Träningsvila - Doctor's orders

2010-07-09 11:57   0 Likes   5 Comments   1 Image

Share

Var hos kiropraktorn idag och rätade ut en höft som av någon anledning var sne. Knak. Så var det klart. 3 minuter och 500 spänn fattigare. Fan, man lägger mer pengar på sjukvård, apotek, naprapat, massage och kiropraktor än man lägger på nöjen, kläder och intressen.

Hur som helst så tyckte han att jag skulle vila över helgen. Ok då. Men inte en minut längre. På måndag smäller det igen. Ska tillbaka på onsdag på lite uppföljning. Han trodde det skulle bli helt bra sen. Vi får väl hoppas. Det gäller bara att överleva helgen först.

Obs! Det är inte mannen på bilden som skrivit brevet.

Attached images

 

Två steg fram, ett steg tillbaka

2010-07-07 15:51   0 Likes   5 Comments   1 Image

Share

Förr eller senare kommer resultaten att plana ut, kanske t o m gå på svag nedåtgång innan det vänder igen. Jag hatar när det händer, men man slipper liksom inte undan.

Jag har under ganska lång tid haft ganska bra resultat tycker jag. Både när det gäller styrketräningen och löpträningen. Både lyft mer och mer vikt och fått bättre tider ute i spåret. Men nu är det som sagt stopp, senaste veckorna och lite till har varit bedrövliga.

Känner mig svag i vissa övningar på gymmet och kan f-n inte springa längre. Får inte tiderna med mig. Igår fick jag kramp i vaderna efter 3 km och fick tvinga mig "i mål", men de sista kilometrarna måste ha sett ut som om jag sprang på krossat glas typ.

Lite av en händelse så hade jag bokat massage just för vaderna idag och har nyligen kommit därifrån. Massören sa att jag var väldigt sne i höfterna och tyckte jag skulle uppsöka kiropraktor. Hm, jag som nyss var hos naprapat och rättade ut ryggen. Nåja, jag försöker ringa och boka en tid i alla fall. Troligen hänger det ihop i alla fall. Mitt högra ben var 2 cm kortare, så det är klart det blir snebelastningar och svårt att spinga...

Några positiva saker är dock att jag fortfarande får med mig resultaten på vissa övningar på gymmet. Märker att jag blivit mycket starkare i benen, vilket jag nog kan tacka löpträningen för trots allt. Skönt när det synergerar ibland i alla fall.

Jag har också kört en del Judo på sista tiden, då den ordinarie Ju Jutsu-klubben har sommaruppehåll och där känner jag att det går framåt hela tiden. Mycket skoj faktiskt. Så man får väl ta fasta på det positiva och tänka på att det vänder så småning om.

Attached images

 

Teori & Praktik eller "Hur man får något livsviktigt att låta dötrist" Läses på egen risk...

2010-07-01 11:07   0 Likes   3 Comments   1 Image

Share

Att träna är ju väldigt praktiskt. Praktiskt, till skillnad från teoretiskt dvs. Men det ena utesluter väl inte det andra, eller hur?

Jag tänker när man tar körkort t ex. Då är ju teorin lika viktigt som praktiken. Det krävs ju en del plugga liksom. Fast å andra sidan, så fort man fått lappen så slutar man ju ägna sig åt det teoretiska (men med handen på hjärtat borde man kanske fräscha upp minnet ibland, eller vad säger ni?).

Jag tror att när det gäller träning så börjar nog de flesta att "övningsköra" direkt, utan att någonsin öppna en bok för att studera den bakomliggande teorin. Visst man läser nån mer eller mindre populärvetenskaplig fitness-tidning då och då. Kanske hänger man på nått träningsforum och får lite kunskap den vägen. Visst, fine. Men om man t ex tränar löpning, vore det inte bra att studera olika metoder (POSE, Maffetone etc) för det innan man ger sig ut i skogen? Eller åtminstone göra det parallellt. Kanske gå en kurs? Nu tog jag löpning bara som ett exempel bland många, för att jag tror att det finns miljoner med människor som sprungit tre dagar i veckan i tio års tid, utan att ha en aning om det finns något bättre sätt att göra det på. För majoriteten av dessa kanske det inte spelar någon roll heller, vad vet jag...

Man gör väl som man själv vill, men för min egen del skulle det aldrig funka utan den teoretisk biten. Önskar bara att jag hade med tid, eller snarare prioriterade det lite mer. Tar man min sport, Ju Jutsu, som exempel så är det väldigt mycket teknik. Bara på mattan finns runt 500 tekniker. Det sägs att man kan lära sig (och komma ihåg) ca 100 av dem åt gången. Jag är ju inte i närheten av att kunna så mycket, men jag behöver ändå något slags system för att hålla reda på allt.

Träningsdagboken hjälper ju en lite grann, försöker att skriva ner så detaljerat som möjligt (eller som tiden/orken tillåter). Jag hatar när man går tillbaka och läser "övade på en jätteschysst passering från halvgaurd" och så har man noll minne av hur den skulle utföras. För att få själva muskelminnet måste man ju öva (praktisera) massor, men det är ju svårt om jag vet hur det ska gå till i teorin. Eller hur? Rätta mig om jag har fel.

En eventuell lösning på detta problem är ett dokument som jag håller på att upprätta. Där beskriver jag olika tekniker som jag fått lära mig, saker att tänka på, kanske nån länk till en instruktionsvideo på youtube eller liknande. Skriver också ner när jag senast tränade den och lite annat smått och gott. Det gör också att jag lättare kan hitta luckor (vilket iofs är gansk lätt *ler*) i mitt "game" och på så sätt ta reda på vad jag behöver träna mer på. En ganska teoretisk approach till något väldigt praktiskt.

Mitt största problem är att man måste vara två. Lite svårt att fightas på egen hand :D Sen ska det ju vara någon kunnig, erfaren person som man kör mot. Den personen vill ju också ha något i utbyte liksom, så det är ju inte helt enkelt. Man får kanske börja ta privatlektioner? Å andra sidan har jag så mycket kvar att lära mig så det räcker nog de träningspass som klubben erbjuder och jag får väl ändå lov att lita på att mina tränare har ett välplanerat upplägg. Eller, det vet jag ju att de har.

Hur som helst så sammanfattningsvis så tror jag i alla fall att det inte skadar att blanda in lite mer teori i sin träning.

Attached images

 

Ta hand om din kropp. Ingen annan gör det åt dig...

2010-06-28 10:48   0 Likes   7 Comments   1 Image

Share

Om du jävlas med din kropp kommer den att jävlas tillbaka!

Förenklat kan man säga att när man tränar bryter man ner kroppen och när man vilar byggs den upp igen. För att den ska kunna byggas upp måste du förse den med byggstenar (mat) och tid (sömn/vila). Ganska enkelt, eller hur?

Dessvärre är det inte riktigt så enkelt alla gånger. Människokroppen är inte så perfekt som man skulle kunna önska. Ibland går den sönder och blir försliten. Ibland måste man laga den, byta ut delar (har vänner som bytt knän, axlar, höfter etc). Ibland räcker det med att bara hjälpa den lite på traven. Lite som när man servar bilen, det är mer i förebyggande syfte liksom.

Man har alltid ont någonstans, "alltid är det nått" som vi brukar säga. Ibland är det grymt svårt att avgöra om man har ont av träningsvärk, från något kampsportsrelaterat (slag, spark, kast, lås etc), eller någon skada. Ofta är det en kombination.

Hur som helst så har jag beslutat att börja "serva" kroppen med jämna mellanrum. Det blir naprapat (som inte bara behandlar ryggen, utan faktiskt är kunnig på hela människokroppens anatomi) minst en gång i månaden och massage minst en gång i månaden.

Just nu har jag t ex en mindre låsning i korsryggen, en ömmande vrist, en stel vadmuskel och ont i ett knä. Och då har jag vilat från träning i tio dagar (något slags rekord för min del) varav sju på antiinflammatoriska medel. Känner mig bara marginellt bättre, hade hoppats på att det knäonda skulle ge sig. Ett ypperligt exempel på när vila och mat inte räcker. Man måste hjälpa kroppen på traven.

Jag har i och för sig inte så där jättehöga förväntningar på att min naprapat kommer att lösa alla mina problem, men just nu är det svårt att avgöra var det knäonda kommer ifrån. Kan det vara en felbelastning från en aningen sne rygg? Eller är det vadmuskeln som spökar? När jag trycker på den så gör det nämligen lite mer ont i knät. Skumt. Eller är det vristen? Orörlighet i en led, leder ofta till problem med närmastliggande led.

Jag tror inget är trasigt i alla fall. Jag har ju full rörlighet och det gör inte speciellt ont när jag rör på knät. Det känns mer som en rejäl växtvärk som är värst på natten. Men slutat växa har jag väl i alla fall gjort får man hoppas :) Det återstår väl att se hur det hela artar sig antar jag.

Attached images

 

Första loppet avklarat - Sjukt nöjd!

2010-06-17 08:22   0 Likes   15 Comments   2 Images

Share

Japp, då har man avklarat sitt livs först lopp. Ett 5 km stadslopp i den lilla håla jag bor i. Hämtade ut nummerlapp och kollade bansträckningen ett par timmar innan och sen hem och börja förbereda sig. Var lite orolig för ett knä som strulat lite sista tiden, men satt upp som mål att gå (nej men springa) under 22 min. Tidigare PB var 22.20 (på fin-fin 400-meters bana).

Träffade min MMA-tränare på plats och vi beslutade att vi skulle springa ihop. Bra tyckte jag. Vi ställde oss längst fram vid starten och planen var att dra upp tempot rejält för att komma iväg bra. Bakom oss stod ca 450 andra deltagare.

Pang. Startskottet gick. Oh sat*n vilket tempo som piskades upp. Folk sprang för glatta livet. Höll 3.00-tempo första 5-600 meterna och runt 1km la vi oss i det tempo vi hade för avsikt att hålla. Då var det i alla fall inte trångt längre. Gissar att runt en 20 pers hade hunnit före oss. Mest friidrottare och orienterare tror jag.

Efter den fruktansvärda starten så ville pulsen aldrig ge sig, låg runt 176 i snitt, vilket är högt för mig (enligt Conconi-testen ligger min tröskelpuls på 167) och hade svårt att få ordning på andningen. Flåsade mig igen hela loppet. Benen orkade, men inte kondisen.

Tappade lite tempo vid halva distansen och min tränare drog (med all rätt) ifrån. Såg hans rygg nästan hela loppet dock. Släppte förbi en fyra personer totalt under loppet. Med 1000 meter kvar la jag in en "spurt" och lyckades komma in på 21.38 och en ca 25-plats. Lyckan var total :D

Attached images

 

Anmäld till mitt första lopp!

2010-06-11 08:35   0 Likes   3 Comments   0 Images

Share

Jag är inte mycket för att tävla egentligen. Åtminstone inte i löpning. Kan bero på att jag inte springer så mycket. Eller så beror det på att jag aldrig provat på att tävla. Man kanske får blodad tand?

Hur som helst, så på onsdag nästa vecka smäller det. Ett 5 km lopp i staden där jag bor. Det lite tråkiga är att det inte sker någon tidtagning, så det är väl ingen tävling i den bemärkelsen. Jag tänker i alla fall ge järnet och satsa på en tid under 22 min, nytt PB i så fall. Så får man se hur långt det räcker, hur många som kommer före mig dvs.

Nästa år ska jag ställa upp i ett annat lopp där årets vinnare på 10 km gick i mål på 47-någonting, en tid man kan slå ju. För mig är vinna inte allt, det är DET ENDA! :D

Veckans citat

2010-06-10 09:18   0 Likes   1 Comment   1 Image

Share

"Be persistent, odds are against you." (Unknown)

"I demolish my bridges behind me... then there is no choice but to move forward." (Fridjof Nansen)

"Blame all the people you want or make all the excuses you can. The only thing standing in the way of your success is you!" (Arthur D. Robinson)

"If you spend too much time thinking about a thing, you’ll never get it done." (Bruce Lee)

"When it’s time to die, let us not discover that we have never lived." (Henry David Thoreau)

"Step up the stairs or stare at the steps." (Ralph Nichols)

Och så till sist, min favorit:

"I was sad because I had no shoes, until I met a man who had no feet. So I said, 'Got any shoes you're not using?' " (Steven Wright)

Attached images

 

Jag tror att alla känner igen sig...

2010-06-09 08:58   0 Likes   1 Comment   1 Image

Share

...när jag säger att det inte alltid blir som man tänkt sig. Nästan aldrig för att vara korrekt.

Som igår t ex. På pappret stod det 10 km tempo. Hade tänkt att springa på en tid strax över den tid jag satte på bana nyligen. Tänkte att det "borde väl gå", trots den relativt hårda terrängen. Var fortfarande stel i benen från söndagens 16 km och måndagens styrkepass samt Judo. Stretchade benen grundligt på lunchen och kände mig ändå relativt fräsch, trodde jag.

Det gick inte alls, kunde omöjligt hålla tempot uppe och fick avbryta efter 5 km, vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Kan nog räkna de gånger jag avbrutit ett pass på ena handens fingrar. Hur som helst, ett pass blev det ju, även om det bara blev halva distansen.

Eller som idag. Planerat styrketräning på lunche och sen 2 timmar MMA på kvällen. Nu verkar det som om att det inte blir någotdera. Lilltjejen sov inte en blund inatt, och inte vi heller med andra ord. Funderar på att låna vilrummet på luchen och slagga en timme i alla fall. Även om jag skulle kunna pallra mig iväg till MMA'n så tror jag inte jag skulle prestera så himla bra faktiskt. Och även om jag skulle göra det hyfsat så kommer det ändå att komma surt efter. Hur mår jag då imorgon tänker jag, då två nya pass står på schemat. Man kan ju inte lura kroppen liksom, allt tar ut sin rätt så småning om.

Så vad gör man då när planeringen inte håller? Jo man planerar om. Sen är man nöjd igen, till nästa gång. Sen tänker man inte så mycket mer på det, inte mer än just att "det blir aldrig som man tänkt sig". Frågan är om det är det smartaste? Eller är det bara jag som är knäpp nog att börja med någon form av avvikelsehantering :D Tankarna finns i alla fall.

Attached images

 

Att träna på elitnivå

2010-06-08 10:29   0 Likes   8 Comments   0 Images

Share

Träffade en kille i helgen som tagit sin träning ett steg längre. En "amatör" som tränade på elitnivå. Han tränade längdskidåkning och hade startat bland de 500 första på Vasan i år. Hans långsiktiga mål (inom 10-12 år!) var att sätta tider som var endast 10% sämre än eliten. Det skulle t ex idag innebära Vasaloppet på tider runt 4.27, någonstans runt de 100 bästa.

Det var verkligen intressant att diskutera träning med honom. Vi pratade mycket om vikten av basträning, periodisering och om att inte träna för mycket. Han följde någon slags "öststatsfilosofi" där återhämtning var nyckeln till framgång. Sen körde han mycket MAQ, dags att man kollar upp det kanske?

Vi diskuterade också explosivitet kontra uthållighet och tog tennis som ett utmärkt exempel på detta. Varje serv och nästan alla returslag är ju oerhört explosiva, samtidigt som en match håller på ganska länge. Vi pratade om svårigheterna att kombinera anaerob och aerob träning.

För hundra år sen lite drygt tränade jag också på elitnivå. Då hade mina tränare kommit över Cubas OS-program för boxare. Fyra års träning planerad in i minsta detalj. Vi körde två pass om dagen, sex dagar i veckan och mängder med mental träning uppe på det.

Nu är ju förutsättningarna lite annorlunda... Man får nöja sig med att ha träningen som hobby :)

Hur funkar GPS egentligen?

2010-06-07 15:18   0 Likes   2 Comments   1 Image

Share

En sak jag undrat över är om GPS'en tar hänsyn till höjdskillnader? Att den kan mäta det vet jag, men räknar den ut sträckan man faktiskt springer, cyklar eller dylikt. Kolla på bilden nedan:

Jag menar tänk dig en backe 100 meter lång med en stigning på 10 meter (jävla backe va?). Hur mäter satelliten då? Får man längden på hypotenusan eller?

En halvmeter är väl förvisso inom felmarginalen men tänk dig att man cyklar 300 km i väldigt backig terräng, då blir det många gånger (gäller ju även nerförsbackar) som det blir fel.

En annan sak som jag reagerat över är att höjdangivelserna inte alls verkar stämma, inte på min Forerunner 305'a i alla fall. Sprang på 400 meters bana och den visade höjdskillnader på 5-7 meter. Inte så troligt va?

Attached images