När träningen blev destruktiv

2011-12-01 11:12   0 Likes   4 comentarios   0 Images

Compartir

Jag tror de allra flesta anser att träning och motion är något bra, något hälsosamt. Det är det väl också. Träning är inte bara bra för kroppen, att hålla sig frisk och leva längre, utan det är också bevisat att hjärnan mår bra och klarar av att tänka bättre.

Men träning är inte alltid bra. Inte när man är sjuk. Inte när man är långvarigt sjuk. Inte när immunförsvaret (läs: återhämtningen) inte fungerar som det ska. Lägg till ett, om jag får säga det själv, träningspsyke hårt som stål. Jag kan ta mig igenom 90 minuter av den hårdast tänkbara träningen, inga problem. Det är enda gången jag känner mig normal, den ultimata flykten från min sjukdomsverklighet. Men de långsiktiga effekterna är inget annat än rent och skärt självdestruktivt beteende. Ganska tung insikt faktiskt. Ganska tung.

Just nu befinner jag mig i ett vakuum. Jag måste vila, det har jag förstått. Men hur länge? För alltid?

Det positiva med att leva med värmeallergi

2011-09-07 14:55   0 Likes   3 comentarios   0 Images

Compartir

Värmeallergi, kronisk urtikaria, nässelfeber eller nässelutslag - "kärt" barn har många namn (kan även triggas av kyla, tryck, födoämnen, solljus mm, men just min triggas av värme).

Har du någon gång bränt dig på brännässlor? Då vet du hur det känns. Jag får brännande och stickande utslag på armarna, bröstet, ryggen och vill det sig illa, även i ansiktet. Det sker i princip varje gång jag blir varm, dvs t ex vid träning eller om man är varmt klädd, en varm sommardag, ett varmt bad, men också ibland vid stress eller om man rodnar eller skäms. Och det gör satans ont.

Jag hade det här under flera år som ung och var då tvungen att sluta skolan innan jag hittade rätt medicin. Då sa man att det var kroniskt, men med medicinering kunde jag dämpa reaktionerna skapligt. Efter några år försvann det. Men nu är det alltså tillbaka igen, förmodligen framkallat av den Borreliainfektion jag har. I dagsläget vet jag inte om det kommer försvinna snart eller om några år igen, eller aldrig.

Min gamla medicin är "avregistrerad" och jag fick testa två nya som skulle vara speciellt framtagana för denna typen av allergi. Det hände ingenting. Jag fick dubbla dosen av den ena och fyrdubbla av den andra, och ja, det lindrades, men urk vilka biverkningar :/ Som jag ser det har jag hellre ont en timme eller två om dagen än mår skit 24/7.

Så jag la medicinerna på hyllan och började ge mig fan på att lära mig hantera det istället. För varje gång jag härdar ut blir det kanske lite lättare? Och sen slog det mig. Jag kan faktiskt vända det här till något positivt. Varje gång jag får en reaktion, t ex vid träning (som jag vägrar ge upp), går jag in i fightmode. Extrem fokus. När jag tagit mig igenom smärtan (reaktionerna varierar från ett par minuter till kanske en kvart) får jag en kick av att ha klarat det och är lite lite starkare mentalt.

För att helt få bort reaktionen måste jag sen ta en iskall dusch, vilket i sig också är ganska mentalt stärkande. Och just då, när jag klarat ett träningspass och iskall dusch, då är jag fan odödlig :)

Äntligen diagnos!

2011-08-25 11:07   0 Likes   12 comentarios   0 Images

Compartir

Igår ringde min medicinläkare. Efter 16 månader av problem och nästan ett års utredning fick jag äntligen en diagnos som förklarar alla symptom och saker som drabbats mig. Ledvärk, akut trötthet, öm i huden, ont i lymfkörtlar, ständigt småsjuk, ja kanske till och med mina ryggproblem kan förklaras. Jag har Borrelia.

Det har varit en lång och krokig resa. Jag har tagit minst 50 olika blodprover, gjort MR på ländrygg, DT på buk, DT på hjärna, två biopsier (misstanke om cancer), fem besök till akuten och nu senast en LP. De sista tre månaderna av utredningen blev jag "anklagad" för att det var psykiskt, någon form av hypokondri typ. Så visst känns det lite som en upprättelse att få en diagnos nu. Borrelia är ju vad jag förstår ganska lurigt och kan i princip ge vilka symptom som helst.

Jag väntar dock fortfarande på svar om jag har det i ryggmärgsvätskan också, då kallas det neuroborrlios och skulle i så fall även kunna förklara varför jag tappade all kraft i benet tidigare. Då trodde man att det kunde vara diskbråck, fast det inte visade något på magnetröntgen.

Nu har jag hur som helst fått dunder-antibiotika som jag ska äta i 12 dagar, sen är det nya borrelia-prover inbokade om sex veckor. Efter det får man väl se lite vad som händer, läkningsprocessen kan ta lång tid, men nu vänder det i alla fall!

Ett lite tråkigt bakslag i sammanhanget är att jag fått tillbaka en allergi som jag hade som ung. Den kallas kronisk urtikaria (nässelutslag) och är ganska besvärlig. Den variant som jag har orsakas av värme, dvs t ex vid fysisk ansträngning, lite för varmt klädd, stress eller när man rodnar/skäms (just det händer inte så ofta dock, hehe) osv. Jag har försökt att träna lite, men får allergiska reaktioner ganska tidigt in på uppvärmningen. Då känns det som om man bränt sig på brännässlor på bröstet och i ansiktet, inget vidare alls faktiskt. Nåväl, det finns mediciner mot det också och jag håller just nu på att prova en ny som dock inte hjälpt än så länge, men det kanske kan ta lite tid tänker jag.

Hur mycket smärta ska en människa stå ut med?

2011-07-15 15:43   0 Likes   6 comentarios   0 Images

Compartir

Jag försöker och inte tycka synd om mig själv, men fan, ibland är det svårt. Jag har drabbats av Bornholmssjukan, även känd som "djävulens grepp". Det är ett virus som ger fruktansvärd smärta som ett band runt ryggen och buken. Minsta lilla beröring gör satans ont helt enkelt. När jag rör mig blir jag helt svimfärdig, förmodligen på grund av smärtan. Det enda man kan göra är att vila och käka smärtstillande, och som tur är så funkar det ganska bra.

Läkaren jag träffade nu gick igenom hela min journal och jag fick reda på ett och annat. T ex så hade jag tydligen streptokocker i såret efter min andra biopsi. Det var det aldrig någon som sa till mig, och jag blev inte behandlad för det. Något han tyckte var väldigt märkligt. Jag vet ju att de ogärna skriver ut penicilin nu för tiden, men det kan ju förklara varför jag mådde som jag gjorde då. Lutar åt en anmälning till patientnämnden sen när jag orkar.

Han meddelade också att min DT på hjärnan bara såg bra ut, men skrattade när han såg senaste borelia-provet, det var lika ospecifikt som mitt första prov. Nu hoppas jag de tar ryggmärgsprov så jag kan få veta om jag har det eller inte.

Skallröntgen

2011-07-08 08:33   0 Likes   2 comentarios   0 Images

Compartir

Idag står det skallröntgen på schemat. Ingen aning vad de ska kolla efter. De kanske bara hittar ett stort vakuum? Men hellre det än ingenting...

Tappat motivationen

2011-07-05 13:27   0 Likes   5 comentarios   0 Images

Compartir

Jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle skriva ett sånt här inlägg. Jag har sedan en tid tillbaka verkligen tappat all motivation till träning. Det kanske inte är första gången i livet, men det är åtminstone extremt ovanligt, för att vara mig.

Jag vet inte om det är mitt hälsotillstånd rent generellt, eller det faktum att jag gav upp en smula efter senaste bakslaget. Nu är blodtrycket uppe på normala 128/80 igen, efter 4-5 dagar då jag låg runt 90/50. Jag känner mig stark i kroppen och har ingen värk någonstans, vilket inte heller hör till vanligheterna. Jag borde verkligen vilja träna, men det finns bara inte där.

Men det enda jag känner att jag vill göra är att sova. Låg 13,5h i sängen igår, varav jag sov 9. Känns som om det kommer bli en repris på det ikväll. Är bara så himla trött hela tiden. Sedan sju veckor tillbaka knaprar jag serotonin-höjande piller på fullaste dosen, så kanske är det någon slags dipp eller tillvänjning jag känner, men jag tycker det borde påverka mig mer i övrigt. Jag vet inte.

Nu tänkte jag avvakta och se om motivationen kommer tillbaka snart, annars blir JFDI-metoden!

Lågt blodtryck

2011-06-28 16:29   0 Likes   8 comentarios   0 Images

Compartir

Någon mer än jag som vet med sig att ni har lågt blodtryck?

Det började i torsdags, kände mig oerhört trött, yrslig, ja nästan lite full. Extremt dåligt humör också. Det fortsatte på fredagen och på lördagen var jag hemma hos en bekant som har en blodtrycksmätare. Jag testade och fick fram 90/50. Inte konstigt man var trött. Så höll det på fram till igår kväll. Fick låna mätaren och mätte vid fyra olika tillfällen igår. För varje mätning blev det lite bättre och jag slutade på normala 118/63 och känner att jag mår MYCKET bättre nu också.

När jag pratade med 1177 (i söndags) sa det bara att jag skulle dricka mycket vatten och att jag skulle röra på mig. Jaha. Det är visst bara under 70 som det börjar bli farligt. Men ändå. Man undrar ju vad som hände. Eller om jag kanske får blodtrycksfall ibland och att det är en orsak till varför jag mår som jag mår? Nåja. Den som lever får se. Antar jag. Nu väntar skallröntgen 8/7 och lite nya provtagningar. Under tiden har jag bestämt att bara njuta så mycket som möjligt av sommaren!

Grekland - Pest eller kolera?

2011-06-21 11:41   0 Likes   4 comentarios   0 Images

Compartir

Chockar alla shapelink-användare med ett ICKE-träningsrelaterat inlägg, nämligen om Grekland.

Ikväll är det alltså förtroendeomröstning för regeringen i Grekland. Folket är i uppror eftersom de ekonomiska problem Grekland har och står inför till stor del beror på korruption och illegala lån. Nu är det ju så att det inte spelar så stor roll vad folket tycker. Som det ser ut nu kommer en majoritet av parlamentets ledamöter rösta för regeringen och då kan det omtalade sparpaketet drivas igenom. Ja, just det, det sparpaket som alla demonstrerar mot.

Å andra sidan. Greklands pengar tar slut i juli. Staten kan inte betala ut löner till sina anställda, inte heller pensioner. Tänk er att det skulle hända i Sverige liksom. Grekiska statspapper blir värdelösa. Bankerna går i konkurs. Resten kan man nog bara fantisera om.

Oavsett vad som händer ikväll så kommer det snart bli mycket våldsamt i Grekland, det är vad jag tror i alla fall. Vad tror ni?

Att våga hoppas

2011-06-20 15:19   0 Likes   5 comentarios   0 Images

Compartir

Nästan varje gång jag skrivit en bloggpost om "att nu minsann är jag på g igen" så har jag drabbats av ett rejält bakslag. Det har nästan varit skrattretande. Sist jag "var på g" svullnade mina lymfkörtlar och jag hamnade i en 2,5-månader lång cancer-utredning. Nu törs jag inte riktigt våga hoppas på att jag skulle vara på gång igen. Men allt känns bra i alla fall :)

Återhämtningsträning helt onödigt?

2011-06-18 16:57   0 Likes   2 comentarios   0 Images

Compartir

Läste just en artikel ur "Svensk Idrottsforskning" från 2010 om återhämtningsträning och dess effekter. Ni som vill kan läsa artikeln nedan, men som jag förstår det så kan man inte se någon som helst nytta med lätt träning i syfte för att återhämta sig. Å andra sidan fann man inga negativa sidor heller. Bara det att vila var lika bra, Personligen tänker jag att det nog kan vara viktigt rent mentalt, t ex mellan två viktiga matcher i en turnering, att få träna lite lättt istället för att ligga inne och vara passiv. Någon som har några åsikter, kunskaper eller erfarenheter?

http://www.gih.se/Documents/CIF/Tidningen/2010/4_2010/SVIF%20104%20s56-60%20Andersson%20Helena.pdf