta något värmade är så ljuvligt avkopplande.

Men i stället sitter jag där i bilen och tittar ut längtansfullt.

Den som sig i leken ger...

2010-01-18 21:47   0 Likes   2 Comments   1 Image

Share

Äntligen kom jag iväg på, för mig, terminens första kickboxningsträning. Jag förundras ofta över hur mycket jag tycker om denna form av träning.

Efter uppvärmningen blev det "ping-pong" boxning, d v s man vet vad man ska göra och vad man ska blockera för. Sen blev det en kombination som avslutades med dubbel roundhouse i huvudet och en wheelkick i huvudet med samma ben. Höga sparkar är en av de sakerna som gör att jag gillar kickboxningsträningen. Hela träningen avslutades med tre ronder lätt sparring.

På grund av tidsbrist så hinner jag inte torka eller kamma håret innan jag ger mig iväg till jobbet. Väl på jobbet tar jag en morgonfika och läser mailen innan jag ställer mig framför spegeln för att ordna till håret.

När jag höjer vänster arm får jag i spegelbilden syn på min armbåge. Oj, den har ett rejält blåmärke samt tre rejäla rispor/streck! Jag upptäcker också ett rött streck vid vänster öga. Hur och när uppstod detta? Jag har absolut inget minne av att jag slog i eller skadade mig på något sätt under träningen.

Inte är det snyggt men det gör heller inte ont.

Attached images

 

Skygglappar på

2010-01-15 21:56   0 Likes   6 Comments   0 Images

Share

Jag har i ett par år haft som mål att "aldrig väga över 70 kg". Det innebär just nu att jag behöver gå ned ett par kilo (eller fler). Shapelink har ju ett utmärkt sätt att hålla koll på vikten genom att regelbundet föra in hur mycket jag väger.

Men jag gör som de tre aporna - ser inte, hör inte och säger inget, då vågen går åt fel håll. Jag fyller bara i vikten när den är lägre än förra vägningen. Det hade inte varit något problem om vikten gick nedåt ... men det har den inte gjort sen en lång tid tillbaka.  :(

Jul- och nyårshelgen tog fullständigt knäcken på min vikt.

Men nu dj**lar! Vardagen är tillbaka med fasta rutiner och jag ska se, höra och säga (=notera) min vikt oavsett vad den är.

Jag måste tänka på bakdelen

2009-12-30 21:25   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

På min kiropraktors råd fokuserar jag nu min styrketräning på rumpan. Bl a rekommenderade han att jag i benpressmaskinen skulle börja med två mindre där bara rumpan jobbar innan jag sträcker benen fullt ut. Så nu har jag kört med "ett, två, treeeeee" - och det känns.

Allt avslutas naturligtvis med ordentlig stretch av sätesmusklerna.

Så nu går jag omkring med en molande känsla i rumpan och hoppas på resultat.