Lätt på foten

2011-07-28 07:28   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Det gäller att blogga i alla väder. Både när det blåser och när det är solsken, detta för att ge en bild av verkligheten.

Ungefär så har jag tänkt när det gäller bloggen. Att inte bara skriva när det går bra, utan även när det går mindre bra. Den sista veckan har varit mindre bra. Tror att det har märkts i bloggen med. Blev tillslut så pass less på mig själv att jag har valt att inte skriva på några dagar. Blev mest deprimerad. Men igår vände det.

Igår sprang jag backintervaller. Var inställd på 30 min hårt jobb, plus uppvärmning och nedvarvning, totalt en timme. Har en fin backe här i Lakselv som får stå för motståndet. Den första var oväntat tung. Jag kanske sprang för snabbt? Sen hände något allt eftersom. Steget blev lättare och lättare. Jag seglade upp för backen. Gång efter gång. Intervall på intervall. Kul var det! Riktigt skoj! Tror att det är första gången jag uppskattar ett backpass samtidigt som det äger rum. Annars brukar jag mest uppskatta det efteråt, när det är över.

Bara dagar kvar av månaden. Ser ut att klara mitt träningsmål på nytt. Har 2 h 45 min som fattas, och planerade pass varje dag som återstår. Det skulle innebära ytterligare ett dygn med löpträning. Skönt!

Idag mår jag bra!

Lät mig påverkas av vädret

2011-07-25 20:31   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

10 grader och konstant regn. Det är orsaken till att jag inte sprang något idag. Eller jag skyller i vart fall på det. Egentligen är det jag som är lite för fin i kanten vissa dagar. Inte vill smutsa ner mig.

Jag kan inte bestämma vädret på en tävling. Kan jag inte springa i regn så har jag redan förlorat. Inte för att jag någonsin skulle komma först, men vinna mot sig själv kan man alltid göra. Idag gjorde jag inte det.

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Klassisk klyscha, men väldigt sann. Jag har dåliga kläder, därför kändes det väldigt jobbigt. Kallt. Gruvsamt.

Lockade mer att sitta inne. Nästan varm choklad och öppen brasa. Man kan alltid hoppas. Jämfört med hur det var ute så var choklad och brasa ganska nära där i soffan framför datorn.

Mentalt nedslagen av regnet. Har vunnit så många gånger, så en förlust kan man tåla. Bara det inte blir en vana.

Imorgon springer jag igen. Oavsett väder.

En regnig måndag

2011-07-25 07:23   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

En måndag är en måndag är en måndag.

Idag är det måndag. Första dagen på de sista tre veckorna. Upplösningen håller på att skrivas. Det är nu det ska avgöras. Spänningen ligger i luften. Regnet likaså.

Tänkte mig långdistans igår. På schemat stod ett kort långpass, 90 min. Bröt ändå efter 60. Var inte i form. Varken huvud eller ben ville springa. Farligt när man nästan passerar utanför dörren mitt under passen. Lätt att slinka in då.

Längtar bort härifrån. Längtar till något större. Något säkrare. Med fler vägar att springa. Min familj.

Idag är det en dag närmare.

Tacksam tanke

2011-07-24 10:06   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Sitter som bekant i Norge sedan november. De senaste dagarna har varit omskakande, även om vi i den nordliga delen inte har berörts på samma sätt som Oslo, så påverkar det hela stämningen i samhället. "Vi är alla norrmän" sa Carl Bildt, och just nu stämmer det verkligen. Mina tankar går till alla offer, deras anhäriga, alla inblandade, skadade, hjälppersonal. Sen ska vi inte glömma att det exploderade en bomb vid regeringshuset som även den skördade sju offer och flera döda.

Just nu är jag självklart bestört av det som hänt, men glad för mig egen skull. Vad säger att det inte hade hänt om tre veckor, när jag är i Oslo. Hotellet ligger inte långt ifrån regeringshuset. Blixten slår väl inte ner två gånger? För visst är det bara en ensam, galen, högerextrem man som gjort detta? Eller finns det en organisation bakom? Kanske ett nätverk? Tiden får utvisa detta, men jag är imponerad av alla norrmän som sluter samman och hjälps åt. Livet går vidare. Låt inte idioter påverka. Ibland är det lättare än andra gånger. Den här gången är det svårt, det är därför jag är imponerad.

För mig blev det lite underligt i fredags. Kom hem från jobb. Gick ut och sprang progressiv distans. Försökte ligga i halvmaretempo + 20 sek/km. Sedan växla upp och ligga någon sekund snabbare än halvmaretempo för att avsluta med att ligga 15-20 sek snabbare per kilometer än halvmaretempo. Varje block varade ca 20 min. Blev ett härligt pass med fint driv i steget.

Hade sedan planerat en liten resa till Nordkap. Europas nordligaste fastlandspunkt. Fast det är det egentligen inte, för Nordkap ligger på en ö som är bunden till fastlandet med en nästan 7 km lång tunnel som går under vattnet. Lite läskigt var det att köra genom tunneln. Tryckskillnaden märkte man av i öronen. Sedan vet de hur man tar betalt med. Nästan 200 Nok för genomfart av tunneln, närmare 600 Nok för infart till själva Nordkap (detta för två personer + bil). Som tur var så fick man behålla de bilder man tog med sin egen kamera.

Hoppade runt lite, midnattssolsbilder, typisk turist. Såg en lite film om livet vid Nordkap. Norrsken, vinter, mörker, midnattssol, ljus, turister. Livet har sin gång.

Närmare kl 01 så bestämde vi oss för att det var nog. Bilen vände åter mot huvudbyn på ön, Honningsvåg. Sov någon timme i sätet innan Hurtigruten hämtade upp oss kl 06.15. En resa på fem timmar till Hammerfest, avmönstring och lite turistande där. Sämre än förväntat. Trodde det skulle vara en stad. Men var egentligen bara samma som alla andra fiskesamhällen här uppe, bara att det bor lite mer människor där och det fanns en galleria som faktiskt var ok. Ingen hit, tror mer på Alta eller Tromsö. Framförallt Tromsö. Men det blir inga fler turistande resor nu. Bara två helger kvar innan avresa hemåt.

Kom i alla fall hem från ett dygn på resande fot och satte direkt på min löparskorna. Var inte alls sugen, men kände att jag behövde det efter ett dygn stillasittande i bilen. Blev ett kortare pass där benen helt fick styra tempot. Ville varken bromsa eller forcera. Sprang 8 km på dryga 39 min. Oops. Det var bra fart för att vara ett sånt pass, bara 90 sek långsammare än rekordet på samma sträcka.

Idag står det långpass på schemat. Får avvakta lite nu, ser inte så kul ut med vädret. Förhoppningsvis så lättare det upp under dagen. Ska ta mig en titt på yr.no för att planera passet bättre.

Livet går vidare, även om det händer oväntade tragiska saker. Ibland blir ens egna problem väldigt små i jämförelse.

Inte som jag tänkte mig

2011-07-19 07:19   0 Likes   1 Comment   0 Images

Share

Efter lördagens långpass och söndagens distanspass som gick snabbare än tänkt, så var det igår äntligen läge för lite rehablöpning. Lugn jogg, röra benen en timme. Det var tanken. Visst spang jag och bromsade hela passet, men kroppen ville framåt. 5:20 min/km, är inte riktigt joggtempo för mig. Det är lite snabbare än så. För tre-fyra månader sedan hade det varit halleluja-moment av ett sånt pass. Nu blev jag mest besviken på mig själv som inte kunde hålla igen tempot mer.

Känner mig lätt distanserad och isolerad här uppe. Kontakten med omvärlden är oftast envägs via datorn. Mycket nyheter försöker jag ta till mig. Hålla mig uppdaterad. På det sättet är det bättre än Big brother :P Har inte så lång tid kvar. Känns bra att lämna, men samtidigt vet jag inte vad som väntar där ute i stora världen. Är nervös och lite orolig över vad som komma skall. Sen känns det spännande med, men det kommer på en tredjeplats just nu.

Om det är hemkomst och nytt jobb om en månad, så är det dax för mitt första lopp om två månader. Debut. Känns stort på nått sätt. Eftersom en nummerlapp aldrig suttit på mitt bröst, så måste jag kanske träna på det med? Eller på att dricka löpandes? Eller på att ta in kolhydrater under aktivitet. Mitt senaste försök slutade med fiasko.

Med ett lopp i mitten av september, behöver man då eget vätskebälte? Keps? Solglasögon? I så fall måste spenderarbyxorna på så fort jag kommer hem. Äger inget av detta, men har redan tidigare funderat på investeringar. Detta och en vind/vatten-avvisande jacka.

24.

Är hösten på ingående?

2011-07-17 14:58   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Om man flyttar för att bo 19 mil söder om Nordkap, Europas nordligaste fastlandspunkt, så får man skylla sig själv. Så här långt norrut kommer inte sommaren. Inte på det sätt som jag är van i alla fall. Förra helgen var det tropisk natt mellan lördag och söndag. På dagarna närmade sig temperaturen 30 grader och allt var frid och fröjd. Men två dagar fick vi med värme. Skönt! För nu är det i princip höst. Har varit så hela veckan. I dag fick jag stå ut med 10 grader, mulet och lätt vind. Går och väntar på att träden ska bli färgsprakande och att jag ska få korsa mellan alla löv som ligger på marken. Riktigt så illa är det inte än. Har ju fortfarande midnattssol ett par veckor till. Har nästen vant mig vid den nu. Det som är svårt är på kvällen, att bedömma om klockan är 20 eller 23.

Igår fick jag mig ett riktigt långpass i benen. Är inte så bra på det här med långpass, så jag är riktigt nöjd med gårdagen. Egentligen borde jag ha tagit en vilodag eller åtminstone ett återhämtningspass idag, men så blev det inte. Nästan 13,5 km med ett tempo som var några sekunder under 5 minuter per kilometer. Benen sa inte att det var så snabbt. Det kändes tungt, men tydligen fanns det tryck där ändå. Trodde som sagt inte det.

Hoppas att jag får lite mer värme innan avresan mot Sverige. Annars väntar ju faktiskt en sensommar i vackra Västervik. Man får njuta av det lilla. Det har jag lärt mig här, för det finns inte så mycket att njuta av. Löpningen har varit räddningen. Annars hade jag nog varit hemma med svansen mellan benen redan innan vintern släppte sitt grepp om Lakselv. Nu är det bara 20 arbetsdagar och 3 helger att beta av. En bok kvar att läsa, en omtenta som ska skrivas i augusti och ytterligare 23 löppass att njuta av. Ska försöka att ta tillvara på den sista tiden här. Troligen kommer den aldrig tillbaka.

Längsta passet hittills

2011-07-16 12:20   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Efter att ha vilat två av de senaste tre dagarna, så var det äntligen dax att springa igen. Långdistans 105 min stod på schemat. Eftersom jag aldrig har pressat mig över 105 min tidigare, så skulle det blir tidsmässigt rekord, bara jag fullföljde passet.

Satt och räknade lite på vilka sträckor jag skulle välja för att ta mig runt, utan att drabbas av allt för mycket tristess. Tre varv på rundan plus ett varv på lilla rundan lät lite tråkigt, även om det är skön löpväg. Lite för enformigt skulle det nog bli. Vägen mot Klemetsta känns inte så skoj att springa. E6 i både nordlig och sydlig riktning är inte helt okej såhär i semester och turisttider. Då var det egentligen bara två alternativ kvar på kända vägar. Vägen mot hamnbukt har jag sprungit tidigare, men aldrig hela vägen ut, så den kommer jag att checka av innan flytten söderut, men inte idag. Idag blev det istället en gammal klassiker. Upp längs E6, ner förbi Vegvesen, Kyrkan, runt Saarela och rundan plus lilla rundan. Har aldrig plockat ihop alla de olika delsträckorna tidigare, men varje sträcka är löpt X antal gånger de senaste månaderna.

Beräkningen säger alltså att denna runda bör ta minst 105 min. Det gör ju inget om det blir lite längre. Blir det mycket längre, så att jag verkligen har beräknat fel, så kan man alltid svänga av tidigare. Rundorna bildar blad/halvcirklar runt centrum, så jag återkommer mot samma punkt hela tiden.

1:51,19 blev sluttiden och sträckan 21,51 km, vilket ger en hastighet av 5:11 min/km och tiden 1;49,19 på halvmaran. Jag är riktigt nöjd! Nu ska jag kasta i min mat och dryck innan det blir ytterligare en klassiker; Lördagsrundan. Tyvärr är inte så spännande som det kanske låter, men samtidigt är inte livet här uppe så spännande heller. Nedräkningen pågår, mindre än en månad kvar till avresa, faktiskt bara 27 dagar.

Kämpa på!

Bekvämlighetszonen

2011-07-14 21:41   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Jag har inte bestämt mig än. Har jag börjat springa i bekvämlighetszonen, eller har jag blivit så pass mycket bättre tränad senaste tiden?! Anledningen till denna fundering är mina pulsnoteringar från mina senaste pass. Snittpuls under 150 och en högsta puls som aldrig överstiger 170. Trots allt är tempot okej, så formen är det inget fel på. Troligen har mina ansträngningar tidigare pressat upp min nivå så att jag nu springer lika snabbt, men gör det i bekvämlighetszonen.

Typiskt! Dax att ta sig ut detta träsk och löpa snabbare!

Idag blev det inga tusingar. Regnet det bara öste ner när jag kom hem från jobbet, så löpningen fick vänta till efter middagen. En kvällsrunda, det har aldrig skett i Lakselv tidigare. Nån gång ska ju vara den första med. Fartlek blev det istället för tusingar. Kändes bättre. Bekvämare (!). Det var ju ändå rätt sent när jag gav mig ut. Dumt att slita ut kroppen för mycket. Jag är bekväm!

Men fartleken var inte bekväm hela tiden. Även om pulsen säger det. Lätta ben och bra tempo bjöd jag på. Sen fick jag närmare 10 m/s vind i ansiktet med. (Att den även blåste i ryggen halva vägen och jag inte tänkte nämna det, är väl ett tecken på att jag är bekväm!?)

Hur som helst är jag nöjd med passet. Av någon konstig anledning står det vila på programmet imorgon igen. Hur hade jag tänkt det här?! Fast det är kanske bra, så pass bekväm som jag ändå verkar vara. Dessutom sparar jag veckans två sista, och tuffaste, pass till helgen. Med tanke på hur mycket det finns att göra i övrigt under helgerna här uppe, så är det nog ett taktiskt korrekt val.

Men om jag vill springa fler gånger då? Ska man alltid följa träningsplaneringen?! Det här är lite av en halv vilovecka för mig. Kanske därför jag känner mig så bekväm, men säkert också därför jag känner mig så lätt i benen.

Ha! Äntligen något bra med att vara lite bekväm som omväxling. Benen blir lätta och hastigheten blir högre, om jag inte springer bekvämt dvs :P

Konstig känsla; tvärt om

2011-07-13 20:00   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

De sista dagarna när det har stått löpning i träningsdagboken så har min kropp sagt ifrån. Inte alla gånger, men väldigt många. Den vill inte springa. Sega ben, segt huvud.

Idag stod det vila i schemat. Gissa vad kroppen bad om då? Inte var det vila i alla fall. Här ska springas sa kroppen. Men den gick jag inte på. Har blivit vila idag. Måste göra det någon gång med. Fast det tär på psyket att jag inte utnyttjar min kropp som faktiskt vill springa idag. Det är lika jobbigt som att springa med en kropp som inte vill.

Imorgon väntar tusingar. Planerar till sju stycken. Får se om jag pallar så många varv runt, runt, runt på en bana. Bra träning, men tråkigt. Om jag åtminstone fick draghjälp, eller för den delen agera draghjälp. Då kan man inte vika ner sig.

Annars väntar nog fotboll ikväll. Verkar ha förbrukat min kvot på nätet, så rörliga bilder får jag vänta med till nästa månad, men tacka vet jag radiosporten. Japaner, japaner, japaner.

Saknar livet innan Norge. Just nu är det väldigt ensamt här. Längtar till livet efter Norge. Hoppas!

Mår illa

2011-07-12 17:39   0 Likes   0 Comments   0 Images

Share

Blev ingen höjdpunkt idag. Snacka om antiklimax. Här laddar jag upp för vad som är veckans bästa timme. Att få springa med sällskap. Sen är det ingen som har tid att springa med mig. Vad är det för stil? Inget riktigt informationssystem finns det heller, så jag får inte reda på något i förväg, utan allt får man räkna ut själv, när ingen kommer till utsatt plats på utsatt tid. Hmm. Blev en riktigt besvikelse-runda på knappt 11 km med 5:04-tempo. Kändes okej. Inget driv. Medvetet val.

Har bara fyra möjligheter kvar att springa med sällskap här uppe nu. Sen blir de av med mig. Eller är det tvärt om?

Har inget ätit nått efter passet. Eller jo, en banan och en halv liter vatten. Inte likt mig. Brukar alltid få i mig mat inom en halvtimme eller max en timme efter pass. Nu har det snart gått tre timmar och jag har fortfarande inte ätit. Har ingen lust. Mår illa.

Slapp i alla fall regnet idag. Skönt. Annars är det enligt yr.no och deras långtidsprognos, grått, mulet, temp runt 10 grader och regn mest hela tiden den närmaste veckan. Passande. Nja, inte för en löpare. Något pass i regn är okej, ibland till och med skönt, men framför allt karaktärsstärkande. Alla pass i regn är bara jobbigt. Får försöka hitta luckorna mellan regnskurarna. Eller springa fort som fasen mellan dropparna. Snacka om sidledsförflyttningar och snabba fötter. Det skulle jag behöva, snabba fötter alltså.

Räknar fortfarande ner dagarna. En månad till avresa. Känns lite kluvet. Mest bra förstås. Men med facit i hand så skulle jag nog ha skippat äventyret helt. Hade säkert öppnat upp sig på hemmaplan. Nu vet jag inte ens var hemmaplan är. Tror fortfarande att jag har hittat den, men vet inte när jag får spela där igen. Bortamatcher står på schemat. Spelar man tillräckligt mycket borta, så blir det kanske hemma? Det vill jag inte. Jag vill hem, på riktigt. 31 dagar till avresa. För långt. På riktigt.